~ DÝYARBAKIR ZINDANI 5 No'lu ~
Zindana tirkan 5Nolu li Diyarbekrê ..
The infamous Turkish military prison 5 No'lu in Diyarbekir (Amida) - The Capital city of Entire Kurdistan

Home  |  Destpêk  |  Ana Sayfa

 

 

 

Kurdish political prisoners started at 18 May 1982 a hunger strike action in The Turkish military prison in Diyarbekir 5 No'lu and many of them died in this action

 

Det finns tre ökända fängelser i världen där det mänskliga värdet och den mänskliga hedern har på det grövsta sättet nedtrampats:
1- Paolo Condor Fängelset i Saigon
2- Alcatraz fängelse på Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco
3- Turkiska Fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad
_____________________
Om man säger att ingenstans i världen har det mänskliga värdet och hedern nedtrampats som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad och ..
om man säger att ingenstans i världen har människan motstått heroiskt mot torterarnas nedsättande behandling av det mänskliga värdet och hedern som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir ..
.. då uttrycker man utan någon som helst tvekan en historisk sanning.
_____________________
Under perioden 1980 - 2000 har 1 milyon kurdiska politiska fångar gripits, torterats, fängslats, dömts.
Tusentals av de har dödats
10 tusentals har blivit handikappade till följd av den omänskliga behandling de utsattes för i fängelset
100 tusen av dessa politiska fångar sitter fortfarande i fängelset 2019.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



På Newroz aftonen till 21 Mars 1982 tändes en motståndsgnista av fången Mazlum Dogan mot tortyr och förnedrande behandling av de politiska fångarna
i det ökända turkiska militärfängelset 5 No'lu i Diyarbekir-Kurdistan - Ýllustration: Abdullah Aksu

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21 Mart 1982, Diyarbakýr Zindaný 5 No'lu

 


 

Det finns tre ökända fängelser i världen där det mänskliga värdet och den mänskliga hedern har på det grövsta sättet nedtrampats:

1- Paolo Condor Fängelset i Saigon 

2- Alcatraz fängelse på Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco 

3- Turkiska Fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad

 

 

 

 



12 september 1980 - Det turkiska militärfängelset vid Diyarbekir - Norra Kurdistan

Denna turkiska tortyren heter: röka, då tvingades en tänd cigaret i anuset på fångarna

Ýllustration:Zulfukar Tak' själv fånge i detta fängelse

 




Varken i Paolo Condor militärfängelset vid Saigon
eller i Alcatraz fängelset vid San Francisco, som räknas vara världens värsta fängelser hittills, mötte människor denna förnedring som Turkiet gjorde sig skyldig till.


Ingenstans i världen har det mänskliga värdet trampas ner som på fängelset i Diyarbekir



och..


ingenstans i världen har människan gjort ett så hjältemodigt tappert motstånd mot denna förnedringen som i fängelset i Diyarbekir..

 



Under perioden 1980 - 2000 har 1 milyon kurdiska politiska fångar gripits, torterats, fängslats, dömts.

Tusentals av de har dödats

10 tusentals har blivit handikappade till följd av den omänskliga behandling de utsattes för i fängelset

100 tusen av dessa politiska fångar sitter fortfarande i fängelset 2023.

 

 

 

 

 



Denna turkiska tortyren heter: vågen, då tvingades fångarna hålla varandra i könsorganen och lyfta

Ýllustration:Zulfukar Tak' själv fånge i detta fängelse



 

Om man säger att ingenstans i världen har det mänskliga värdet och hedern nedtrampats som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad och ..

och om man säger att ingenstans i världen har människan motstått heroiskt mot torterarnas nedsättande behandling av det mänskliga värdet och hedern som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir ..

.. då uttrycker man utan någon som helst tvekan en historisk sanning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Ýllustration:Zulfukar Tak' själv fånge i detta fängelse

Heger mirov bibêje ku rûmeta mirovayetiyê li çi devereke cîhanê wek li zindana Diyarbekrê ya li paytexta Kurdistanê ya bi navê 5 Nol'lu ne hatiye þikandin ..

û heger mirov bibêjê ku li çi devereke cîhanê wek li zindana Diyarbekrê mirovayetî li hevber þikandina rûmeta mirovan li ber xwe ne daye,

.. hingê em rastiyeke dîrokî dihênin ser ziman.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LÝþgalci-sömüðrgeci-iþkenceci-faþist SÖZDE türk mahkemelerinde kürd mahkumlar korkunç iþkencelerle hunharca katledilip sakat býrakýlýyordu.
12 Eylül 1980 sözde türk mahkemlerinden Diyarbekir sözde duruþmalarýnda aðýr iþkenceler sonudu yürüyecek durumda bile olamayan H. A'nun yabancý
gözlemci avukatlardan birsinin saatinin içinde bulunan kamera ile çektiði fotolardan biri.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Þehid Necmedîn Buyukkaya

 

De kurdiska frihetskämparnas kärlek är en alturistisk självuppoffrande och en ren oegennyttig kärlek

Vid det ökända turkiska militärfängelset i Diyarbakir, hade fängelsedirektionen på sitt program att bryta ner allt motstånd från de kurdiska politiska fångarna under bara några få veckor. Eftersom alla kände till vad Turkiet går för när det gäller mänskliga fri- och rättigheter, var fängelsedirektören mycket mån om att visa upp en snygg fasad för den utländska delegationen. De kurdiska fångarna som vägrade att svära den turkiska eden - "Andimiz" varje morgon och ta på sig den enformiga fångdräkten, samt att erkänna de turkiska domstolarna, fortsatte i sin beslutsamma strejkaktion. De skulle just starta den vidakända dödstrejkaktionen då många av de stupade i 1983.

Den ökände turkiske översten Esat som var fängelsedirektör och tog direkt order från den turkiska militärjuntan i Ankara, samlade alla fångar i långa korridorer vid den tidiga morgontimman och hans gälla röst hördes i fängelsets högoktaviga högtalarsystem:

"- Den ärorika turkiska nationen har genom historien vunnit storslagna segrar. Nationen som har fått tre världskontinenter och hela världen att darra under skuggan av sitt svärd, kommer aldrig att falla inför vissa hot från omvärlden och inte minst från en del som kallar sig för kurder. Vi har tagit detta land med våld och det är vårt land nu. Om ni vill och kan ta det igen, varsågod och och gör det. Turken har kommit ur alla svårigheter segrande och ensamt. Som ordspråket säger; ´turken har ingen annan vän än sig själv!´. Turken kommer att gå vidare segrande igenom alla svårigheter. Det finns ingen i detta land som heter armenier eller greker eller kurder. Våra förfäder vattnat detta land med sitt heliga martyrblod när de kämpat mot alla svekfulla armenier och greker. Om det så behövs skall vi kriga mot hela världen för att försvara detta heliga rike från smutsigt blod och kommunistiska kurder och armenier ty det turkiska blodet är det renaste bland alla de folk i världen!"

Hans hysteriska tal hade redan avbrutits med starka och bestämda slagord som hördes högt från de beslutsamma fångarna. Alla fångar hade redan börjat skrika slagord tillsammans och överste Esat hade hört tumultet ifrån korridorerna i sitt rum och tystnade och började lyssna själv:

"- Länge leve Kurdistan!"
"- Kurdistan eller döden!"
"- Alla folk är bröder!"

När alla fångar är samlade på en och samma plats, får dem styrka av varandras närvaro även om minst lika många soldater vakar över dem. Det hjälper inte att även om soldaterna slår jämt och ständigt med sina tjocka påkar på fångarna. Detta bara stärker deras självkänsla, tyckte fängelsedirektören. Men det var meningen, dvs en medveten manipulation, en provokation från fängelseledningens sida för att slå dem med den förevändningen.

"- Detta är överste Esat! Er Gud! Nu jävlar är det mycket synd om er! Alla in, alla råttor in i cellerna igen!"

Till sina soldater:

"- Mina hjältar! Stoppa råttorna i sina hålor igen och det med detsamma!"

Det är då det börjar flyta blod i floder längs korridorerna. Fångarna som ingenting annat har än sina bara händer, blir slagna med minst halv meter långa batonger och hårda påkar. En del får huvudet spräckt, en del ögat urtryckt, en del händerna, armarna och ben som brutna pinnar. Detta pågår tills halva antalet fångar stoppas in igen i burcellerna och andra hälften av dem ligger medvetslösa eller blödande på golven. Soldaterna som är många fler än fångarna, brukar slå och gå på kropparna även när fångarna ligger medvetslösa och blöder. De har liksom sin överste förvandlats till någon slags rödögda, ylande turkiska gråvargar som går och slår, spottar och svär som zombier längs korridorerna, trampanda på redan lidande, t.o.m vissa döda kroppar.

Detta barbari kan de bara inte göra sig skyldiga till självmant. De måste ha fått en klar instruktion från högre ort i den militära hierarkin som styr landet med gevärsmynning från Ankara. Hur kan de annars spela som gudar över dessa försvarslösa människor, tänker man.

Äntligen hade Amnestydelegationen från högkvarteret London bestående av fem personer och tre andra från Helsinki Watch Gruppen för mänskliga rättigheter tillsammans med ytterligare fem delegater från Europarådets grupp för mänskliga rättigheter, sammanlagt tretton politiker och människorättsaktivister hade anlänt till fängelset. Fängelseledningen överste Esat i spetsen hade tvärt förvandlats till en fullständiga välvilliga och godhjärtade människor. Den elaka, den sinnessjuka, den fula, den torterande människotypen, hade lämnat plats åt en mycket hängiven, pliktmedveten och trogen tjänsteman, snarare en människotyp som tillsammans med andra medborgare fallit offer för terrorn som kom från dessa typer av monster till fångar som man nu äntligen hade lyckats fånga några av, otaliga i antal som de är.

Men det var inte allt. Den utländska delegationen var inte så lättlurad. Denna mjuka attityd skulle inte räcka för att lura dem och skulle inte kunna täcka över den grymma tortyr som turkarna hade blivit kända för i vida världen. Den andra hälften av ledningen under översten visade hela tiden hårdare attityd med situationen och i motsats till fängelsedirektören översten Esat och hans anhang och spelade mycket otålig och traditionellt hårda militärer. Allt detta för att förvirra delegationen i sitt bildande av uppfattning för graden av fångarnas svåra situation. Den ene spelar ängeln och den andra djävulen precis som i en kurdisk berättelse om djävulen med dubbla naturer. I den berättelsen berättas att djävulen dödar ens far med fars eget gevär och när sonen dyker upp på platsen, hittar han djävulen fällandes tårar över den livlösa kroppen. Varför gråter du? Djävulen svarar: Jag hittade stackaren skjuten och lämnad här.

Bland de femtio cellerna, visades bara fångcell nr 35 för den utländska delegationen. Cell nr 35 består av trehundra fångar som redan gjort erkännanden. Dessa agerar som icke-politiska fångar och visar inget motstånd. De har redan accepterat att ropa den turkiska eden varje morgon och klä sig i den traditionella enformiga fångdräkten och går med på allt fängelseledningen vill. Till skillnad för de andra politiska fångarna har dessa fått tillräckligt med föda, vatten, och sömn och ser förhållandevis friska ut, därför att de inte fått gå igenom lika hård tortyr som de motståndskraftiga politiska fångarna.

Delegationen går förbi ett antal celler och ser att alla fångar har på sig de enformiga fångdräkterna. Inte en enda är utan! "Vad märkligt", tänker delegationen, ovetande om att mer än hälften av fångarna låg på sjukhus efter blodbadet i försöket att klä på dem fångdräkt två dagar innan delegationen anlände. De var omedvetna om att minst 100 fångar var svårt skadade efter det hänsynslösa våld de hade utsatts för av de vilda turkiska soldaterna. De var omedvetna om att fångarna senare blev tvingade, en för en, att klä på sig de enformiga fångdräkterna men de vägrade ändå bestämt.

Delegationen var omedveten om att fängelsedirektören överste Esat Oktay Yildiran tidigare hade frågat fången Nedjo Girzinar varför han inte vill bära fångdräkt?

Nedjo Girzinar hade svarat: "Jag är en frihetskämpe och ingen kriminell! Därför tar jag inte på mig någon fångdräkt som är avsedd för kriminella. Nästa steg är väl att fängelseledningen kommer att tvinga oss att läsa den turkiska nationalsången. Jag är kurd och inte turk! Därför skall jag inte ta på mig någon dräkt och läsa en ockupationsmakts nationalsång. En dag kommer förtryck och tortyr att avskaffas. De som torterar och förtrycker att besegras. Rättvisan kommer att få sista ordet!"

Då hade översten Esat beordrat tre soldater att slå mot Nedjos huvud hänsynslöst hårt med breda träeplankor tills han föll livlöst.

Den turkiska staten hade lyckats lura den internationella organisationen för mänskliga rättigheter en gång till, men sista ordet var inte sagt än.

De försvarslösa kurdiska politiska fångarnas attityd var ingenting annat än självaste djupa respekten, passionen, förälskelsen och djupa kärleken till landet Kurdistan, till rättvisan, till sina medfångar. Ty medmänsklighet är kärlek, kärlek är medmänsklighet.

Det finns tre ökända fängelser i världen där det mänskliga värdet och den mänskliga hedern har på det grövsta sättet nedtrampats:

1- Paolo Condor Fängelset i Saigon

2- Alcatraz fängelse på Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco

3- Turkiska Fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad
_____________________

Om man säger att ingenstans i världen har det mänskliga värdet och hedern nedtrampats som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir i Kurdistans huvudstad och ..

om man säger att ingenstans i världen har människan motstått heroiskt mot torterarnas nedsättande behandling av det mänskliga värdet och hedern som i fängelset 5No'lu i Diyarbakir ..

.. då uttrycker man utan någon som helst tvekan en historisk sanning.

 

Goran Candan

12 december 2000

 

 

 

 

 

 

Diyarbekir Zindaný koridorlarýnda yazýlý IRKÇI-ÞÖVEN TÜRK sloganlar

 

 

 

 

 



Þehid Bedran Sevgat


Tek kelime Türkçe bilmeyen annem ziyaretime gelmiþti. Baþýmda bir nöbetçi, anamýn baþýnda bir nöbetçi bekliyordu, ben tek kelime Kürtçe konuþursam beni orda annemin gözü önünde döveceklerdi, annem konuþsa görüþü bitirecekler, bunu bildiðimizden ve çok yaþadýðýmýzdan dolayý sadece bakýþýrdýk, annem aðlardý ben ona bakardým tek kelime konuþmadan görüþ biterdi...

Bedran Sevgat • Diyarbakýr Zindaný
___________________________

”Min mor som inte kunde ett enda ord på turkiska hade kommit på besök. En vakt stod bredvid mig och en bredvid henne. Om jag pratar ett enda ord på kurdiska då skulle de slå mig inför henne. Om mor pratade kurdiska då skulle de avbryta besöket genast. I och med vi visste detta, tittade vi endast på varandra. Mor brukade gråta och jag tittade på henne. Utan att prata ett enda ord med varandra brukade besöket sluta”.

Bedran Sevgat • Diyarbakýr Fängelset.

 

 

A view of the visitor-cabin in the Turkish Prison 5 No'lu in Diyarbekir in Kurdistan Here met the visitors Kurdish prisoners.

The text on the dorr: 'Speak Turkish Speak More'!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sakine Cansiz from Dersim suffered hard in 20 years in this unhuman place

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yemin ediyorum ki; bu karanlýðýn ortasýnda o ateþ ben olacaðým. Zulüm altýndaki tüm halklar için kendimi meþale yapacaðým. Belki de gün gelecek, bir meþale olarak elden ele dolaþacaðým! Ateþ karanlýktan korkmaz. Ben de korkmayacaðým. Nerede zalim, nerede zulüm, nerede karanlýk varsa ben orada yanýyor olacaðým.

MAZLUM DOGAN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yo ma diya, çi kes nê diya - Yaþadýðimiz vahþeti kimse yaþamamýþtýr.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Çar leheng..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cano Amedi, Mehmed Can

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

01/2023

DÝyarbakýr zýndanýndaki kürd siyasi tutuklu ve mahkumlara salt KÜRD OLDUKLARI için
iþkenceyle katletme suçu iþledi islamo-faþist iþgalci türk devleti

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Diyarbekir's democratically elected major deposed by the Turks Mehdi Zana casts a deadly glare on the so-called Turkish judges
in one of the Turkish mock trials.

The gaze of the brave is sharper than the sword of the coward.

(Cesurun bakýþý korkaðýn kýlýcýndan keskindir.)

Mehdi Zana and his political comrades at the Turkish military trial (so-called trial)) at the Turkish military dictatorship era 1980

He was imprisoned in Turkish Military Prison 5 No'lu and tortured for 17 years. Amnesty International adopted him and in this way he was able to live

 



Mehdî ZANA
Parastina Min

 

 

 

 

 

 

 

 



Selim Çürükkaya/ 12 Eylül Karanlýðýnda Diyarbakýr Þafaðý

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kamil Sümbül/ Ana, Esas Durusa Gec! – Diyarbakir 5 Nolu’dan hikayeler I & II

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Bild: Frýhetens källa, UR GEVÄRSMYNNINGEN: ritad av kurdiska frihetsfångar i militärfängelset vid Diyarbekir

 

''Yeri ve zamanýnda atýlmýþsa, en doðru sözü bir kurþun söyler''

(Om det har avfyrats vid rätt tid och rätt plats, ett skott säger det rättaste ordet)

Yýlmaz Güney

 

 

 

 

 

 

 

 

FÅNGVAKTAREN av Bube Eser

Ingenstans i världen har det mänskliga värdet trampas ner som i fängelset i Diyarbekir
och..
ingenstans i världen har människan gjort ett så hjältemodigt tappert motstånd mot förnedringen som i fängelset i Diyarbekir

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



M. Emin Yavuz, Þehîdê Kurdiyê 1989

Bi gramî, supaskarî bi bîr dihênin..

 

--- ''Evet evet evet, iþgalci devletin hakim beyi, doðrudur! Ben Türkiye'nin iþgal etmiþ olduðu Kürdistan topraklarýnýn Türkiye'nin boyunduruðu altýndan çýkarýlýp kurtarýlmasý, özgürleþtirilmesi için mücadele ediyorum. Kürdistan Türkiye deðil ki Kürdistan topraklarý Türkiye'nin iþgalinden kurtarýldýðýnda Türkiye parçalanmýþ olsun! Kürdistan topraklarý hiçbir zaman Türkiye'nin olmamýþtýr ve olamaz da. Türkiye üç emperyalist Avrupa devleti'nin eliyle kürdlerin topraklarý üzerinde kurulmuþ KORSAN bir devlettir! Sonra ben türkçe konuþmam çünkü ben kürdüm ve dilim kürdçe'dir.'' Bu tarihi savunmasýný sözde türk mahkemesinde yaptýktan sonra türkçe konuþmaya zorlandý ama tek bir kelime türkçe konuþmadý. Ýþkenceci cani türk polis ve askerleri tarafýndan kafasýna kalaslarla vurularak þehid edildi.

M. Emin Yavuz, (1988, 5 No'lu türk iþkence merkezi Diyarbakýr Zindaný)

Ýþkenceci türk polisi sorgucusuna kahramanca bunu diyen bu devrimci kürdün lideri de ilk sorgusunda hiç utanmadan alçakça:

--- ''türkleri seviyorum, anam da türktür'' dedi.

 

 

 

 

 

 

 



FÝLM - Youtube

 

 

 

ERMENÝ DEVRÝMCÝ GARABET DEMÝRCÝOÐLU’NDAN DÝYARBAKIR CEZAEVÝ

Diyarbakýr garýný hiç unutmam. Dokuz yaþýnda bir çocuktum, pek çok Ermeni çocuk gibi okumam için Ýstanbul’a gönderildim. Annem Ýstanbul’a gönderilmeme razý deðildi. Bugün baþýma gelen bütün felaketlerin müsebbibi olarak hâlâ Ýstanbul’u görür, belki de öyledir, bilmiyorum. Her yaz tatilinde doluþurduk trenlere memlekete dönmek üzere. Kömürlüydü o zamanlar trenler, elimiz yüzümüz kapkara varýrdýk evlerimize. Gönderirken bizi analarýmýz elimiz kolumuz aðzýmýz yolluk olsun diye verilen içli köfteler, sarmalar, dolmalar, ekmeklerle dolu olurdu. Doluþurduk trene bir sürü çocuk. Geride her birinin elinde bir beyaz mendil a­layan analar, biz giderdik, onlar gözyaþlarýný silerdi. Belki de anam haklýydý, o gün o gardan yüzlerce Ermeni çocuk gibi okumak üzere ayrýlmasaydým Diyarbakýr’dan, belki de. Bilmiyorum…

Cezaevinden “tahliye” edildikten sonra ellerim kelepçeli, ayaklarým zincirli silahlý iki asker arasýnda “vatani görevimi” yapmaya götürüldüðümde yine ayný tren garýnda bu kez Kürt analar uðurluyordu beni. Benziyorlardý bizimkilere, sadece daha sesliydiler, daha diktiler, belki daha gözü kara, belki bizimkiler gibi çok kýsa bir sürede vahþeti yaþamadýklarý için azar azar öldüklerinden belki, daha dayanýklý ya da daha güçlü. Belki de sadece çoktular. Neden oradaydýlar bilmiyorum, ama eminim bizimkilerin yaþadýðý türden zorla göç ettirilme hadiselerinden biriydi orada bulunmalarý­nýn sebebi, yoksa beni uðurlamaya mý gelmiþlerdi? Ellerim ayaklarým zincirli yürümeye çalýþýyorum, falakadan parçalanmýþ beni taþýmasý icap eden, böyle zor bir görevin altýnda ezilen ayaklarýma basmaya çalýþarak. Birden bu kadýnlar baðýrarak askerin üstüne hücum ettiler, neden ayaklarýmýn zincirli olduðunu soruyorlardý, biri eðil­di yapýþtý zincire, diðerleri askeri tartaklýyordu, zincirin açýlmasýný istiyorlardý. Fakat bir tanesinin ilgisi ne ayaðýmdaki zincirde ne de askerlerle olan tartýþmadaydý. Ha bire aðzýma ceplerime birþeyler týkýþtýrýyordu. Sarmalar, dolmalar, tandýr ekmeði…

 

 

 

 

 

 

 

Kürd savaþ esirlerine insanlýk dýþý metordlarla iþkenceler yapýlýrken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diyarbekir zýndanýnda sadece kürd siyasi tutsak ve hükümlüler deðil, kürd toplumunun bilumum kesimlerinden insanlar suçuz ve sebepsiz bir þekilde içeri týkýlarak insan aklýna gelmeyen envai çeþit zalim ve gaddar þeytani iþkencelere tabi tutuldular. Ýþgalci islamo-faþist türk devletinin en önemli anti-kürd, anti-Kürdistan politikasýnýn temeliniTOPLU ZÝHÝN KONTROLÜ (Collective Mind Control) oluþturmaktadýr. Ýþgalci islamo-faþist türk devleti küdleri toplu yada tek-tek katleder, toplu olarak zindana atar, kürd þehir, kasaba ve köylerinin üzerinde kulak çýnlatan aþýrý derecede sesler çýkaran ve çok alçaktan üçan savaþ uçaklarý uçurur. Ýþgalci islamo-faþist türk devleti bütün bunlarý kürdleri sindirerek Kürdistan'ý türk vataný yapmayý baþarabilmek için yapýyor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-- Hepsa Diyarbekir!! Wey Tu bin erdê kevî tevî xwediyê xwe!'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F tipi hapishaneler, 19 Aralýk 2000’de tarihin en kanlý hapishaneler operasyonuyla açýldý. Operasyona 8 tabur ve 37 bölükten oluþan 8335 asker katýldý. Kimyasal gazlar, alev makinalarý ve el bombalarýnýn yaný sýra 20.000’den fazla gaz bombasý kullanýldý. Operasyonda 28 tutuklu öldü, yüzlercesi sakatlandý. Sað kalan tutuklular F tipi hapishanelere gönderildi. F tipini? ve tecriti kabul etmeyen tutuklular, ölüm orucuna girdi. Tam 7 yýl, yani 25 mevsim, yani 79 ay, yani 2280 gün açlýkla geçti. Sakat býrakacaðý ve hafýzasýný yitireceði bilindiði halde, ölüm borcu eyleminde olanlara zorla müdahale edildi. Ölüm orucuna giren bazý tutuklular, operasyonlarý ve zorla müdahaleyi durdurmak için, kendilerini yaktýlar..

 

 

 

 

 

MAZLUM DOGAN & HAYRÝ DURMUÞ & KEMAL PÎR


MEHMET ÞENER


SAKÝNE CANSIZ



BUBE ESER

NECMETTÝN BÜYÜKKAYA



MEHDÝ ZANA

 

12 EYLÜL 1980
ÝÞGALCÝ-FAÞÝST TÜRK ASKERÝ VAHÞETÝ

 

 

 

 



Foundation For Kurdish Library & Museum