HUSEYIN YILDIRIM
1939 Dersim
av advokat Huseyin Yildirim
Dersim’den Stockholm’e – Ne aradim, ne buldum. Anilar Cilt 1
Författaren Huseyin Yildirim inleder med sina föräldrars ord om det förtryck och den förföljelsen han gick igenom tillsammans med sin familj som ett litet barn under massakeråren 1938 i Dersim, i den delen av Kurdistan som är ockuperat av Turkiet. Huseyins pappa gömde sin familj undan turkiska soldater i grottor i bergen när Huseyin var ett litet spädbarn.
Yildirim berättar utförligt om minnen från de tidiga grundskole, gymnasie och universitetsåren i Dersim, Ankara och Istanbul, där han studerade litteratur och juridik. Om yrkeslivet som advokat och om hans tid i det ökända turkiska militärfängelset i Diyarbekir i Kurdistan. Den andra delen av memoarerna planeras att snart ges ut och den handlar om hans liv i exil i Europa uppger han i boken.
Yildirim är född 1939, ett år efter den stora massakern i Dersim. Han växte upp tillsammans med den generationen av kurder som överlevde det stora folkmordet 1938. Represalierna och förförljelsen och även morden på det kurdiska folket fortsatte även långt efter massakeråren.
Yildirim som var universitetsstudent i slutet av 60-talet och studerade juridik med sina egna ekonomiska möjligheter, utan att få något statligt studiemedel. Han hjälpte ekonomiskt även de fattiga kurdiska studenter från de kurdiska städerna som studerade i dessa turkiska metropolstäder. Yildirim blev så småningom en aktiv och känd personlighet bland de kurdiska aktivister som arbetade politiskt för kurdernas demokratiska rättigheter. Yildirim berättar att han träffade den grupp av de kurdiska intellektuella som kallas för ’de 49’ han samt träffade flertal gånger den kurdiska legendariska ledaren och medicinläkaren dr Sait Kirmizitoprak. Under 1959 fängslade den turkiska staten 50 kurdiska intellektuella och aktivister. En av fångarna dog i fängelset. Senare kallades dessa aktivister kort för ”de fyrtionio” i turkisk media.
Yildirim är advokat till yrket. Han berättar om sina yrkesverksamma år som advokat i Kurdistan och han berättar även "om den misstänkte försvarsadvokaten Huseyin Yildirim", nämligen sig själv i de turkiska militära domstolarna. Han kastades i fängelse och åtalades under den turkiska miltärkuppen 1980 för att han åtog sig försvaret av de politiska fångarna.
Yildirim brukade åta sig försvaret av de kurdiska politiska fångarna under de åren då den turkiska militärjuntan styrde med järnhand, mellan 1979-1982. Medan ingen advokat i hela Kurdistan vågade åta sig något politiskt fall, åtog sig Yildirim djärvt enbart politiska fall och försvarade de fängslade fångarna i de militära domstolarna. Detta slutade med att han också fängslades och satt bredvid sina klienter på åtalsbänkar. Det var samma militära domstolar mot honom där han tidigare försvarat sina klienter.
Yildirim förhördes men gjorde inte några medgivanden, trots tortyr som huvudmetod. Han skriver att ”militär förhörsledare brukade delta i mina förhör. De tvingade mig att erkänna att jag fungerade som en budbärare mellan fångarna och deras underjordiska kurdiska organisationer. ”De påstod att dessa organisationers företrädare besökte mig på min advokatbyrå. Men den egentliga orsaken till att jag blev gripen och torterades var att jag vid domstolsförhandlingarna fäste orädd uppmärksamheten på den grymma och omänskliga tortyren som tillämpades på fångarna under förhören samt den skenheliga och olagliga hanteringen av fallen i domstolarna. De turkiska militära domstolarna var ingenting annat än skenrättegångar. Trots att de flesta fångar visste att de skulle bli svår torterade om de tog upp i rättegången att de har blivit torterad under förhören, sa dem det ändå. Dock deras anmälning om tortyr togs inte upp i förhörsprotokollet. Trots att det syntes mycket tydligt på fångarna att de hade blivit svår torterade, trots att man såg att de knappt kunde stå på sina ben på grund av all tortyr som dem hade gått igenom, hånades dem av rättens ordförande. Många av fångarna brukade tvingas att göra medgivanden under svår tortyr. Jag brukade påpeka denna uppenbara felaktiga omständigheten och protestera tydligt vid förhandlingarna”.
Yildirim berättar om att han aldrig gav upp när det gäller sin beslutsamheten i att försvara fångarnas rättigheter och yrkesetiken, sin tro på rättvisan eller sin starka tro för framtiden. Detta kostade honom att kastas i fängelse och torteras svårt. ”De ville knäcka mig och förlöjliga mig sen inför mina före detta klienter som så hjältemodigt och beslutsamt motstod tortyr och förnedring. Torterarnas avsikt var att använda min svaghet för att sedan få fångarna att falla på knän och göra medgivanden precis som fängelseledningen ville, men det gjorde de aldrig. Jag torterades svårt och kom flera gånger nära döden”.
Yildirim har som sina djupa juridiska kunskaper en orubblig tro på rättvisan. Hans stora tro på rättvisan kostade honom många svåra år i fängelse och nästan livet. Han skriver att han bara var intresserad av att försvara sina klienter. ”Jag ville trots alla odds få att dem blev rättvisst dömda av domstolen. Men jag blev för obekvämt för den militära domstolen. De var mest intresserad av att döma alla fångarna utan någon laglig grund och godtyckligt och jag stod i deras väg. De kom med falska beskylningar mot mig så som att måla mig som politiskt aktivist och till och med terrorist trots att min relation med fångarna var endast humana och yrkesmässiga relationer”.
Yildirims berättelser belyser många händelser i den närmaste historien under 1960, 70 och 80-talen i Kurdistan. Yildirim blir vittne för den turkiska statens folkmord, etniska tillämpningar som tvångsförflytningar, kulturell och språklig assimileringsprocedurer mot den kurdiska befolkningen åren efter massakern. Yildirim berättar med en stark inlevelse om den turkiska militärens hårda och hänsynslösa och brutala attityd gentemot den civila befolkningen i Dersim.
Boken är ett historiskt dokument även av den anledningen för att Yildirim var inblandad i många viktiga kurdiska politiska skeenden. Många av de kurdiska politiska fångar som han företrädde i de militära domstolarna dog i fängelset. Dessa fångar var kända kurdiska studentledare från 1960 och 70-talen.
Yildirim har gett ut flera andra böcker om kurderna och Kurdistan. Om massgripanden av kurder och om den hänsynslösa tortyren i de turkiska militära fängelserna. En flervolyms bok; ’Diyarbekir fängelset och våra revolutionära plikter ’ gav han ut redan i mitten av 1980-talet efter hans frigivning som tack vare Amnesty Internationals och andra internationella observatorers påtryckningar mot Turkiet blev möjligt.
Emma Lenge är en annan bok som Yildirim skrev, även översatt till svenska. Om det föräldralösa flickebarnet Emma Lenge, en kusin till honom, som omhändertogs av Yildirims egen familj efter folkmordet i Dersim.
Som en advokat är författaren en skicklig berättare och har ett avancerat men ändå lättläst och flytande språk. Ämnet är lärorikt och intressant. Hans skrivande och hans bok är värt all stöd.
Yildirim är känd som den kurdiske advokaten Huseyin Yildirim. Han bor i Sverige och är sjuk sedan lång tid tillbaka på grund av den tortyr som han utsattes för i det turkiska militärfängelset i Diyarbekir.
Goran Candan
24.02.2018
______________________
Boktiteln: Dersim’den Stockholm’e – Ne aradim, ne buldum. Anilar Cilt1, på turkiska
Författare: Huseyin Yildirim
Titeln översatt till svenska: Från Dersim till Stockholm – Vad jag sökte, vad jag hittade? Memoarer, Volym 1
ISBN: 978 91 639 3997-6
Från vänster, Garip, Huseyin Yildirim, kurdvännen författaren och journalisten Hans Dubber (1947, 4-8-2004)
Några Av Huseyin Yilidims Klienter:
HAYRI DURMUS
KEMAL PIR
SAKINE CANSIZ
