7.  Mordet på Olof Palme

 

Natten den 28 februari 1986 skjuter en okänd attentatsman statsminister Olof Palme. Mordgåtan utlöser en kaskad av gissningar och spekulationer, som efter hand riktas allt tyngre mot PKK, eller 'kurderna' som de kallas i massmedia.

Vi ska nu se hur det gick till när 'kurderna' hamnade i focus för mordutredningen.

Länspolismästaren Hans Holmér är i Borlänge när han får höra nyheten om mordet. Han börjar fundera på kurderna redan när han kör ner till Stockholm för att ta befälet över spaningarna. Till att börja med har han flera kort att spela med.

 

 

Jag hade ett antal tänkbara hotbilder utifrån mot Olof Palme klara för mig utan att jag 'hade något' mer konkret.

Jag hade i huvudet ett 25-tal olika tankar som man snabbt skulle behöva titta på.

(Juristkommissionens förhör 1987-02-10 med Hans Holmér)

 

 

Polisen är från första början intresserad av PKK-anknutna kurder, men den har ännu inte bundit sig att det är där man ska leta efter lösningen.

 

 

Den 1 mars 1986 kl 10 på kvällen kom en grupp poliser hem till mig. De gjorde husrannsakan, förhörde mig där ända till klockan två och fotograferade mig. Sedan körde de hem mig. Efter det tog de hela familjen till polisstationen och körde oss fram och tillbaka flera gånger under en veckas tid.

(Ur Ismet Celeplis försvarstal)

 

 

I mitten av mars görs en razzia på David Bagares gata. Där strålar två spår samman i en och samma fastighet. Där ligger ett kurdiskt bokkafé och i samma hus hade den misstänkte ”33-åringen” tänkt hyra en lägenhet. Och eftersom han hade nyckel dit och dessutom hade undervisat en del kurdiska elever så kan det ju finnas ett samband, tycker polisen.

Samtidigt sitter säkerhetspolisen inne med bandade telefonsamtal som man har tolkat som att PKK förbereder ett mord.

Genom en läcka kommer uppgifterna ut i Svenska Dagbladet den 6 mars, långt innan Hans Holmér upphöjt det kurdiska spåret till sitt huvudspår.

 

 

PKK står högt på prioriteringslistan. PKK har tungt vägande motiv, vi måste helt enkelt gå till botten med misstankarna.

Dessutom har Säpos terroristavdelning intensifierat sitt analysarbete kring PKK. Under onsdagen genomförde en Säpoinspektör ett förhör med en av de två mördare som nu avtjänar straff.

En Säpokommissarie uppger för SvD att polisen 'jagar PKK-kurder med blåslampa'.

̶  Vi driver en målmedveten linje. Målet är att stressa dem så mycket att vi tvingar fram en läcka...

Hittills har polisen förhört större delen av de åtta PKK-kurder som terroristförklarats av regeringen, husundersökningar har gjorts i deras privata hem och PKK-kurdernas kaféer och fritidsställen är under bevakning.

Spaningsledningen förfogar över PKK-arnas kodlista, uttryck som kurderna använder när en aktion planeras. Enligt polisen har uttrycket 'snart ska vi fira bröllop' använts i ett avlyssnat samtal. Polisen har tolkat detta som att en stor aktion förbereds.

Det hör till bilden att mördarnas flyktväg gick via David Bagares gata där PKK:s bokkafé ligger. Polisens arbetshypotes var i inledningsskedet att mördaren eventuellt överlämnat mordvapnet till någon i kaféet och att denne sedan skulle ha lämnat byggnaden via en bakdörr och därefter förstört eller gömt mordvapnet.

(Svenska Dagbladet 6 mars 1986)

 

 

Säpo-mannen Jan-Henrik Barrling berättar om insatserna de första dagarna:

 

 

Tommy Lindström [vid rikskriminalen] ville ... ha en presentation av vilka PKK-are som var mest intressanta... Vi drog på ett par timmar ihop de mest intressanta namnen med adresser och fotografier och presenterade det för Tommy Lindström.

I början av veckan skapades sedan en 'PKK-grupp'...Då började vi ta fram material som kunde hjälpa oss att utreda huruvida de hade utfört mordet eller inte. Vi tog också fram ... 'bröllopssamtalen' och motivbild och överlämnade det - handskrivet det var väldigt bråttom - till Sven-Åke Hjälmroth. Det var ... den 5 mars.

Det kan ha varit den 4:e eller den 6:e också. ... dagen efteråt stod det om det här i tidningarna. Det ledde till mycket stor irritation ... jag skällde ut Tommy Lindström. Jag trodde det var han  ”

(JK-förhör 1988-08-16 med Jan Barrling)

 

 

Hans Holmér berättar:

 

 

Under tiden fram till juni 1986 fick jag inte del av den telefonavlyssning som pågått mot flera av PKK-arna. I maj 1986 fick vi ett spår som ledde mot PKK och var helt oberoende av telefonavlyssningen.

(KU-förhör 1988-07-27)

 

 

Vapentipset

Det nya tipset kom från en finländare, SA, som suttit i fängelse tillsammans med en kurdisk narkotikahandlare, ND, och kroaten Miro Baresic, livstidsdömd för mord på Jugoslaviens ambassadör.

Finländaren berättade att ND och Baresic bett honom att skaffa en Smith & Wesson-revolver och att han överlämnat den hemma hos ND. Perspektivet är onekligen svindlande  ̶  knarkmaffia, PKK och Ustasjafascister i en och samma vapenaffär.

SA har gjort en taxiresa till ND:s bostad i Sollentuna, så långt finns det klara fakta. Däremot finns inga vapenaffärer belagda och finländaren har själv vid senare förhör lämnat motsägande uppgifter. Någon speciell förbindelse mellan narkotikahandlaren och PKK finns inte heller belagd.

Narkotikahandlaren har inte gjort sig känd för någon politisk aktivitet, han har däremot en brorson, HI, som har umgåtts i PKK-kretsar och är klassad som terrorist.

Vapentipset kommer kort efter att Holmérs första spår havererat, en 33-årig svensk med anknytning till EAP. Holmér satsar nu alla sina kort på PKK.

 

 

I spaningsledningen skulle vi också snart komma att betrakta PKK inte ens som en samling fanatiska terrorister utan som ett gäng vettlösa mördare utan samveten. ”

(Holmér s. 220).

 

 

Under nästan ett års tid fungerar det kurdiska spåret som huvudspår. Underlaget till huvudspåret är dels den antagna vapenaffären mellan finländaren och ND dels en samling telefonsamtal där olika PKK-anhängare talar om ett ”bröllop”.

 

Felöversatta telefonsamtal

Telefonsamtalen har publicerats så många gånger i olika tidningar och böcker att vi har fått en allmänt accepterad bild av PKK-arnas mystiska förehavanden tiden före mordet på Olof Palme.

Vi ska här studera de s.k bröllopssamtalen i detalj. Jag menar att man kan dra två mycket bestämda slutsatser vid en granskning av dessa telefonsamtal:

Kurdernas vänner har inte tillgång till Säpos bandupptagningar och jag väljer därför att citera Hans Holmér såsom han återger och kommenterar ”bröllopssamtalen” i Olof Palme är skjuten:

 

 

Remzi: 'Det här året skall ni under alla förhållanden hålla bröllop'

IC: 'Bröll...'

Remzi: 'En släkting skall ju hålla bröllop'

IC: 'Skall bli, skall bli! Naturligtvis får inte han lämnas över. Det får naturligtvis inte bli bröllop utan oss.'

Remzi: 'Det vill säga om han finns på plats så kan de naturligtvis göra det eller hur?'

IC: 'Herregud, vi kan ställa till med bröllop på gatan!'

Remzi 'hm'

IC: 'Det här bröllopet, skall vi ställa till med det?'

Remzi: 'Naturligtvis, naturligtvis'

IC: 'Det här bröllopet får inte bli kvar. Vi ska ställa till vad som än händer.'

Remzi: 'Naturligtvis, naturligtvis'

 

Att Remzi och IC inte pratar om bröllop i vanlig mening är uppenbart för envar. Det framgår tydligt av replikväxlingen. Om man lyssnar till de inspelade banden så förstärks den uppfattningen av deras upphetsade tonfall. Enligt flera källor är 'bröllop' ett kodord för attentat och mord.

(s. 249  ̶ 250)

 

 

Ordet ”bröllop”

Det bärande temat i de samtal som Säpo har avlyssnat är ett förestående bröllop. Substansen i Hans Holmérs kurdiska huvudspår är just att det har talats om bröllop på ett sätt som Säpo och spaningsledningen inte kan förstå. Därför vore det rimligt att göra ett antal språkliga kontroller av de bandade samtalen. Den första fråga Holmér borde ha ställt är naturligtvis om det centrala ordet i samtalen kan ha fler betydelser.

Det ord som används i norra Kurdistan för bröllop är dawet. Det feminina substantivet dawet är ett lån från arabiskans dacwat, som betyder inbjudan. I nordkurdiska har denna betydelse förskjutits så att dawet också används om stora fester eller bjudningar, t ex bröllop och nyårsfirande.1

För kurderna är nyåret, newroz, som firas vid vårdagjämningen en mycket stor högtid. Enligt en gammal legend var det denna dag som smeden Kawa befriade folket från tyrannen Ejdehak. I vår tid har newroz blivit en viktig symbol för kurdernas frihetssträvanden och de politiska organisationerna sätter en ära i att ordna newrozfester.

En fest, det må vara en nyårsfest, ett bröllop eller en annan stor fest betecknas alltså vanligen med ordet dawet. Utbudet av kurdiska lexika för västerlänningar är litet, men det har länge funnits två ordböcker att tillgå. Låt oss kontrollera ordet dawet i dessa.

I Wahby-Edmonds standardverk Kurdish-English Dictionary (Oxford, 1966), som är baserat på de dialekter som talas i Irak finner vi endast en betydelse av dawet nämligen invitation. Slår vi upp samma ord i Joyce Blaus ordlista, som är baserad på den nordliga huvuddialekten finner vi två andra betydelser: 2

 


dawet
(f.)


marriage


wedding

  festin feast
 

(Blau, Joyce. Dictionnaire kurde/Kurdish Dictionary.
Publications du Centre pour l'Étude des Problèmes du Monde Muselman Contemporain, Bruxelles, 1965.)

 

 

Emellertid kan vi inte vara helt säkra på att alla ”bröllopssamtalen” har förs på kurdiska. Kurderna i Turkiet har hållits tillbaka språkligt och kulturellt och många av dem talar turkiska bättre än sitt modersmål. Det är vanligt att man växlar mellan de två språken eller att man blandar dem.

Om telefonsamtalen har förts på turkiska så är det centrala ordet ğün. Också detta ord kan användas i den dubbla betydelsen fest och bröllop. Det finns ett flertal turkiska ordböcker att tillgå och det är relativt lätt att konstatera att det finns ett ord som både betecknar bröllop och fest.

 

Meningen ”...Om han finns på plats...”

En okänd ”han” ska finnas på plats. Det faktum att vi inte vet vem denna person är ger samtalet en mystisk och konspiratorisk framtoning, men en sådan mening går inte att yttra på vare sig kurdiska eller turkiska. Ersättningsordet ”han” kommer in i meningen först när man tolkar satsen och översätter samtalet till svenska.

Något personligt pronomen med den avgränsade betydelsen han finns varken i turkiska eller kurdiska. Med andra ord måste det ha funnits information i det ursprungliga samtalet som Holmér sedan filtrerat bort i sitt citat.

Det är genom Hans Holmérs referat som vi känner till de så kallade bröllopssamtalen. Holmér använder sig av citattecken på ett sätt som ger intryck av att han återger exakt vad som sagts under de avlyssnade samtalen. Efter att ha granskat den språkliga strukturen i dialogen vågar jag påstå att Holmér dragit från och lagt till en del för att få en bättre historia att berätta.

 

Litar på skvaller?

Enligt flera källor är 'bröllop' ett kodord för attentat och mord, kommenterar Hans Holmér. Detta är en oerhört avslöjande formulering.

PKK-anhängarna var redan terroriststämplade och väl medvetna om att säkerhetspolisen avlyssnade deras samtal. Om de planerade ett så grovt brott som ett mord så verkar det orimligt att de skulle använda kodord som kan förstås av en utomstående. När en s.k. källa förser Säpo med tips om vad PKK använder för mordkoder så borde det finnas all anledning att kontrollera uppgifternas trovärdighet. 3 

Att olika personer förser säkerhetspolisen med olika tips om PKK:s förehavanden är ingenting att förvåna sig över. Den kurdiska exilmiljön flödar över av motsättningar mellan olika politiska organisationer och av motsättningar mellan kurder och regimvänliga turkar. Säpo är intresserat av PKK och det är tämligen självklart att det finns människor som gärna ger Säpo ”vad de vill ha”. Problemet är om vår säkerhetspolis, som inte kan förstå vad kurderna talar om, börjar tro på allt vad folk säger till dem.

Holmérs kommentar ger en förfärande bild av tillståndet inom de polisorgan som vaktar nationens säkerhet. Först har säkerhetstjänsten låtit sig vilseledas av en felaktig och obegriplig översättning. Därefter har obegripligheterna fyllts på med osakliga spekulationer eller rent skvaller. Slutligen har de Holmérska kretsarna, med all sin massmediala kraft, pumpat ut osanningarna till hela svenska folket som fakta om mordet på Olof Palme.

 

Holmér strök det som inte passade in

Journalisten Erik Magnusson, som har redigerat en större samling dokument om mordet på Palme, skriver i sin inledning

 

 

Ett exempel på vilseledande information i PKK-spåret utgör den telefonavlyssning som den terroriststämplade kurden IC utsattes för omedelbart före och efter Palmemordet. Dessa s.k. bröllopssamtal, där IC diskuterar ett förestående bröllop, har av Holmér framställts som ett säkert indicium på att PKK planerade mord på Olof Palme. Holmér har negligerat Säpos alternativa förklaringar: att samtalen handlade om en planerad kurdisk nyårsfest i Stockholm, eller att det rörde mordet på en kurdisk avhoppare i Västtyskland.

För att ytterligare stärka sin argument lät Holmér stryka de avsnitt i telefonsamtalen som inte passade in i hans teoribildningar. Bland annat har Holmér i sin bok om Palmeutredningen låtit stryka samtalsavsnitt där IC efter mordet diskuterade att sprida flygblad till Palmes ära. På samma stympade sätt presenterade Holmér samtalen för DN-journalisten Ann-Marie Åsheden i september 1986 .

(Magnusson, E. (red), Palmerapporten, 1989)

 

 

Holmér och tystnadsplikten

Ann-Marie Åsheden följde Holmér som en skugga under hans tid som spaningsledare och publicerade de kurdiska telefonsamtalen i Dagens Nyheter den 23 oktober 1988.

Kort därefter släppte Hans Holmér sin bok med utskrifter av samma telefonsamtal. Därefter åtalades Holmér för att ha brutit mot sekretessbestämmelserna. Han erkände att han hade lämnat ut de hemliga uppgifterna, men Ann-Marie Åsheden kallades ändå att vittna. Hon svarade på frågorna när och av vem hon fått materialet  ̶  1986, av Hans Holmér. Därmed stod det klart att Holmérs brott redan var preskriberat.

 

Vilka motiv hade PKK?

Holmér anser att Kurdiska Arbetarpartiet hade motiv att döda Palme och han försöker härleda deras skuld ur detta motiv:

 

 

Som enda land utanför Turkiet har Sverige förklarat att PKK är en terroristorganisation och att dess anhängare är terrorister. PKK befarar att den svenska inställningen ska sprida sig i västvärlden. I ett sådant sammanhang är Olof Palme en viktig och farlig motståndare till PKK.

PKK kan sägas ha haft dubbla motiv för att röja Olof Palme ur vägen. Dels som hämnd för olika beslut av den svenska regeringen, dels för att förhindra spridning av Sveriges PKK-fientliga inställning. Det är inte heller uteslutet att PKK kan ha handlat på uppdrag av någon annan eller i samförstånd med någon.

(Holmér, s. 262)

 

 

Holmér är på intet sätt ensam om att spekulera om motiven. Det är vad de flesta människor gjorde tiden efter mordet, eftersom det inte fanns något mera konkret att ta på. Skillnaden är att Holmér kan sätta en stark polismakt bakom sina spekulationer.

PKK var utpekade redan på förhand. Det hade funnits uppgifter i pressen redan hösten 1985 att PKK hotade statsminister Palme. PKK fanns bland de misstänktas krets från första början efter mordet. Hans Holmér gör det till något misstänkt att PKK fördömer mordet och har en uppfattning om det:

 

 

Redan på måndagen den 3 mars tar PKK avstånd från mordet på Olof Palme. Det sker i ett flygblad som sprids i Västtyskland. I det lägger PKK skulden för mordet på tre ökända underrättelsetjänster, den amerikanska CIA, den israeliska MOSSAD och den turkiska MIT. Det kan förvåna att PKK så snabbt kommer med en 'dementi'. Varför känner sig PKK-arna utpekade redan ett par dagar efter mordet? Hur kan PKK så snabbt ha en färdig teori om vilka som är ansvariga?

(s. 247)

 

 

Svensk-turkiska förbindelser

År 1982 lämnade den svenska regeringen in en anmälan mot Turkiet till Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Regeringen grundande anmälan på vittnesuppgifter från bl.a den kurdiske advokaten Hüseyin Yilderim, sedemera utpekad som en av hjärnorna bakom PKK:s terroraktioner. Sverige fullföljde inte anmälan utan nöjde sig med en uppgörelse i godo 4. Vad som ingår i förlikningsavtalet är inte känt. Däremot vet vi att flera svenska storföretag lyckas göra stora inbrytningar på den turkiska marknaden vid denna tid. Ismet Celepli hävdar i sitt försvarstal att det handlade om kohandel, feta kontrakt i utbyte mot att Sverige stämplar PKK som ett terroristiskt parti:

 
 

Man kan fråga sig varför detta projekt [tunnelbanebygge] gick till ASEA fast andra firmor gav förmånligare offerter. Anledningen var utan tvivel att erbjudandet kopplades till villkoret att den svenska regeringen skulle ändra sin syn på Kurdistans nationella befrielsekamp.

 

 

Hans Holmér vänder på steken och säger att de allt bättre relationerna mellan Sverige och Turkiet är ett mordmotiv för PKK:

 

 

I oktober firar Förenta Nationerna 40-årsjubileum i New York och onsdagen den 23 oktober har Olof Palme ett officiellt möte med Turkiets premiärminister Turgut Özal. Mötet som är det första mellan de bägge regeringscheferna röner stor uppmärksamhet, särskilt i turkiska massmedier.

(Holmér, s. 243)

 

 

 

I december är en svensk handelsdelegation under ledning av statssekreteraren Carl-Johan Åberg på besök i Ankara och det blir klart att ASEA skall bygga en tunnelbana i Istanbul. Det tolkas av turkarna som ett första verkligt genombrott i förbindelserna med övriga Europa efter militärkuppen i september 1980.

Samtidigt tar den svenska regeringen tillbaka sin anmälan mot Turkiet till Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Andra länder följer åter Sveriges exempel.

(Holmér, s. 244)

 

 

 

PKK-ledningen i Syrien börjar nu allvarligt frukta att den svenska terroriststämpeln ska kopieras av andra. Hittills är Sverige det enda land vid sidan av Turkiet som öppet bekämpar PKK. Risken ökar att den svenska inställningen sprider sig och att kanske Västtyskland eller någon annan nation också börjar behandla PKK-are som terrorister. Det är ingen överdrift att påstå att PKK:s framtida öde ligger i Olof Palmes händer. Hans ställning som demonregissör på den internationella flyktingscenen är erkänd och älskad av hans vänner, ifrågasatt och hatad av hans motståndare. Lika användbar som han är som allierad, lika farlig är han som fiende.

(Holmér, s. 242)

 

 

Stickspår i huvudspåret

Det hör numera till god ton i det politiska språket att skilja mellan PKK-are och vanliga hederliga kurder. Därför anser många att man bör kalla det holmérska huvudspåret för PKK-spåret och inte för kurdspåret. Förf anser att det är riktigare att tala om ett kurdspår, för vid den här tiden såg polisen en PKK-are i varje kurd.

Jado från irakiska Kurdistan var en av de första kurderna som bosatte sig i Sverige och hade lyckats väl med att ordna sin tillvaro här. Han hade tidigare arbetat som tolk, bland annat hos polisen i den lilla staden där han bodde, och hade så småningom öppnat en egen livsmedelsbutik.

Thomas Kanger berättar hur det gick till när kunderna skrämdes bort från Jados butik:

 

 

Jado ser att det står det två polisbilar utanför hans butik. Också på gatan står polismän. De kontrollerar legitimationerna på alla förbipasserande som ser ut att vara utlänningar...

Polismännen börjar fråga ut Jado. De vill veta om han har varit utomlands. Svaren tillfredsställer inte TS, som börjar bli upphetsad. Han bär sin tjänstepistol väl synlig på höften. TS säger att 'du är PKK-bossen' och frågar om han brukar ge sina kunder 'PKK-lektioner'. RB förhåller sig lugn men TS blir alltmer aggressiv. Plötsligt får han ett utbrott och skriker 'era jävla svartskallar, PKK har mördat Palme. Ni har mördat Palme och ni känner [33-åringen] och har samarbetat med honom.'...Ytterligare en vecka senare kommer poliserna tillbaka. Samma procedur upprepas. De stannar återigen i sex timmar. Poliserna börjar också fråga ut människor i Jados omgivning. De söker upp hans svenska fru vid tre tillfällen. Poliserna frågar hur hon kan vara gift med en så farlig man som Jado. En granne till Jados bror, en äldre kurd som är bosatt i Uppsala och som är analfabet, förhörs av Säpo sedan han besökt Jado. De frågar den gamle mannen om han är PKK-are.

(Kanger, s. 99 ff) 

 

 

Våren 1987 går Jados butik i konkurs. Detta är ett av de mest tragiska exemplen på hur spaningsledningen väljer ut kurder på måfå och bränner dem med sina blåslampor. Jado har aldrig varit känd för att ha något speciellt med PKK att göra, men han passar in som länk i en kedja. Jado berättar mer om anklagelserna i två brev till utrikesminister Sten Andersson:

 

 

Jag var i Damaskus hösten 1985. .. Jag var där därför att min bror hade fängslats och riskerade utvisning till Turkiet. Där hade han förmodligen avrättats. När jag fann honom vägde han 40 kilo och led svårt av en inflammation i benet. Jag fick loss honom och han bor nu i Sverige. Han är idag inte helt återställd.

(”Jado”, öppet brev till Sten Andersson 1988)

 

 

 

Strax efter mordet på statsminister Olof Palme blev jag utan anledning förhörd av polismyndigheten angående det här mordet. Säpo hade upptäckt att jag några månader före mordet varit i Damaskus i Syrien. Säpo sammankopplade detta med att jag skulle ha varit 'kurir' år PKK...

Efter denna händelse har jag vid upprepade tillfällen och utan anledning förföljts och trakasserats av säpo och polismyndigheterna. Jag har blivit tvungen att avstå min del i en affärsrörelse och byta vistelseort på grund av den psykiska press jag upplevt. Jag har mist många bekanta och vänner då säpo skrämt dem och sagt att jag är en farlig man.

Det senaste i denna utfrysning är att jag nekas arbete som tolk åt invandrarverket (ett arbete som inte är skyddsklassat!), då jag anses som en säkerhetsrisk.

Sverige är tyvärr inte det fria och demokratiska land jag kom till 1972. Jag har bott här länge. jag är svensk medborgare, jag har gift mig och fått barn här så jag känner mig som svensk. Också. Min historia är tyvärr inte unik. Liknande saker har hänt andra kurder. Vi kurder känner oss idag kränkta av den svenska staten.

(”Jado”, brev till Sten Andersson 1988)

 

 

Konsten att känna igen och bemöta terrorister

PKK är terrorister, vilket framgår av att Holmér har förstått att PKK är terrorister. Därför bör polisens olika enheter också ställas under befäl av den som har förstått vad PKK egentligen är för slags folk.

 

 

När ... terroristgärningar... inträffar måste säkerhetsavdelningen och Stockholms polisdistrikt... samarbeta. Vare sig det ena eller andra kan klara sig på egen hand... Det visar möjligen att något är fel. Skall man bekämpa terrorism bör man ha (verksamheten) på en och samma enhet... Terrorism innehåller kriminalitet av växlande slag. Mord blir terrordåd först när det förövas av en terrororganisation. Ett rån... eller en kidnappning... blir inget som terrorister ägnar sig åt förrän man vet att terroristerna ligger bakom.

Det är inte alltid man vet att terrorister ligger bakom en gärning. I fråga om morden i Uppsala eller i Medborgarhuset stod det inte klart annat än för de välinitierade att PKK iscensatt morden. Där kunde man få intryck av att någon kurd dödade en annan kurd. Om man ser på Kröcher-historien började de med att skaffa rörelsekapital genom att råna banker och näröppetbutiker i Stockholm. Ingen hade en aning om att terrorister låg bakom. Det visade sig först i ett senare skede. Detta har man då löst på olika sätt i olika länder. I Tyskland har man en terrorrotel på det vanliga Bundeskriminalamt... Man jobbar ihop med vanlig kriminalpolis...

Man kan konstatera att om man ska vända sig till Västtyskland för att få information om PKK tar det åtskillig tid innan man lyckats samla den information som finns. Den är splittrad på olika håll. Det beror på att de inte lyckats lösa det här. Det finns ingen renodlad lösning. ... Man måste föra ihop det här.. för att få det effektivare... och mindre krångligt.

(Juristkommissionens förhör 1987-02-10 med Hans Holmér)

 

 

Lucianatten 1986

Natten mellan den 12 och 13 december inträffar ett skottdrama i Gamla stan. Händelsen utlöser stora rubriker och intensivt polispådrag. Här har vi en riktig terroristhändelse:

 

 

En 26-årig man, som hörts i utredningen av Palmemordet, försökte fyra gånger skjuta sig fri från polisen i Gamla Stan i Stockholm i går kväll...

Upprinnelsen till skottlossningen var ett bråk på jazzklubben Stampen strax före halv tio i går kväll...Det mesta tyder på att det var någon slags förberedd uppgörelse.

(Aftonbladet 13 december 1986)

 

 

 

Sannolikt fanns det civila Palmespanare i närheten av männen. Flera kurder i Stockholmstrakten med anknytning till PKK har haft mycket intensiv bevakning av polisen den senaste tiden.

(Aftonbladet 13 december 1986)

 

 

 

Efter gripandet av den 26-årige pistolmannen och hans 23-årige kamrat gjorde polisen i går samtidiga razzior på fyra olika platser. Dels i de lägenheter i en norrförort och centrala Stockholm där de båda männen bor.

Dessutom gjordes tillslag i det kurdiska bokkafé i centrala Stockholm där sympatisörer till PKK brukar samlas, samt hos släktingar till den gripne 26-åringen. Släktingarna bor i en annan trappuppgång som 26-åringen. I den familjen greps tre män  ̶  den 42-årige familjefadern och två söner 20 och 21 år gamla.

Där rusade civil polis in med hund vid middagstid i går. Först sent i går kväll var en minutiös husrannsakan genomförd och de tre familjemedlemmarna anhölls. De tre männen anhölls för misshandel och knarkbrott.

(Aftonbladet 14 december 1986)

 

 

 

Samtidigt fortsätter den intensiva telefonavlyssningen av ett stort antal personer...Polisen hoppas att nedslagen i helgen ska kunna framkalla stress och oro i vida cirklar och att avlyssnade personer under telefonsamtal ger upplysningar som kan vara intressanta för Palmeutredningen.

(Expressen 16 december 1986)

 

 

Hans Holmér berättar ett och ett halvt år senare för svenska folket:

 

 

PKK har under de senaste fem åren gjort sig skyldiga till 15-20 mord i Europa. Huvudparten av morden är förövade mot kurder som blivit motståndare till PKK eller varit motståndare till PKK från början. Men det finns i kretsen även turkar som är motståndare till PKK. Frågan om de skulle sträcka sig så långt att de mördade Olof Palme kan man inte bara avfärda med att de tidigare bara mördat kurder eller turkar. Jag vill också peka på en omständighet som kan vara intressant att beakta i sammanhanget. En av de av svenska regeringen terroristförklarade PKK-arna öppnade på Lucianatten 1986 eld i Gamla Stan mot efterföljande poliser och sköt vilt i gränderna i Gamla Stan. Han är nu dömd för detta brott och för narkotikabrott. Det visar att det i denna krets av människor finns de som inte drar sig för att skjuta även mot svenskar.

(Hans Holmér i KU-förhör 1988-07-27)

 

 

Som Erik Magnusson berättar i sin inledning har polisens uppträdande efter bråket vid Stampen blivit grundligt ifrågasatt:

 

 

Denna kurdrazzia har senare kritiserats som en våldsam polisiär överreaktion på ett ordinärt krogslagsmål. Justitieombudsmannen granskade ingående de förhör, hämtningar och gripanden och husrannsakningar som beordrades, men lyckades inte hitta någon enskild ansvarig person för de missgrepp som gjordes och märkliga beslut som fattades: en kurd utsattes för husrannsakan trots att han var målsägare, dvs drabbad, i ärendet; samme kurd underrättades om misstanke om narkotikabrott sedan polisen funnit talk i hans lägenhet; beslutet om husrannsakan hos en annan kurd fattades på polisnivå istället för av åklagare; husrannsakningen av det kurdiska bokkaféet visade sig ha väldigt lite med krogslagsmålet att göra.

(Palmerapporten, s. 24)

 

 

Personerna

Bråket börjar med att kurden ND kommer i våldsamt gräl med ett par andra kurder. ND, som nyligen avtjänat ett straff för narkotikabrott, misstänks av Hans Holmér för att vara den som förser PKK-arna i Sverige med vapen.

ND ringer till sin brorson och granne HIM-vägen som skyndar till Stampen i sällskap med sin gode vän RY.

RY delar lägenhet på F-gatan med sin bror MY, som ansvarar för det kurdiska bokkaféet och betraktas som en av de ledande ”PKK-arna” i Sverige.

När polisen kommer till Stampen med tio bilar griper de RY, som inte gör något motstånd. HI tar däremot fram en pistol och avlossar flera skott mot poliserna innan han blir gripen. HI har kommunarrest sedan 1984. Han har sympatier för PKK men kan knappast beskrivas som någon medveten politisk aktivist. 5

Ytterligare detaljer om händelseförloppet finns i spaningsledningens protokoll:

 

 

Läget. Holmér redogör för läget. HI och RY är gripna på grund av skottlossningen i Gamla stan. P.g.a. tolkbrist har de ännu inte blivit hörda. Upprinnelsen till händelsen var ett krogslagsmål i Gamla stan. Det var tre mot tre som slogs. Anledningen till slagsmålet är okänt...ND kom ut från krogen blödande, och i sällskap med sönerna. De åkte i bil till Löwenströmska sjukhuset. Dörrvakten Håkansson påkallade en radiobil. På något sätt utpekades HI och RY, vilka då stod uppe vid Gråmunkegränd/Västerlånggatan. Radiobilen åkte efter HI och RY, varvid de drog iväg. RY blev gripen i början på Storkyrkobrinken. HI sprang förbi Storkyrkan, och vid Brunnsgränd blev han gripen. Under flykten sprang han omkring och sköt mot en eller två polisbilar...

Tvångsåtgärder. Holmér upplyser att följande tvångsåtgärder beslutats: 1) husrannsakan i bokkaféet, 2) Husrannsakan F-gatan... 3) husrannsakan M-vägen... 4) Husrannsakan M-vägen... 5) hämtning till förhör av ND och sönerna AD och HD.

Fortsatta handläggningen. Holmér upplyser att ärendet får handläggas i två delar. 1) Misshandeln på restaurangen. 2) Skottlossningen mot polisen. Holmér påpekar att vi får nysta så mycket vi kan i ärendet. Vad som orsakat slagsmålet och skottlossningen är okänt. Det kan vara vad som helst, anser Holmér. Holmér anser att vi skall ta chansen att slå mot de aktuella adresserna, eftersom vi fått en gratischans. Rent juridiskt kan ND höras som målsägande, upplyser Holmér. Han kan alltså höras utan att delges någon misstanke i Palmeärendet, påpekar Holmér. Samma gäller för RY.

(Protokoll fört vid möte för ledningsgruppen lördagen den 1986 12 13 kl 10..00-11.40. Plats Palmerummet. Palmerapporten, s. 422 f)

 

 

Vanligt krogslagsmål säger Holmér

Holmér fortsätter, som vi såg i citatet ovan, att förmedla en propagandistisk bild, när TV-kamerorna är påslagna. Det är en bild för allmän konsumtion. När Holmér talar enskilt med justitieombudsmannen får skotten i Gamla Stan en mindre laddad betydelse:

 

 

Lars G Andersson: Jag vill höra dig angående husrannsakningarna hos RY och i bokkaféet den 13 december 1986 och om bakgrunden till dem. Och då vill jag först fråga dig vad var dina huvudsakliga arbetsuppgifter i december 1986?

Hans Holmér: Jag ledde spaningsarbetet... i Palmemordet. Jag hade inga andra uppgifter.

Andersson: Sedan hände det här på kvällen den 12 december... Hur kunde det komma sig att ni som ledde Palmeutredningen tog över i de här brotten som ägde rum på natten till den 13:e?

Holmér: Det berodde på vilka personer som var misstänkta... inte något beslut i formell mening. Det var väl närmast en självklarhet...

Andersson: Vem fattade då beslut om husrannsakningar?

Holmér: Det gjorde jag. Det gjorde jag klockan 9.50... för att få igång planeringen inför husrannsakningarna, vilka var omständliga och krävde förstärkningar på personalsidan.

Det formella stödet var att det förelåg fara i dröjsmål. Jag är väl medveten om att vi inte skulle effektuera husrannsakningarna förrän vi fått kontakt med åklagarna, men det här gjordes för att 'få igång tåget'...

Holmér: Ja. HI:s roll i sammanhanget kanske jag ska beröra med några ord ... Vi visste på morgonen inte så mycket om dem som varit på 'andra sidan' vid slagsmålet i Gamla stan, utan det klarnade först på eftermiddagen - vilka de personerna var. Vi hade svårigheter att identifiera dem. Någon hade åkt till sjukhus... för en stickskada i armbågen. Då stod det klart för oss att de inte var PKK-are, utan andra kurder. Jag vet numera att det av allt att döma var ett vanligt krogslagsmål som började i något slags politiskt käbbel mellan ND och en av de andra.

(JO-förhör med Hans Holmér 1987-05-13, Palmerapporten, s. 156 ff)

 

Kammaråklagare Bo Josephsson var inlånad till Palmeutredningen. Han ger en tydlig bild av vem det var som höll i rodret när de märkliga besluten fattades:

 

 

Telefonen ringde.. vid halv tio på morgonen.. Hans Wranghult frågade om jag hade läst tidningarna.. om skjutningen i Gamla Stan. Han berättade att HI skjutit och var gripen.. RY också. Han sade att de hade starka misstankar att också AD, och möjligen HD, varit med om bråket som föregått.. De trodde att detta var ett i förväg planerat kurdmord ... När vi kom till Palmerummet fick vi veta att man hade ett jättepådrag.. Holmér hade beslutat om husrannsakan för att.. ha reda på om det fanns fler vapen i cirkulation. Vi ville veta om det fanns handlingar som kunde tyda på vilka motparten i grälet vid Stampen varit.. Vi trodde de var kurder, men visste inte. Vi visste säkert att inte HI, RY och AD bråkat sinsemellan. För att ta reda på om [bråket] var planerat i förväg skulle det göras husrannsakningar hos ND.. och hos RY, som då bodde hos MY på F-gatan. Sedan hade de också beslutat sig för en 'utlänningskontroll' på kurdiska bokkaféet. Det var vad vi fick reda på. Sedan fick vi också veta att de hos ND hittat vitt pulver, som man misstänkte var knark...

Jag är tvärsäker på att man inte sade något om husrannsakan på bokkaféet. Där har det hela tiden stått klart för oss att man skulle.. göra en utlänningskontroll. Det var först när husrannsakan var utförd och man kom hemsläpande med ett jättebeslag som vi fick reda på att [tillslaget] varit i form av en husrannsakan...

[Husrannsakan hos RY] grundande sig väl på misshandelsbrottet. Man visste inte om det varit fler vapen inblandade i slagsmålet på Stampen. Man skulle söka efter både vapen och handlingar som kunde visa på vilka som var inblandade.. Sedan bodde RY hos MY..

Eftersom det sagts att MY också varit inblandad.. och synlig i trakten.. fanns det större anledning att titta efter om något.. fanns hemma hos honom...

Man visste att ND skadats i huvudet.. Det berättades att det varit rena Vilda västern-slagsmålet. Stolsben och möbler av alla slag hade farit i luften... Redan när jag bläddrade igenom [beslagsprotokollen] såg jag att detta inte hade med brottet att göra..

De hade t.ex. tagit in tidningar, en måltipskupong,.. diverse papper, skrivmaskin och flygblad. Vi vet att killarna sysslar med politik. Det är inte underligt att sådant fanns hemma.

(JO-förhör 1987-05-14, Palmerapporten, s. 232 ff)

 

 

Det stora tillslaget

Hans Holmér har sedan ett halvår planerat stora polisrazzior  ̶  betydligt större än de som ägde rum efter lucianatten. Han har emellertid ett problem med åklagarna; de är mer kallsinniga och bromsar tillslaget.

 

 

Vi kom att intressera oss mer för PKK  ̶  det gäller inte kurder, utan PKK  ̶  i slutet av maj. Någon gång i juli hade vi gått igenom tre avsnitt av utredningen.

Det första gällde mordet i Uppsala sommaren 1984. Det andra gällde mordet i Medborgarhuset i november 1985. Det tredje var utredningen av mordet på Olof Palme. Dessa tre avsnitt gick vi igenom. För de tidigare morden var revolvermännen redan dömda till livstids fängelse. Vi rev upp hela den utredningen och började på nytt granska händelserna.

I de tre avsnitten kunde vi konstatera att det fanns ett stort antal frågetecken och ett stort antal misstankar mot personer när det gällde både Uppsala, Medborgarhuset och Palme. De misstänkta PKK-arna var till antalet 20─30, fördelade med ungefär en tredjedel på vardera av de tre händelserna. Därutöver fanns vittnen och viktigare källor man borde höra för att komma vidare. Det ledde till att vi blev intresserade av att höra ungefär 50 personer. Vi arbetade med dessa frågor under sommaren. Vi ville vid lämplig tidpunkt ta in samtliga dessa personer för att höra dem mot varandra. Skälet var att vi ville hindra dem från att varna varandra. Vi ville så professionellt som möjligt få svar på en del synnerligen allvarliga frågor. Dessa frågor diskuterades i augusti med åklagarna. Vi var alla överens om att det inte fanns anledning att göra detta förrän ytterligare någon tid gått och vi fått analysera det material som fanns. Det drog sedan ut på tiden. Först i början av januari ställde åklagarna upp på ungefär halva tillslaget. Hälften av tillslaget återstår enligt min mening.

(KU-förhör 1987-03-12 med Hans Holmér)

 

 

Tillslaget, som av Holmér döpts till Operation Alpha börjar planeras i juli månad 1986.

 

 

Den 22 juli förklarade Holmér att han visste i vilken grupp mördaren fanns. Han sa också att lösningen var nära förestående.

Holmér syftade då på kurder med anknytning till PKK. Det var det som kom att kallas hans huvudspår. Detta hade redan då legat fast i över en månad.

I botten för misstankarna fanns Säpos utredning på flera hundra sidor om PKK:s verksamhet i Sverige... Holmér ansåg att det fanns så starka skäl att misstänka att mördaren fanns i kretsarna kring kurderna att han vill genomföra en jätterazzia mot dem.

I slutet av sommaren planerade han att slå till mot PKK:s hjärta  ̶  bokkaféet på David Bagares gata i Stockholm. Han planerade en massarrestering av 50 enskilda kurder.  ”

(Aftonbladet 18 december 1986)

 

 

Under sommaren och hösten fylls tidningarna med alltmer tvärsäkra uttalanden från Holmér och hans presstalesman Leif Hallberg. Holmér säger att han är nittiofemprocentigt säker på sin sak och det blir allt mer klart att en PKK-mördare snart kommer att gripas.

Till att börja med planerar Holmér att slå till mot 200 kurder, så småningom fastställs en lista med 69 namn. Målet är att få fram konkreta bevis när man väl gripit dessa personer. Om bevisen inte räcker för åtal så vill man istället utvisa så många som möjligt:

 

 

Fråga:...Fanns det då andra syften med den här operationen än att enbart få till stånd domar för brott?

Holmér: Som jag sade kunde vi kanske inte påstå att det fanns skälig misstanke mot några av de terroristförklarade kurderna på något sätt. Det kunde 'rinna ut i sanden' beträffande dem. Vi resonerade då om att aktualisera frågan med regeringen om man kunde utvisa dem definitivt...

Fråga: Ett av de syften som du själv angett i den PM och som också framgår av protokoll och band. Det är att du säger att syftet med Operation Alfa är att 'genom överraskning och en bred insats kraftigt störa PKK och förlama organisationen, och att målet skall vara åtal och domar och/eller utvisning'.

Vilket var egentligen vilket av det här?

Holmér: Vi ville bli av med brottslingarna förstås.

(Juristkommissionens förhör 1987-06-10 med Hans Holmér, Palmerapporten, s. 158)

 

 

Den mest konkreta grunden för Holmérs tvärsäkra inställning är den påstådda vapenaffären mellan ND och finländaren SA.

 

 

Uppgifterna är noggrant kontrollerade, men vapenleveransen har inte kunnat bekräftas. Några konkreta uppgifter som pekar mot PKK har Hans Holmér heller inte. Det enda som får Hans Holmér att koppla ihop det påstådda vapenköpet med 'kurder med anknytning till PKK' är Säpos gamla terroristutredning från 1984. Den ger honom hela den teoretiska grunden till hans 'huvudspår' och styr valet av de personer 'Operation Alpha' ska riktas mot.

I terroristutredningen hittar Holmér också motiven; det vill säga PKK-ledaren Abdullah Öcalans hämnd för att ha nekats tillstånd att komma till Sverige och hämnden för att ett antal 'medlemmar' i organisationen terroriststämplats av Sveriges regering...

Bortsett från det faktum att terroristutredningen i sig är ett stycke undermåligt polisarbete, låter Hans Holmér hela sin teori om att PKK ligger bakom mordet på Olof Palme bygga på uppgifter som härrör från tiden innan mordet. Den mest grundläggande principen i en mordutredning, kopplingen till mordplatsen, åsidosätts helt.

(Kanger, s. 153 ff)

 

 

20 januari 1987

Den 20 januari 1987 blir det stora tillslaget av. Åklagarna vill först bara gripa och förhöra 6-8 personer för att kontrollera det så kallade vapenavsnittet. Holmér bjuder över och föreslår 58 personer.

Till slut fastställs en lista med 26 personer, varav 13 kurder. HI, ND och finländaren SA och den kroatiske ambassadmördaren Baresic ska förhöras om den eventuella Smith & Wessonrevolvern. Nuri Candemir, som är dömd för mordet på Medborgarhuset, körs från sin cell till Kronobergshäktet men vägrar att säga någonting. De tre kurderna MY, advokat Yilderim och Ismet Celepli anhålls som misstänkta för medhjälp till mordet på Medborgarhuset.

 

Vändpunkten

Anhållandena äger rum i gryningen. Senare under dagen ordnas en stor presskonferens där de dramatiska händelserna ska presenteras.

Hans Holmér öppnar med att berätta att man skickat ut ett pressmeddelande om PKK under dagen samt att sju av de personer som gripits under morgontimmarna är misstänkta för brott: en för olaga vapenhantering, tre för medhjälp till mordet på Medborgarplatsen och tre för medhjälp till mordet på Olof Palme. Han förklarar också att det finns beröringspunkter mellan dessa två mord innan han lämnar ordet vidare till överåklagare Claes Zeime:

 

 

Claes Zeime: När det gäller mordet i Medborgarhuset 1985 så är, som redan sagts, tre stycken anhållna för medhjälp. Besluten har fattats tidigare och har verkställts idag. Samtliga tre har vid förhör som hållits idag förnekat varje som helst medverkan till brottet. Anhållningsbesluten kommer, så vitt vi nu kan bedöma, att kvarstå till i morgon i varje fall.

Av de fyra som är underrättade om misstanke i om medverkan i mordet på Olof Palme ... så vitt vi nu kan bedöma är bevisläget sådant att de inte kommer att anhållas....

Fråga: Ni har underrättat tre personer om misstanke till mordet på Olof Palme. Vad innebär det rent juridiskt att ni underrättat dem?

Zeime: Det framgår kanske av vad jag sade. Vi underrättade dem om misstanke, men de är inte anhållna.

Fråga: Får de misstänkta reseförbud, eller vad händer sen?

Zeime: Nu förstår jag inte.

Fråga: Du sade tidigare att de misstänkta släpps fria i morgon.

Zeime: Nej, de släpps fria idag.

(Presskonferens 1987-01-20 med Hans Holmér och Claes Zeime, Palmerapporten, s. 129 f)

 

 

Holmér och åklagarna har hela tiden varit oeniga om hur spaningsarbetet ska bedrivas. Nu spelas motsättningarna upp inför helt öppen ridå. Därmed är det 95-procentiga huvudspåret punkterat. Inom ett par veckor är hela spaningsarbetet omorganiserat och Hans Holmér bortkopplad från jakten på Olof Palmes mördare.

De tre kurderna som anhållits för medhjälp till mordet på Medborgarplatsen släpps efter en vecka, friade från alla misstankar.

Kurderna börjar hoppas att luften kanske ska gå att andas i Sverige igen.

 

Ett helt folk såras i själen

Kurderna hade länge varit en okänd folkgrupp i Sverige. Det var först under den mest intensiva jakten på Olof Palmes mördare som de blev kända för den bredare allmänheten. All denna negativa uppmärksamhet kommer samtidigt som stämningarna i samhället börjar bli mer främlingsfientliga.

Vid denna tid var jag (förf) nyanställd vid ett kurdiskt projekt. Arbetet gick ut på att bygga broar mellan det svenska samhället och de kurdiska flyktingarna. En tung stämning sänkte sig över den kurdiska gruppen. Jag hade kommit i kontakt med ett folk som älskar att tala om sin särart; kurderna har en brinnande längtan efter ett eget land och brukar vara ivriga att tala om att de har en egen kultur, ett eget språk och en egen historia. Hösten 1986 träffade jag många kurder som hade förlorat sin stolthet, ofta berättade de att de inte vågade säga sanningen när folk frågade dem var de kommer ifrån. Jag träffade också många kurder som berättade att de var motståndare till PKK och att de själva hade blivit utsatta för förnedrande poliskontroller.

Jag tror att det är få utanför kurdernas egna kretsar som gjort sig en större föreställning om hur det var att vara kurd i Holmérs Sverige. Jag citerar därför ur projektets årsberättelse:

 

 

Många kurder drabbades av polisens närgångna kontroll. Nästan alla kurdiska familjer som tidigare upplevt polisrazzior med misshandel före flykten till Sverige fick den här gången uppleva razzior från den svenska polisens sida.

En del av razziorna skedde tidigt på morgonen då dussintals poliser med vapen i hand ryckte upp föräldrar ur sängarna inför ögonen på deras skrämda barn. Under ett helt år utpekades kurder i massmedia som misstänkta för det allvarligaste politiska mord som skett under modern tid i Sverige. Polisens kontroll av kurder saknar säkert sin like, åtminstone efter andra världskriget, i Sverige.

Det är också vår rädsla att kurdiska barn tillägnat sig en negativ inställning, symboliserad av den svenska polisen, som kommer att bli bestående... Så länge någon mördare inte finns gripen finns det dessutom en oro bland kurderna att de åter ska göras till syndabockar. Det kommer att krävas många förtroendebyggande mått och steg från det svenska samhällets sida för att kurder ska känna att de har en självklar plats i samhällsgemenskapen...

Under 1986 kändes det för oss som arbetar inom Kurdiska projektet som om allt vi hade byggt upp hade rasat ihop som ett korthus. Men under det här verksamhetsåret har vi återigen kunnat ägna vår kraft åt arbete av det slag vi ursprungligen hade planerat.

(Rapport 87, Kurdiska projektet, Stockholms socialförvaltning, distrikt 16)

 

 


 

fotnoter

[1]  En ny analys gjordes år 1990. Se kapitel 9


[2] För att få en ytterligare kontroll kan vi använda en ordbok som kommit ut efter Holmérs tid, nämligen Svensk-kurdiskt lexikon, Ferhenga swêdî-kurdî, Statens Institut för Läro­medel, Stockholm, 1989. Om vi slår upp orden inbjudan, fest respektive bröllop så finner vi att alla dessa tre ord kan över­sättas med dawet.
 

[3]  Man kan knappast förvänta sig att Hans Holmér ska säga att han har haft fel i fråga om telefonsamtalen, däremot behöver han förklara var­för det tog så lång tid att bearbeta det som fanns inspelat. Det finns emeller­tid en passus i Holmérs bok, där han med­ger att samtalen kan tolkas på flera sätt. Men uppenbarligen blir övertygelsen att det handlar om mord större ju mindre man förstår av samtalen:

 " PKK-are räknar ständigt med att deras telefoner är avlyssnade. Därför är de disciplinerade och talar aldrig om viktiga saker i tele­fon. När de någon gång tvingas göra det, så talar de kryptiskt och på ett sätt som är svårt att genom­skåda. Betydelse­fulla samtal ringer de all­tid från telefon­kiosker som de utgår ifrån att po­li­sen inte kan av­lyssna. Det finns också exempel som visar att de an­vänt av­lyssningen för att sprida vilse­ledande uppgifter. Polisens svårigheter är stora efter­som PKK-arna pratar kurdiska dialekter och turkiska om vart­annat. Som en följd av att det kurdiska språket officiellt varit för­bjudet sedan början på 1920-talet har det inte kunnat utvecklas på ett normalt sätt. Moderna begrepp saknas och orden är mångtydiga och svåra att översätta. Inom polisen har vi också bara tillgång till ett par fullt pålitliga tolkar. "

            (s. 248)
 

[4]  Kommissionen är skyldig att ställa sig till parternas förfogande för att nå en reglering av frågan i godo, friendly settlement, enligt artikel 28 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättig­heterna.

 

[5]  Med sitt labila uppträdande passar HI mycket bra som symbol för det vilda PKK. HI spelar en framskjuten roll i Hans Holmérs bok Olof Palme är skjuten.

 

 


 

Innehåll

Nästa kapitel