De språk som talas i Mellanöstern kan delas in i tre stora familjer, som är helt obesläktade med varandra.

* Semitiska språk, såsom hebreiska och arabiska. Till de semitsiska språken hörde också arameiska som var ett världsspråk under antiken.

* De turkiska språken. Dessa har kommit med sent invandrade erövrare från centralasien. Omkring år 1000 e Kr. gjorde turkiska erövrare till herrar över Persien under en tid. Senare grundlade turkarna ett imperium i Mindre Asien, som länge hade varit kristet och grekiskttalande område.

Turkiska är modersmål för cirka hälften av invånarna i dagens Turkiet. Till de turkisktalande folken hör också azerbayjanerna i Nordvästra Iran och Södra Sovjetunionen. Det turkiska språket har sugit upp många persiska, arabiska och kurdiska ord, men är till sin grundstruktur helt åtskillt från alla dessa språk.

* Indoeuropeiska språk. Hit hör bland annat armeniska samt ett antal iranska språk såsom farsi (persiska) kurdiska och baluchi. Dessa är besläktade med de europeiska språken.

Begreppet indoeuropeisk myntades under förra århundradet, när man upptäckte att det antika indiska språket har systematiska likheter med latin och grekiska. På samma sätt kan man hitta vissa likheter mellan kurdiska och de språk som talas i Europa idag.

Man kan hitta likartade ordstammar, framförallt när det gäller räkneord, familjerelationer, namn på kropsdelar och vissa djur.

Exempel:

Emellertid är det få ord där likheterna är uppenbara. Släktskapet visar sig mer i språkets struktur. Ordföljd och böjningsmönster skiljer sig en hel del mellan kurdiska och svenska, likaväl som det finns stora skillnader mellan t ex tyska och franska. Men vi kan använda samma grammatiska begrepp för att beskriva dessa språk,medan det behövs en annan typ av begrepp för att beskriva t ex. ett semitsikt begrepp som arabiska.

Utarmning i Turkiet

Kurderna har ett eget språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Detta är ett banalt och självklart faktum, som tyvärr måste fastslås med ordentlig skärpa. Kurderna har nämligen blivit utsatta för så många propagandistiskt färgade påståenden att det idag finns människor som tror att de varken har något eget talspråk eller skriftspråk.

Kurdiska är ett ordrikt språk med många bildutryck. Känslor och stämningar kan utryckas mycket poetiskt. Framför allt har det kurdiska språket berikats i omvårdnaden av det talade ordet. Det finns en rik skatt av sagor, visor och ordspråk. Men kurdiska är också ett litteraturspråk. Efter Ahmed-e Khanî som diktade sitt verk om Mem och Zin på 1600-talet följde en litterär blomstring i de kurdiska småfurstendömena. Idag hålls flertalet kurder avstängda från sitt kulturarv.

Den turkiska staten driver sedan 1920-talets kemalistiska omvälvning en konskvent politik för att förturka sina medborgare. Alla hänvisningar till att det finns ett kurdiskt språk, en kurdisk kultur och ett kurdiskt folk är strängt kriminaliserade. Genom att Turkiet dessutom övergick till latinsk skrift vid samma tid är det idag få som kan läsa de gamla kurdiska skrifterna, som är skrivna med arabisk ortografi.

Den irakiska staten, som med gaser, flyganfall och tvångsförflyttningar är i färd med att skapa en "Entlösung" av den kurdiska frågan, garanterar i sin författning kurdernas rättigheter. Skolor, universitet och akademier har byggts upp för kurderna. Under de senaste årens ursinniga arabiseringspolitik har många kurdiska skolor stängts, men kurderna har haft möjligheter att utveckla sitt språk och sin kultur. Det skrivs romaner, poesi och facklitteratur på kurdiska och man kan hitta såväl Shakespeare som Strindberg i kurdiska översättningar.

Den kurdiska som används för litterärt bruk i Irak bygger på den dialekt som talas i universitetsstaden Sulaimani, alltså en variant av sorani-dialekten. Den skrivs med speciellt anpassade arabiska bokstäver. Stavningen är reformerad och en helt fonetisk med egna bokstäver också för de korta vokalerna.

Besläktad med persiska

Kurderna i Iran talar huvudsakligen sorani liksom flertalet av deras bröder i Irak. De iranska kurderna har inte tillgång till någon skolundervisning på sitt eget språk och de har små möjligheter att odla sin egen kultur. Den iranska staten har av tradition spelat på kurdiska upprorstämningar i grannstaterna men betraktat sina inhemska kurder som en slags perser.

Det kurdiska och det persiska språket är besläktade, ungefär som spanska och italienska. Skillnaderna mellan dem är dock så systematiska att de omöjligen kan bestraktas som varianter av ett och samma språk.:

* Historia :

Det nuvarande persiska språket har utvecklats ur fornpersiskan via parthiska och pehlevi och har vidare absorberat så många arabsika ord att halva ordförrådet nu är av semitiska ursprung.

Kurdiska har antagligen utvecklats ur mediska, ett språk som skillde sig från det persiska redan under antiken. Vidare har det kurdiska språket bevarat mer av sin ursprungliga karaktär än det nypersiska och är inte lika influerat av det arabiska. Man kan se att kurdiska och persiska är närbesläktade men åtskilda språk genom att studera de vanligaste ordens stammar. Under tidernas gång har vissa konsonanter systematiskt glidit i sär. Exempel:

* Verbsystem :

Kurdiska verb böjs med förstavelser och ändelser som visar tempus och modus samt personändelser. Systemet är mycket enhetligt och har man lärt sig att böja ett verb så har man i princip en nyckel till alla andra verb. Medan ett svenskt verb kan ha tre olika stammar (sitta, satt suttit) kan man klara de kurdiska verben med två stammar. (Det finns naturligtvis undantag, men de är få och kan räknas på ena handens fingrar).

Det persiska verbsystemet är likt det kurdiska i sin grundstruktur. Emellertid skiljer sig det kurdiska verbsystemet på en avgörande punkt från andra mer eller mindre besläktade språk. Det är hela mönstret kastas om när man böjer ett transitivt verb i förfluten tid. Meningen "jag såg dem" måste byggas efter mönstret "mig de sågo"

De omvända böjningsmönstren följer skilda grammatiska regler i olika dialekter. Förekomsten av sådana passivliknande böjningsmönster är dock en gemensam nämnare för alla dialekter av det kurdiska språket. Om man är osäker på om en viss lokal dialekt är kurdiska eller inte, är det bästa "lackmustestet" just att undersöka verbsystemet.

Kurdiska Dialekter

Den nordliga huvuddialekten kurmancî (kurmandji) talas av kurder i Turkiet, Syrien, delar av norra Irak, delar av västra Iran och Sovjetunionen. Detta är en dialekt som talas av flest kurder. Eftersom Turkiet inte erkänner det kurdiska språket finns där inte heller några språkvårdsmyndigheter som kan normera kurdiskan. De som tagit på sig denna uppgift är istället organisationer i exil samt myndigheter i Sovjetunionen, framförallt i den armeniska delrepubliken.

Den sydliga huvuddialekten, ofta kallad soranî, talas i Iran och Irak. Tack vare att kurderna i Irak lyckats hävda sina kulturella rättigheter är soranidialekten den mest utvecklade idag.

Utöver kurmancî och soranî finns två mindre dialektgrupper, goranî/zaza samt lûrî/feylî.

De kurdiska dialekterna skiljer sig på många sätt men de är ömsesidigt förståeliga. Kurder från olika hörn av Kurdistan har ungefär lika lätt eller svårt att förstå varandra som skandinaver från olika delar av Skandinavien. I det ena fallet talar man om olika dialekter, i det andra om olika språk. (Till vardags klassar man de nordiska språken på grunder som är mer politiska än språkvetenskapliga).

Karta över de kurdiska dialekterna

Kan man skapa ett kurdiskt riksspråk?

En av de mest utmanande uppgifterna i ett framtida självständigt Kurdistan kommer att bli att skapa ett enhetligt riksspråk.

Det kurdiska språket har en stor potential att bilda nya ord och det är också möjligt att låna in främmande ord. Idag används många låneord för företeelser som hör nutidssamhället till. Men vilka ord man lånar beror på om man befinner sig i Iran, i Turkiet eller i en europeisk exilmiljö.

Kurdiska kan skrivas med tre olika alfabeten; det arabiska, det latinska eller det kyrilliska. Kurmancî skrivs vanligen med latinska bokstäver medan sorani skrivs med arabiska. I princip är de tre skriftsystemen utbytbara mot varandra och man kan om man vill använda vilket som helst av de tre alfabetena för alla dialekter. Om folk från alla hörn av Kurdistan ska kunna kommunicera med varandra, bör man naturligtvis ha ett enhetligt skriftspråk. Vilket alfabet som bör dominera är mer en politisk än en språkvetenskaplig fråga.

Den djupaste skillnaden mellan dialekterna ligger inte i uttalet utan i grammatiken. Det är lätt att låna in ett lokalt ord från den ena dialekten till den andra. Däremot är det mycket svårt att göra sig förstådd om man blandar de olika dialekternas sätt att bygga riktiga meningar.

Exempel:

Kurmancî:

Soranî:

Svenska:

Jag sade i mitt hjärta (jag tänkte för mig själv).

1. min, mig, (jag vid omvänd verböjning)
2. i, inom, inuti
3. hjärta
4. bindeändelse, motsvarar engelsk of-genetiv
5. själv, egen, min, mig, sin, sig etc
6. sade (3:e person singularis)

I sydkurdiska bygger man gärna på orden med kedjor av ändelser. Dessa fungerar som grammatiska byggstenar. De är få till antalet men kan kombineras på många sätt och får sin betydelse efter var de placeras i satsen. Nordkurdiskan är mer analytsik med olika småord för att uttrycka motsvarande funktioner. I gengäld har nordkurdiska vissa kausus- och genusformer som helt försvunnit ur suleimaniediealekten.

Om man ska skapa ett kurdiskt riksspråk måste man antingen låta en dialekt ta dominansen över de andra eller konstruera fram syntetisk blandning. Om kurderna lyckas erövra sin frihet kommer det att krävas stor klokskap av de ledare som ska lösa språkfrågan. Men man bör hålla i minnet att många nationalstater som finns idag på något sätt har lyckats lösa problem av samma svårighetsgrad. Att kurdernas dialekter fortfarande glider isär är först och främst ett resultat av att deras land hålls ockuperat av fyra olika stater.

FAKTA OM KURDER OCH ARMENIER:

Det tvåtoppiga fjället Ararat, där Noaks ark strandade, är kurdernas högsta berg och helig plats för Armenierna. Under de senaste åren har namnet Armenien åter blivit ett ord för tidningarnas rubrikmakare. Vi har läst om nationalitetsstrider mellan armenier och azarbayjaner. Jordbävningen i Armenien. Film om längtan till Ararat på biografdukarna.

Under historiens gång har kurder och armenier till stor del varit bosatta i samma område. Armenien sträcker sig dock längre norrut, Kurdistan längre söderut. Under antiken uppstod ett armenisk kungarike kring Vansjön och berget Ararat. Denna stat, som var en buffert mellan Romariket och Persien, blev det första landet i världen att anamma kristendomen.

Vid medeltidens mitt utgjorde samma område Mervans rike, som efter Medien 1500 år tidigare, är den största kurdiska stat som har existerat. Därutöver har det fram till och med 1800-talet funnits många mindre kurdiska furstendömen. Under första världskriget iscensatte Turkiet (ottomanska imperiet) ett folkmord på miljontals armenier. Efter krigslutet skapades en armenisk stat norr om Ararat. Denna blev snart en del av Sovjetunionen. Sovjetarmenien kan knappast sägas vara en del av det historiska Kurdistan (1), däremot finns där ett betydande inslag av kurder, som ursprungligen är flyktingar, flytt undan turkiska förföljelser.

02-02-1989, Kurdernas Vänner, nr2