perestgeh

VÄRLDENS ÄLDSTA TEMPEL
’’Namnet på denna plats kommer inom en snar framtid att sprida sig vida över världen.’’ Dr Klaus Schmidt

Av Goran Candan

Efter 25 år i Sverige åkte jag för första gången tillbaka till min födelsestad, Diyarbekir, belägen vid foten av det högsta berget och vid källan av floden Tigris. Av den gamla staden Diyarbekir var nästan ingenting som förut. På min barndoms- och ungdomstid var staden en ren och välordnad stad. Idag återstår endast ruiner av den historiska vackra staden. Trots restaureringsprojektet av den unika historiska stadsmuren, trots restaureringen av stadens övriga forntida lämningar, trots nya, gigantiska miljardprogram för moderna bostadsprojekt, blir staden inte lyft av alla dessa åtgärder utan ger snarare intrycket av att den håller på att kollapsa totalt. Diyarbekir är inte längre den livliga, glada och genuina staden. Det var mina första intryck efter 25 års återseende. Att det här är platsen där civilisationen är född är svårt att tro på grund av alla dessa kontraster jag bevittnat.

För att få lite tröst ville jag visa någonting vackert för min svenska fru som följt mig till denna förfallna civilisationernas grogrund. Hon är liksom mig hjälplöst ledsen över hur Diyarbekir som jag i så många år berättat om för henne, ser ut idag.

Vi beslutar oss att åka till det arkeologiskt nyfunna templet på det heliga berget vid Göbekli Tepe(1) i grannstaden Urfa(2). Namnet på detta berg liksom många andra ursprungliga kurdiska namn har ändrats till turkiska. Idag kallar man berget Girê Navokê för Göbekli Tepe och staden Ruha för Urfa.

Kurderna kallar berget för Girê Navokê, vilket på kurdiska betyder berget med navel. Naveln utgörs av en stenhög som finns mitt på bergets topp och platsen har genom årtusenden betraktats som en helig plats (pîroze).

KVärldens äldsta tempel på det heliga berget

Efter några timmars bilresa närmar vi oss platsen där vi tror att Göbekli Tepe ligger. Vi frågar befolkningen om vägen dit men ingen känner till någon arkeologisk utgrävningsplats. Vi har kommit mycket nära platsen, men nästan ingen, inte ens de som bor alldeles i närheten av platsen vet var utgrävningsplatsen ligger. En förklaring är att de turkiska makthavarna helst inte vill att sådana platser skall dra för mycket uppmärksamhet till sig i och med att de ligger på kurdisk mark. Sedan vill vår chaufför tillsammans med en av mina kusiner fråga turkisk militär om vägen. Svaret är intressant: ’Vi vet inte, men visa en kulle i närheten för turisterna och säg att det är här! Vad ska de göra i Göbekli Tepe?’ Till slut hittar vi platsen med hjälp en hjälpsam bonde som råkar bo i den by som ligger i den omedelbara närheten av kullen med nav.

Vi klättrar uppför kullen med stor spänning och förväntan. När vi har närmat oss toppen av berget, ser vi en vakt som sitter i den 47-grader varma skuggan vid en husvagn och vaktar utgrävningsplatsen. Vi berättar att vi så gärna vill se det heliga templet som Dr Klaus Schmidt från det tyska arkeologiska institutet (DAI) har grävt ut här. Men vakten säger att det är förbjudet för utomstående besök. När vi insisterar och berättar att vi har kommit ända från Sverige blir vi slutligen insläppta i området.

Vi är mycket förväntansfulla och klättrar den sista biten uppför berget så fort vi kan. Vi har lyckats pricka in årets varmaste dag för detta besök och dygnets varmaste tidpunkt, kl 14 under eftermiddagens olidliga hetta. Hjärtat hoppar nästan ur bröstet inte mycket av värmen som av den spänning vi känner inför att få se det historiska templet.

Platsen har sedan årtusenden vördats som en helig plats (pîroze). Här har man byggt stenhögar på kullens översta del och planterat träd innanför stenhögarna. Det har på något sätt levt kvar i folkminnet att en gång, mycket långt tillbaka i tiden har ett tempel legat här.

På vänster sida får vi syn av några T-formade stenpelare som är avtäckta från jorden. Vetskapen om att denna byggnad har restes för över 11 tusen år sedan väcker en enorm respekt. Då förstår vi på en gång och med hela vårt medvetande att detta är någonting mycket unikt och kanske den heligaste av alla platser vi har varit på.

Epokgörande arkeologiska fynd

De arkeologiska undersökningarna som Dr Klaus Schmidt gjort här visar sensationella fynd. Detta tempel är unikt i sitt slag. Den har en historia att berätta om livet människorna levde här för 11 tusen år sedan. Utgrävningarna har visat att våra jagande och samlande förfäder med regelbundna mellanrum använde templet för att samlas och utföra religiösa riter. Detta tyder på att befolkningen här var bofasta så tidigt som redan vid den neolitiska tidsperioden. Det är en tid som sträcker sig många tusen år tillbaka och förefaller tidigt inte minst med tanke på att dåtidens människor inte ens kunde tillverka lerkrukor. Men de hade arkitektoniska kunskaper redan då.

De T-formade pelarna i templet (se bilden nedan) är upp till 3 meter höga och är unika i sitt slag. Hieroglyferna som finns att läsa på dessa pelare, tros vara föregångare till det egyptiska bildteckensystemet. De T-formade pelarna vid templets ingång är utsmyckade med figurer uthuggna i sten. Det är figurer som orm, lejon, bagge, svin, räv, oxe. Det tyder på att man i Göbekli Tepe hade ett kommunikationssystem bestående av heliga bildtecken (hieroglyfer) långt tillbaka i historien.

Templets geometriska formation är en ring. De olika figurerna på de T-formade pelarna av sten, tros vara totem som tillhörde de olika klanerna som levde i den närbelägna geografin. Det är högst sannolikt att människor som levde i den tidiga neolitiska eran utövade religion och trodde på övernaturliga krafter. Här har man återfunnit skålar som är uthuggna i basaltsten och redskap av flinta som visar att människor tidvis har bott vid tempelbyggnaden.

Människan bofast tidigare än man hittills trott

Dessa nya fynd korrigerar en tidigare uppfattning om de gamla fasta boplatsernas ålder som ligger runt staden Jeriko i Israel/Palestina. Man trodde länge att Jeriko var den äldsta boplatsen på jorden och att det var härifrån mänskligheten byggt de första bofasta samhällena. Hittills har forskningen stött uppfattningen om en direkt övergång från att vara jägare- och samlare till att människan blev bofast och att detta ägt rum först efter odlingsrevolutionen.

Men utgrävningarna i Göbekli Tepe visar istället att det bofasta samhället existerade redan vid det neolitiska eran då människorna var jägare och samlare. Att det tempel som man funnit gjort så stor sensation, beror på att den är byggd av människor som var samlare och jägare och inte blivit helt bofasta än. Tidsperioden uppskattas vara mellan år 11300 – 8600.

Denna historiska plats vittnar om att människan genomlevt ett drömlikt blomstrande samhälle, ’en guldålder under den neolitiska tidsperioden’ i den tidiga historien, säger Dr Klaus Schmidt i tidskriften Der Spiegel(3).

Turkiska makthavare har redan satt käppar i hjulet för utgrävningarna. De lokala tidningarna skriver hur den turkiska guvernören i staden Urfa lägger sig i användandet av anslaget som EU beviljat projektet. Varje försök av Dr Klaus Schmidt att förvandla hela platsen till ett museum har motarbetats. Som om det vore ett nödanrop till omvärlden påpekar Dr Klaus Schmidt ständigt hur viktiga de arkeologiska lämningarna av templet vid Göbekli Tepe är för att förstå vår civilisations historia och utveckling. Därför säger Dr Klaus Schmidt till Der Spiegel: ”detta tempel är det äldsta templet på jorden och det vi nu ser framför oss är den hittills kända äldsta boplatsen i civilisationens historia. Namnet på denna plats kommer inom en snar framtid att sprida sig vida över världen.”

Abrahams heliga berg återfunnet efter 11000 år

Alla som har läst bibeln känner till profeten Abrahams Heliga Berg. Många av oss fick genom den tyska tidskriften Der Spiegel(3) veta att det som ”bibeln en gång har beskrivit är sant.” Till och med resterna av templet vid det heliga berget där enligt Bibeln profeten Abraham gjort bön är nu föremål för epokgörande arkeologisk forskning. I Der Spiegel säger Dr Klaus Schmidt att "Göbekli Tepe’ nära staden Urfa kan vara templet där profeten Abraham gjort bön där och paradiset på jorden som omnämns i bibeln."

I Första Moseboken står det att ”Gud har skapat en trädgård på jorden och vattnat den med fyra floder Eufrat, Tigris, Pison och Gihon. Och att denna vackra gård på jorden är belägen på en kuperad mark som är mycket behagligt att vistas i”(4). Till och med Adam och Eva tros ha bott där.

Påståendet om Edens geografiska placering kommer bland annat från boken ”Legend” som den engelske arkeologen och författaren David Rohl har skrivit. Där berättas att ”när Adam och Eva har kastats ut ur paradiset har de levt på denna plats. Detta är den unika geografin som kallas civilisationens grogrund”. Det är här forskare menar att människan har odlat vete och tämjt djur för första gången i historien. Många av varandra oberoende arkeologer och historiker har nu blottlagt ännu fler fynd som understyrker civilisationens grogrund.

Både Bibeln och de nyfunna arkeologiska fynden återberättar för oss hur unik och betydelsefull denna plats är. I den tidiga tidsåldern skapades tankar om tron på en Gud (monoteism), om livet, om planeterna och stjärnorna, om filosofiska frågor. Dessa existentiella tankar gjorde Harran till en religionernas vagga. Harran var bördigt och rikt. Harrans befolkning sysslade med varuhandel. Beresta och belevade handelsmän levde bland befolkningen här. Abraham tros vara en av dem (5).

Abraham tros vara född och levt här i denna nordligare belägna historiska sumer-akadiska staden Ruha på Harranslätten. Det sägs att hans mor har fött honom i en grotta i denna stad.
Vem var denne Abraham? Varför blev han judarnas, de kristnas och senare muslimernas förfader? Svaret till dessa frågor blir otillräckligt om vi håller oss inom ramen av den här artikeln. Men vi får nöja oss med det korta svaret som ändå finns här i Harranslätten där templet vid Göbekli Tepe ligger. Den babyloniska kejsaren Nimrod kastade Abraham i elden när han vägrat erkänna kejsarens gamla babyloniska gudar. Bibeln beskriver det himmelska landet Harran där Edens Lustgård tros ha legat som ”Guds plats” (6).

Den för sin tid moderne Abraham börjar tro på en Gud tvärtemot dåtidens dyrkan för många gudar. Enligt legenden fängslade kungen Nimrod Abraham för denna nya gudstro och straffet var att han skulle brännas på bål. Men enligt sägnen befriar den allsmäktige Guden Abraham från den grymme kungen genom att förvandla elden till en sjö och veden till fiskar. Än idag går det att besöka staden Ruha (Urfa) för att titta på de fridlysta fiskarna i Abrahamssjön.
Harrans befolkning är sedan gammalt känd för sin tro och dyrkan av himlakroppar som planeter och stjärnor. Under en tid trodde folket här att fiskarna i sjön, tillhör planeten Athargatardis (Venus) och var heliga och fick inte ätas (7). Även nutidens religiösa tror att dessa fiskar är resterna från den mirakulösa förvandlingen av veden som var avsedd för att bränna Abraham på bål och har därför fridlyst dem.

Harran är känd för bl a sin månkult. Fram till våra dagar finns det folk som följer denna tro. Mångudens sumeriska namn är Nanna och hans frus namn Ningal. Den nordligare bebodda befolkningen i Mesopotamien, akaderna har döpt om Nanna till: Sin. Traditionen att döpa om sumeriska gudar till akadiska namn började i och med den nordmesopotamiska Sargondynastin. Sin dyrkades i dessa trakter som profetiornas och avtalens gudinna.

Templet vid Göbekli Tepe är det hittills äldsta kända templet men det finns fortfarande hopp om att hitta ännu fler förlorade tempel i det historiska Mesopotamien. Enligt många skriftkällor från de tidiga civilisationerna i Mesopotamien, hade Sin ett tempel med namnet E-Hul-Hul (glädjens tempel). Men vid inga arkeologiska utgrävningar har man hittills påträffat detta tempel. Den babyloniske kungen Nabonids mor Adad-Guppi har skrivit dessa ord om det försvunna templet: ”Jag lyssnade på alla gudars överhuvud Sin. Allt hon berättade för mig visade sig vara sant. Nabonid min enda son, ordnade de glömda ceremonierna för Sin, Ningal, Nusku och Shadarmunna. Han renoverade E-Hul-Hul templet. Hämtade [statyerna av] Sin, Ningal, Nusku och Shadarnunna från dess kungliga huvudstad i Babil och placerade dem med glädje och lycka på deras ursprungliga plats i Harran” (8).

Det råder inget tvivel om att Abraham var en mäktig man och anses vara en urfader för två av mellanösterns gamla folk. Efter alla dessa berättelser att döma är det troligt att Abraham har sina rötter i Harran. Av Abrahams söner Isak anses vara judarnas samtidigt ses Ismael som arabernas fäder.

Paradiset på jorden – civilisationens grogrund – de förstas land - det historiska Kurdistan

Människan är på jakt efter sitt ursprung och de olika fynden kompletterar varandra när det gäller att bevisa var civilisationen grundlades. Bevisen har klarnat för var det äldsta historiska samhället har legat. Betydelsen av det historiska Kurdistans geografi i Norra Mesopotamien har därför ökat i sammanhanget.

Till exempel har ett forskarlag i Tyskland samlat vete från världens sex odlingsbara kontinenter och gjort DNA analys av dem. Resultatet visade att allt världens vete härstammar från denna plats på jorden(9).

Inte bara odlingsrevolutionen (agrar) tros ha ägt rum här, utan även herderevolutionen (pastoral) tros ha ägt rum i dessa urhem. Kunskapen om jäsningsprocessen användes för att konservera livsmedel. Konsten att tillverka vin och öl, konsten att framställa yoghurt och ost har uppfunnits och utvecklats här.

Vid de arkeologiska utgrävningarna i Jarmo i irakiska Kurdistan påträffade arkeologen Robert James Braidwood en vinkruka år 1948. Det torkade innehållet var rester av vin som hade tillverkats för cirka 5 tusen år sedan. Slutligen verkar fynden samlas till denna plats i norra Mesopotamien, även kallat den bördiga halvmånen, (Fertile Crescent). Innan detta fynd gjordes, daterades världens dittills äldsta vinodlingsplats vara cirka 3000 år gammal belägen vid Taurusberget i inre Anatolien. Detta var betydligt yngre. Genom fyndet i Jarmo i irakiska Kurdistan flyttades datumet för konsten att tillverka vin över 2000 år bakåt i tiden. Geografin för det dittills kända äldsta platsen för vintillverkning förflyttades från Taurustrakten 100-tals mil öster till det historiska Kurdistans geografi i Norra Mesopotamien.

De sensationella boplatsfynden i Göbekli Tepe visade sig vara det äldsta kända bofasta samhället i civilisationens historia. Denna boplats var mycket äldre än alla de hittills kända gamla samhällen på jorden. Även det påträffades i det historiska Kurdistans geografi. Detta fynd gjorde att datumet för det äldsta fasta samhället på jorden fick flyttas hela 2000 år bakåt i tiden. Geografin för det dittills kända äldsta fasta samhället förflyttades från Jeriko 100-tals mil in i det historiska Kurdistans geografi i Norra Mesopotamien. Denna plats förefaller vara de förstas land.

Från oberoende arkeologiska källor kommer nästan uteslutande resultaten om civilisationens ursprung att peka på en enda begränsad, historisk, geografisk plats: nämligen de bördiga områdena mellan Eufrat och Tigris som också kallas för den bördiga halvmånen, eller norra Mesopotamien. Den amerikanske författaren och journalisten Harry G. Nickles uttrycker betydelsen av platsen på följande sätt: ”Norr om den moderna staden Bagdad börjar Kurdistan, ett kuperat gräsbevuxet område i Irak, Iran och Turkiet med behagligt tempererat klimat. Där finns inte många viktiga moderna städer och heller inga märkvärdiga ruiner; bondebefolkningen där lever ett liv som knappast har förändrats något på många hundra år. Men historiskt sett är Kurdistan i en klass för sig. Det som gör området unikt är en händelse i födoämnenas och mänsklighetens historia - odlandet av växter och tämjandet av djur. Enligt allt tillgängligt arkeologiskt bevismaterial gjordes detta stora framsteg för första gången här. Det gav människan för första gången tillgång till säker och ätbar föda och detta i sin tur skapade den grundval på vilken all civilisation byggdes: byar, städer, nationer, kejsardömen, skrivkonst, litteratur, lagar, vetenskap”(10-14).

Det förlorade paradiset

Kurdistan, det bördiga tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris eller den unika geografin som utgör den största delen av den bördiga halvmånen är en enastående vacker plats att vistas i. Det som ofta beskrivs som civilisationens vagga är samtidigt platsen för många religioners ursprung och efter de religiösa historiska dokument, pekas nu även ut av de nyfunna arkeologiska fynden som platsen för Edens lustgård. När vi idag genom de vetenskapliga undersökningarna börjar tro mer på sumerernas litteratur och Bibelns berättelser om Edens lustgård på jorden.

Vem som helst kan träda in i detta paradis bara man köper en resa till mellanflodsprovinsen Diyarbekir eller Harrans oas Ruha. Men ack! Trots dess behagliga, vältempererade klimat, trots dess oslagbart vackra landskap, är det oigenkännligt som paradis idag. De som har härskat här genom århundraden, har inte gjort sin plikt mot landet, mot naturen, utan exploaterat hänsynslöst vilket fortsätter även i våra dagar.

Det omtalade Newalê Chorê, en stenkast från det återfunna Göbekli Tepe är världskänd för sina förhistoriska boplatser men dränktes ändå år 1992 av vatten från Ataturkdammen utan hänsyn till det gemensamma världskulturarvet. Idag är man i färd med att göra samma sak med Hasankeyf som är en unik grottstad och en av världens äldsta historiska städer med en 9-tusen årig historia.

Landet som gav det godaste brödet och vinet, det sötaste vattnet och de sagolikt goda frukterna och grönsakerna. Det som den geologologiska aktiviteten på jorden inte lyckats förändra i detta paradis, har maktens nonchalant och grymhet lyckats göra. Det som alla dessa krig och konflikter i detta hörn av världen har lyckats förvanska är ett annat sorgligt kapitel.

Trots detta är det ljuvligt när vi mot kvällens svala timmar sitter under värdshuset med klängande vinrankor på Chel Dergush bergens topp strax utanför Amida (Diyarbekir) i det i historiska norra delen av Mesopotamien (15) och när en sval bris smeker kinderna. När vi smuttar på det sagolikt goda vinet som tillverkats med årtusenden av kunskap och som bryggts ur djupet av Mesopotamiens bördiga jord. Alla dessa himmelskt förföriskt goda rätter som smälter i munnen och efter en liten smakbit från de oräkneliga mezetallrikarna har man omedvetet ätit allt. När den skicklige poesiläsaren med sin mystiska röst återför våra tankar till orientens mystifierade drömvärld ja, under denna korta stund blir vi berusade av den skönhet som omringar oss, då befinner vi oss för en kort stund i paradiset.

KÄLLFÖRTECKNING / FOTNOTER:

1. Platsens kurdiska namn heter: Khirabreshkê ("GöbekliTepe")
2. Platsens kurdiska namn är: Ruha
3. Der Spiegel, Nr.23 / 3.6.2006

4. Ursprungligen är denna berättelse en summerisk legend som återberättas även i Bibeln (den summeriska legenden om Gudarnas trädgård- Dilmun).
5. Med anledning av Abrahams ursprung i dessa trakter kan man fråga sig varför han lämnade den rika och bördiga harranslätten för en stenig, karg och fattig plats på jorden som dåtidens Palestina? Anledningen tros vara handeln som harranborna sysslade med. Enligt Bibeln var även Abraham handelsresande. Abraham resa med sin enastående vackra fru ända till Egypten är mycket omtalad.

6. Många blandar ihop de två mesopotamiska städerna som har samma namn: Ur. Var låg Ur egentligen? Inte den sydligare sumeriska huvudstaden och månguden Nannas Ur i dagens södra Irak, utan den nordligare belägna som idag av befolkningen kallas för Ruha (Urfa) vid Harranslätten i turkiska Kurdistan. Det finns flera olika omständigheter som talar för detta.

Det sägs att Abraham och hans familj har levt mellan 1900-1800 år f Kr och om de var från den sumeriska staden Ur i södra Mesopotamien, då skulle det i Gamla Testamentet berätta historien om sumerer och sumerriket. Men i själva fallet hittar man inte ett enda ord i Gamla Testamentet om dessa ställen. Man har inte heller lyckats hitta stadens namn i det Gamla Testamentets text som är översatts till grekiskan år 300 f Kr (W.F. Albright, von der Steinzeit zum Christentum, Israil, 1969, s.237).

Men i den hebreiska texten av Gamla Testamentet står det angivet som Ur-Kastim. Många forskare tror att man har lagt till namnet Ur efteråt. Enligt kilskriftsdokument som hittades i den gamla staden Mari (*) står det att denna plats inte ligger i södra Mesopotamien, utan det måste vara staden Ur vid Harranslätten i norra Mesopotamien.

(*)Staden Mari ligger i den övre geografin av Eufratfloden. Dess nya namn är Tell Hariri. Ma-ri betyder båtens stad. I 1036 man startade utgrävningar här och kung Zimrilims 300 rum stora slott innehållande närmare 20 tusen kylskrift tabletter hittades där. Bland dessa påträffades närmare 5 tusen brev som hade kommit från de olika mesopotamiska kungadömen, furstendömen och höga statliga ämbeten. Detta kungadöme var ett viktigt kungadöme vid år 1900-1800 f Kr. Dess rike sträckte sig 300 mil mellan Babylonien och den sriska gränsen. Efter Zimrilim blir den ostsemitsika Hammurabi kung. Språket som dessa tabletter funna här är skrivna med ostsemitiska.

7. Edward Bocon, ”Versunkene kulturen geheimnis und rätsel früher Welten” Köln 1963
8. James, B. Pritchard, the Ancient near East, Supplementary texts and Pictures Relating to the old testament, New Jersey, 1969, s. 125
9. SCIENCE VOL278, 14 november 1997
10. Nickles, Harry G/ Middle Eastern Cooking, The Food That Launched Civilization, USA 1969
11. Robert J. Braidwood, Bruce How/ Prehistoric Investigation in Iraqi Kurdistan, University of Chicago, 1960
12. Don and Patricia Brothwell/ Ancient Peoples and Places, Food in Antiquity Food and Places, London 1969
13. The Cradle of Mankind, Life in Eastern Kurdistan, London 1914
14. Prof Stuart Piggot/ The begining of wheeled Transport, Scientific American, July 1968, p.82-90
15. Amîda: Diyarbekirs romerska namn

Goran Candan
5-10-2007

ORDLISTA

Khirabreshkê/Girê Navokê: [Göbekli Tepe, turkiska] byn där Heliga berget ligger är belägen längs siden vägen 1 mil utanför staden Ruha i turkiska Kurdistan.

Harran: Det historiska, det bibliska landskapet i norra Mesopotamien, i turkiska Kurdistan.
I kylskrifterna ifrån den hetitiska civilisationen från omnämns namnet Harran som en ort. Ordet betyder väg som mycket riktigt går den historiska sidenvägen genom harransläten. Harran befinner sig i korsningen av vägar som går till Anatolien, Iran och Syrien.

Heliga Berget: Det berg som i bibeln omnämns flera gånger där bl a finns ett uråldrigt tempel på vilket profeten Abraham har gjort bön där vars existens bevisades genom en arkeologisk utgrävning som den tyske arkeologen dr Klaus Schmidt gjort i den kurdiska staden Ruha i början av 2000-talet i turkiska Kurdistan.

Ruha: Staden som också kallas profeternas stad tros vara urhem för profeten Abraham. Staden är känd under dessa namn, Ur, Urha, Roha, , Ur-hai, Orroes, Khurrai, Edessa, Antiokhea, Kallirhoe, Rûha och när vid 1100-talet hamnat under turkiskt styre har kallats för Urfa.

Goran Candan

BILDER från den arkeologiska fyndplatsen

Kartan visar Khirabreshkê "Göbekli Tepe" och flera andra närbelägna historiska samhällena i turkiska Kurdistan

På den ena sidan av det Heliga Berget där det historiska templet ligger har folk genom årtusenden lagt stenar och låtit några träd växa där för att platsen har kallats Pîroze – helig plats. (bild: KA)