Den unga kurdiska sångerskan Leila Farîqî aktuell med albumen: Evin û Azar: kärlek och smärta - kom till Sverige 1995 från Östra delen av Kurdistan ("Iran"). Hon har redan hunnit släppa ut två skivor, en kassett och en CD. Som kvinnlig kurdisk goranîbêj, "songerska" är hennes musik unik jämfört med det stora antalet kurdiska män med samma yrke. En sak som är utmärkande i hennes musik och betyder mycket för kurderna, är att hon har lyckats göra något som hennes manliga kollegor inte har lyckats med, trots sina mångåriga karriärer bakom sig, nämligen att modernisera och föra vidare det kurdiska musikarvet när det gäller instrumental och konstnärlig integration och utveckling. Hennes musik är nyanserad och skiljer sig avsevärt från den traditionella kurdiska. Laila Fariqi är också en stor förebild för många kurdiska ungdomar. Jag intervjuade henne på den kurdiska bokhandeln SARA i Stockholm för att höra av henne vad hon säger om musik, kurdisk musik, svensk musik, mm - Skulle du kunna berätta om dig själv lite grand? När började du sjunga t ex? - Redan från min barndom var jag alltid beredd när det var frågan om att sjunga (skratt). Så jag har sjungit på kurdiska i alla sammanhang då tillfälle bjöds, men på ett mera seriöst sätt började jag faktiskt sjunga först år 1995. Det var i Örebro det hände. Det var första gången jag framträdde inför publik. Man hade bjudit hit en kurdisk sångare från Kurdistan (Aziz Sharoukh) och jag sjöng med honom i 20 minuter. Publiken gillade mig. Detta hjälpte mig att komma igång. Sen kom min singel CD - Estêra : (stjärna) - ut i 1998 med 6 låtar. Mitt konstnärliga liv började ju i Sverige. Jag märkte hur svårt det är att vara kvinna och konstnär i ett mansdominerande samhälle och i exil. Men jag hade börjat bra och fortsatte i samma tempo. År 2000 gav jag ut min singel Siyah Chamana: svarta ögon - och musikkassett som består av folkloriska låtar. Kassetten kom ut i Kurdistan. Till sist har jag kommit ut med albumen Evin û Azar: kärlek och smärta . - Kan du berätta lite om de svårigheter och stöd som du mötte som kvinnlig kurdisk konstnär i det kurdiska respektive det svenska samhället? - Trots ett enormt stöd från olika människor mötte jag också många hinder på min väg. Jag tror att detta framför allt beror på att vi saknar en seriös kulturell institution i exil som skulle kunna vara förebyggande och stödjande och som skulle kunna hjälpa oss konstnärer med vår produktion och att komma ut och lika så att nå till folket. Å andra sidan är kvinnoförtrycket i det kurdiska samhället det största hotet mot de konstutövande kvinnorna. När jag började sjunga fanns vid sidan av en majoritet som stödde mig, tyvärr en del människor som motarbetade mig. Jag gav aldrig upp när det gäller att skapa en plats åt mig i den kurdiska musikvärlden. Att jag idag lyckats, beror enbart på den beslutsamhet jag visade. Ifall det fanns en sådan kulturell institution som vi pratade om, skulle det spara oss en hel del besvär. Vid sidan av de enorma ekonomiska hinder, så brottas man alltid med att ordna rätt man till musiker som skall spela åt dig och massor med andra problem. Du måste själv organisera allt från a till ö. Alla dessa faktorer spelar naturligtvis en stor roll när det gäller att kunna komma ut med en bra och konstnärlig produkt. Alla konstnärer vill naturligtvis att ens produkt blir bra, men det hjälper inte bara att vilja det. Det gäller också man som konstnär satsar helhjärtat på sitt arbete och lägger ner hela sin själ på det. Störst av alla dessa faktorer är tyvärr de ekonomiska resurserna man har eller inte har. Nästan allt beror på det. Om man är kvinna, multiplicera dessa svårigheter med två, bara då kan man förstå det negativa resultatet. Vi har 3 kurdiska satelit TV kanaler i världen, men jag måste säga att man är mycket ohörsam gentemot sina konstnärer. Kanske det är något bättre i den norra delen av Kurdistan ("Turkiet") när det gäller det tillfälle som ges till kvinnliga konstutövningar. - Nej det är nog inte bättre så som du tror. - Men det finns ju fler kvinnliga kurdiska konstnärer än hos oss. - Det beror på skillnad i folkmängden. Det är samma problem som råder även där. - Men på de kurdiska TV programmen ser man kvinnliga konstnärer lite oftare tycker jag. På vår del av Kurdistan är kvinnliga sångerskor få pga de sociala politiska orsakerna. Om ingen ger kvinnan en hjälpande hand, kommer hon aldrig klara av att komma någon vart i dessa samhällen. - Kan man säga att om man stödjer den konstutövande kurdiska kvinnan så att hon också utvecklas på ett fritt sätt, är lika med att utöka demokratin i det kurdiska samhället? - Ja det kan man naturligtvis. Men denna demokrati har tyvärr inte kommit till vårt kurdiska samhälle till del. Men jag tror att den mycket sakta börjar komma till oss också. Kvinnorna får inte ge upp och bör med sina ständiga arbeten i denna riktning göra allt för att påskynda en sådan utveckling. - Jag instämmer också när det gäller att man i det kurdiska samhället inte gett kvinnan samma chans som männen när det gäller kvinnlig konstutövning - för att kvinnan skall utvecklas socialt och konstnärligt. - Ja, ett samhälle med bara manliga ledare kan inte fortgå. Man och kvinna tillsammans utgör ju samhället. En utan den andra kan ju inte bestå. Bara tillsammans kan de utföra många saker i samhället. Man jag är hoppfull om framtiden. Jag tror att förändringar i det kurdiska samhället redan är på gång. - Kan vi prata om din musik lite grann? När man lyssnar på dina låtar så hör man mycket tydligt att det är stora hjärtesorger med starka kryddor från orienten och även kurdisk patriotism. Dessutom ur den konstnärliga synvinkeln tycker jag att du har kommit långt och skapat en mycket fin integration och harmoni som faller vackert i örat hos många människor. - Tack för din vackra beskrivning. - För all del men när tror du kurdiska musiker skall göra en mera modifierad musik som kan vara något för alla människors öra, tror du? - Ja, jag har en sådan lösning i mitt programpaket (skratt). Skämt å sido det är ju en underbar idé, men inte så lätt förstås pga alla dessa politiska tillströmningar som finns i vårt samhälle. Det kräver sin tid och som konstnär måste man ha en vis balansgång i sitt konstnärliga liv. Hur som helst, min främsta önskan och mål är att tjäna den förtryckta kurdiska kulturen och musiken och bryta tabun och svårigheterna för kvinnliga konstnärer. Kort svar på din fråga: i framtiden finns den musiken. Det är oundvikligt. - Vad har din musik för främsta budskap? - Som vi hittills nämnt några gånger, i dagens samhälle har kvinnan råkat ut för många orättvisor. Till kvinnor har inte gets några chanser alls. Mitt främsta mål är att, som en fri människa genom min musik uttrycka mina känslor mot orättvisor i vårt samhälle och i dagens världssamhällen. Det är inte vårt kurdiska samhälle i sig som gjort dessa onda gärningar mot kvinnan, det är makthavare, det är de som utövar makt på stora skaror av människor. Det är deras verk att samhällen blivit förtryckta och är förtryckta. Det ges inte något tillfälle alls under dessa omständigheter. Jag är stolt över den kurdiska musiken, språket och poesin. Att komma till en etablerad nivå av konstnärlig verksamhet är säkert svårt i alla samhällen - men det är nästan omöjligt i det kurdiska samhället p g a de många olösta konflikterna. Jag tror att när dessa större konflikter är ur vägen, då kommer vi att vara mera framgångsrika i våra tankebanor. Om jag lyckas med det jag gör nu, så vill jag en vacker dag presentera mitt språk och min musik på ett framgångsrikt sätt för andra kulturer och smaker. - Kan du kort berätta om innehållet av ditt senaste album Evin och Azar: Kärlek och Smärta? Denna skiva har rykte om sig att vara en av de bästa skivorna i den nya kurdiska musiken. - Min största inspiration är kurdisk folklorisk musik. De främsta kurdiska musikerna som jag har tagit till mig mycket ifrån är: Tahir Tawfîq, M. Arif Cizîrî och Sêwe. Tahir Tawfîq är min stora idol. Jag får ut mycket av deras röster och musik. Jag försöker ge dessa folkloriska skatter en ny nyans. Mina egna låtar har naturligtvis min specifika stil. Man kan kort säga att jag har försökt modernisera de folkloriska låtarna. - Du har gjort en turné till Södra Kurdistan ("Irak"), vilka andra turnéer är planerade? - Jag har många planer när det gäller turnéer. Men det är också en ekonomisk fråga. I augusti kommer jag igång med nya aktiviteter. Jag hade en konsert i den 2 januari 2002 i Konserthuset i Stockholm. Allt gick strålande bra. Många människor kom till konserten. Kurder, svenskar, ny svenskar.. mycket folk det var. Under år 2002, har jag haft turneér i några av de europeiska huvudstäderna där det finns stora kurdiska kolonier, i USA och Canada och i Södra Kurdistan ("Irak"). Enligt arrangörernas information så har det aldrig nånsin varit så här stor konsert för någon annan musiker när det gäller konserter i Kurdistan. Det kom så mycket folk så att det inte gick att räkna. - Jag hörde att det var hundra tusen personer. - Det var en framgång kort sagt. - Som en ung kurdisk kultur ambassadör i Sverige vad är dina närmaste planer? - Jag står gärna till tjänst för den kurdiska kulturen och jag vill gärna komma i kontakt med den svenska och andra delar av konstvärlden. - Allra sist vad har du för budskap till kurder och svenskar? - Konst är som ett utsökt "broderi" ett vackert "smycke"
i våra liv, något som kan lysa upp och tillföra mycket gott hos alla
och för alla!
Foundation For Kurdish Library & Museum |
|||
