Kurdistans historia i korthet:

LANDET ÄR TILL FÖR ALLA HOS NATURFOLKEN

- Atahualpa, Vercingetorix och Sey Rizos land Kurdistan

Home  |  Destpêk  |  Ana Sayfa

 

Hos naturfolken äger man inte land, snarare är det landet (naturen) som äger folket. Land är någonting som tillhör alla. Man har förpliktelser gentemot naturen (landet); att skörda jorden, sköta hemmet och familjen. Då får man tillbaka för sina insatser i naturen. Det man får, delar man med alla.

 

 

 

- Frågan är inte vem äger landet, utan vilka landet äger. Därför att jorden är modern och folket är barnen.

Dessa kloka ord sades en gång av en vis kvinna för att beskriva den olyckliga situationen för kurdernas land Kurdistan.

Läs gärna mer om de verkliga villkoren för varför Kurdistan delades i så många delar och ockuperades av fyra och till och med fem olika stater, här nedan.

Men först ska vi kasta en snabb inblick i historen för två andra folkgruppers öden; Inka indianernas och kelternas. Detta för att ännu en gång påvisa den klassiska kolonialismens, omänskliga och ständiga elaka ansikte; plundring, masslakt, förnekanden och lögner.

 

 

Tawantinsuyos historia i korthet

Professorn vid det ameikanska Universitetet UCLA och författaren för den pulitzerbelönta boken Guns Germs and Steel, Jared Diamonds berättar i sitt omnämnda verk hur de europeiska kolonisatörerna plundrade och ödelade rikedomarna i Latinamerika för cirka 500 år sedan.

I och med de tydliga parallellerna mellan historien för Inkariket Tawantinsuyo och kurdernas land Kurdistan, vore det intressant att göra en snabb genomgång av Inkarikets ödeläggelsehistoria.

Inkariket hade sin största utbredning då de spanska conquistadorerna anlände år 1532. Under Inkarikets höjdpunkt sträckte det sig från Colombia via Ecuador, Peru, Bolivia till Chile och Argentina, det vill säga det var mer än 4 000 km långt och täckte ett territorium på mer än 3 miljoner kvadratkilometer. Inkariket eller Tawantinsuyo fanns till i cirka 300 år.

Inkafolket saknade skriftspråk så det vi vet om Inkarikets historia är det som hade bevarats i muntlig tradition och som nedtecknades av spanjorerna.

Erövrare, krigare, upptäckare och äventyrare, kallades conquistadorerna, som under 1400-1600-talen lade stora delar av Syd- och Centralamerika under spanskt styre.

När Francisco Pizzaro anlände Inkariket med sin armé år 1532 var huvudsyftet att hitta guld och andra ädla råvaror och rikedommar för att ta med sig tillbaka till Spanien.

Francisco Pizzaro upptäckte en svaghet hos det fredliga naturfolket inka och utsatte dem för de mest grymma och hänsynslösa folkmord. Concuistadorerna med sina dödliga och moderna handeldvapen hade flera gånger större övertag över inkafolkets spjutvapen, pil och bågar. Fransico Pizzaro tvekade inte att fängsla kung Atahualpa och visa fräckheten med att till och med åtala honom Atahualpa för att vara i förberedelse för uppror gentemot hans legosoldater. Kung Atahualpa erbjöd Pizzaro ett 50 kvm stort rum fyllt av guld och rikedomar om han gick med på att frige honom.

Kung Atahualpa höll sin del av avtalet och lät inkafolket samla allt guld som behövdes. Flera hundra lamadjur fraktade guld och skatter under flera månader från hela inkariket och rummet fylldes till bredden med dyrbarheterna. Men Francisco Pizzaro anklade återigen kung Atahualpa med falska åtal. Denna gång förklarade analfabeten Francisco Pizzaro Atahualpas dödsdom. Domen löd, antingen brännas levande på bål eller bli konverterad till kristendomen och sedan hängas. Kung Atahualpa valde att bli hängd. Året var 1533.

Idag säger historiker att plundringen av Inkariket var så stor att det inte går att ge en bestämd siffra. Men om man ändå ska försöka uppskatta värdet motsvarar det över 185 000 kilo guld (1) som har plundrats från inkafolket. Allt unikt hantverk och ovärderliga skatter av guld smältes ner och fraktades till Spanien. En del kom inte ens fram pga de tungt belastade segelfartygen som var ett lätt byte för sjörövare.

När forskarna pratar om att jordens oljeresurser sinar, är det paradoxalt nog samtidigt som man hittar stora oljefynd överallt i dagens Kurdistan, till och med på skolgårdar.

Den kurdiske exilförfattaren Mehmed Emin Bozaslan gav ut en kurdisk ABC-bok i Istanbul år 1968. Det var brottsligt tyckte det turkiska åklagarämbetet som hade två åtalspunkter som är lika orättfärdiga som Fransico Pizzaros falska åtal mot kung Atahualpa. Bozaslan säger att den första åtalspunkten löd: "Att utveckla det kurdiska språket." Den andra punkten var "Att propagera för det kurdiska folket."

Likheten och orsakerna är slående mellan hur de bägge historiska urfolken koloniserades och behandlades.

Inkariket och Kurdistan har båda plundrats av en enda anledning; deras naturtillgångar. I Kurdistans fall framförallt gällande enorma olje- och gasreurser.

 

 

Galliens historia i korthet

Ett annat exempel på hur en civilisation pga sitt öppna samhälle som gjort dem sårbara och förintetgjordes av offensiva arméer, är kelternas frihetskamp mot romarna.

Det sk "barbariska" keltiska samhället jämfört med det sk "civiliserade" romerska samhället var på många sätt mer humant och civiliserat.

År 59 f.Kr. anlände Julius Caesar till Gallien för att utvidga Roms gränser västerut och ta hem guld från de otaliga keltiska guldgruvorna och betala av den växande romerska statskulden. Caesars våldsamma framfart ledde år 52 f.Kr. till ett folkligt uppror lett av kelternas kung Vercingetorix som slogs ned och därefter hamnade nästan hela västeuropa inom det romerska imperiets gränser.

Vid denna tidpunkt hade kelterna lyckats bygga upp ett fredlig, och ekonomisk välfungerande samhällsmodel som skiljde sig mycket från romarnas. Kelternas transport och kommunikation förband många städer av samma storlek och betydelse. Alla vägar leder till Rom sade man redan för att Roms samhälle var mycket centraliserat, kontrollerat och utformat för att tjäna en enda plats i Rom, tjäna de fåtal personer som styrde i staden.

Det keltiska Europa var annorlunda. Vägarna gick inte samma plats för att det fanns inget centrum. Kelterna ville inte centralisera makten och dominera andra. Kelternas samhälle var förbundet över ett större område än Romariket. Kelterna hade format sig själva till ett avancerat samhälle. På vissa sätt mer avancerat än Rom.

Kelternas land var rik på järn, bly, tenn, guld och silver. Smederna förvandlade det till värdefulla produkter. Vapen och smycken som de handlade med ända i Afrika. Den primära handeln skedde med Rom.

Varför invaderade Caesar gallerna? Caesar sade att han blev tvungen till det då en här barbarer kallade helveterna (dagens Schweiz), hade övermannat en romarvänlig här. Caesar marcherade norrut och slaktade nobelt angriparna. Det var en ärorikt seger som gav Caesar mängder av militärpolitiska fördelar. Men det är något skumt med Caesars berättelse. De flesta helveter var barn, kvinnor och gamla, 258 000 obeväpnade civila, alla fanns angivna i dokument som man hittade i deras läger. Det låter inte som en armé och det var det inte. Helveterna var en keltisk stam på vandring som keltiska stammarna brukade. Allt var mycket organiserat i deras samhälle. Listorna såg till att alla fick mat och husrum.

Caesars vältränade armé gick 25 km söder om Bibracte lös på folket, slaktade och fångade en kvarts miljon av dem.

Helveterna skulle korsa område under Caesars bekydd. De bad om lov och när han vägrade, tog dem vägen genom keltiskt område. Caesar hävdade att Rom skulle skydda kelterna. Vilken tur för dem!

Han "beskyddade" fler kelter i hela Gallien. Det var hans jobb. Han hade utsetts till gallernas beskyddare! När han hade skyddat färdigt, hade två miljoner kelter dödats eller förslavats.

Varför?

Kelterna hade avancerat sig i konsten att prägla mynt. Det finns keltiska guldmynt prägllad med Vercingetorix huvud på från 100-talet f. Kr.

Om man jämför med romerska guldmynt från den tiden, upptäckte man något intressant. Det finns inga. Inte från när kelterna redan kunde prägla vid första århundradet f Kr. Inte från när Caesar invaderade Gallien. Kort efter erövringen började romarna tillverka guldmynt.

Caesar visste något som historikerna precis hade fått reda på. Man hade länge vetat att kelterna använde guld till mynt och smycken men man trodde att de bara kunde få metallen via handel. Kelterna bröt guld i omfattande mängder i över 400 av Galliens guldgruvor. Kelterna satt på en riktig skatt som gav tonvis med guld ständigt och inte behövde romarnas guld ens de hade haft nåt. Det var romarna särskilld Caesar som ville ha kelternas guld.

Caesar behövde kontanter till att betala sin skuld och militärangrepp för karriärens skull. Kelterna kunde ge bägge delar. Caesar var ivrig med att skaffa sig stora militär-politiska vinningar genom att erövra Gallien som skulle ge guld till hären och status i Rom.

Caesar skrev historien på sitt sätt så att alla skulle se det som han och det blev sedan vår historia. Efter erövringen hade han stulit så mycket guld att priset föll med 25%. Han var så framgångsrik att han blev diktator i Rom.

Hur avancerat kelternas samhälle var, var dem ändå alltid barbarer i romarnas ögon.

I det avancerade keltiska samhället var kvinnorna fria medan romerska kvinnor var inte medborgare ens, kunde inte bedriva handel och var mycket isorlerade. Deras bröder, män eller fäder bestämde över dem hela livet. Jämlikheten var större i det keltiska samhället. De sociala reglerna var mycket mer öppna så kvinnor kunde bli något antingen genom att uppnå något eller ärva sin status. Det gick inte i Rom.

Romarna efterlämnade böcker över sina liv och lagar och historia, men kelterna skrev inte ner saker. Deras lagar och litteratur fanns bara i muntlig form. Långt senare började kelter tillverka böcker.

Professor Donnchadh O'Corrain vid University College i Cork berättar om innehållet av den äldsta keltiska boken som finns bevarad i biblioteket vid Tirinity College i Dublin: "I Rom hade kvinnor låg status, medan barbarernas kvinnor brukade ha större roll i samhället."

De första irländska lagarna skrevs på 600-talet och är konskventa och ger kvinnor och barn status som inte finns i det romerska samhället. En kvinna kan t ex skilja sig från sin man om han är impotent, steril eller om han föredrar att gå i säng med pojkar istället. Om han slår henne kan hon skilja sig. Då tar hon med sig alla sin egendom. Då får hon gifta sig igen.

Inte bara kvinnorna var skyddade enligt keltiska lag. De gamla och senila, den mental eller fysiskt handikappade ska man försörja. Småbarn har samma rättigheter som prästerna pga sin oskuld. Det stod i skarp kontrast till Rom där oönskade barn kastades ut som sopor.

Keltisk lag handlar om rättigheter och skylldigheter. Det skiljer sig med Rom där det är familjens överhuvud som gäller.

Kelterna hade ingen Rom, ingen huvudstad att ödelägga. Kelterna hade ett avancerat samhälle på många sätt var det mer avancerat än romarnas. Kelterna kastade inte barn till soporna. Faktiskt stod det i lagen att familjer skulle ta hand om gamla och handikappade. De gav också ersättning för orättfärdigt kränkande."

Kelternas samhälle var inte underlägset Rom, men det var annorlunda. Deras fria samhällsstruktur, gjorde dem sårbara för romarnas hänsynslösa armé. Vilket Caesar bevisade i Alecia. Kung Vercingetroix beordrade att gamla, kvinnor och barn skulle i säkerhet. Det tillätt inte Caesar. De lämnades att dö av svällt och törst inför ögonen på sina söner, fäder och makar. 70 000 människor dog i Alecia och det var bara början. När Caesar var klar beräknade han att han hade dödat en miljon och gjort en miljon till slavar.

När Vercingetroix gav upp, gav det Caesar mer än en militär säger. I 2000 år stod sig Caesars version av historien. Vercingetroix togs till Rom där han var fängslad i fem år. Därefter visades han offentligt att hedra Caesar och avrättades.

- Vad de besegrade!

Den keltiska världen har inte gått förlorad, den blev snarare medvetet förintad av ett hänsynslöst imperium.

- Så vilka var barbarerna?

Romarna undrade själva det.

Cornelius Tacitus Romarrikets främste historiker som har lämnat de viktigaste bidragen till vår kunskap om det tidiga romerska kejsardömets historia förklarade mycket väl den misstolkade innebörden mellan barbari och civilisation genom dessa lysande ord: när erövringsarméerna i själva verket i plundringens syfte erövrade de sk "barbarernas" länder statuerade de istället själva det utmärkta exemplet på barbari och lät därefter sina barbariska lagar råda och kallade tillståndet fred:

"Om man vill styra världen gör det att alla andra vill förslavas? Rån, slakt och plundring ger friheten ett lögnaktig namn. Det skapar en laglöshet som kallas fred."

Huvudaledningen till att Rom attackarede Gallien var helt uppenbarligen de stora rikedomarna i kelternas land.

Efter de två tragiska historierna om Inka indianernas och kelternas frihetskamp som har stora likheter med kurdernas frihetskamp, läs gärna den kortfattade dramatiska historien av kurdernas land Kurdistan nu:

 

KURDISTAN'S GEGOGRAPHY: Agiri/Araratberget, ritat av 1800-talets resenär T. Taylor (Route in Kurdistan)

 

 

 

Kurdistans historia i korthet

Floderna Eufrat och Tigris har sin källa och följer ner genom hela det avlånga Kurdistans geografi söderut. Landet Kurdistan har genom tiderna varit farled mellan Europa och Asien. Handels- och upptäcktresande från Europa for till Indien och Kina längs sidenvägen som gick rakt igenom Kurdistans bergiga terräng. Det gjorde även upptäcktresande Marc O'Polo från Venedig som for över det bergiga Erz In Djan i Norra Kurdistan vilket framgår av hans reseskildringar.

Kurderna härstammar från en av de tidiga indo-europeiska stammarna som levde öster om Kapadokien dvs i norra Mesopotamien och har spelat en viktig roll i nära- och mellanösterns historia, inte minst i världshistorien.

Det kurdiska folket har sitt ursprung från de forna gutierna (kyrtierna) som levde och härskade i hela den nordvästliga delen av Mesopotamien år 2100 f kr. Det var gutierna som bildade kurdväldet Kardunijash i Babylonien. En av gutiernas kungar hette Sherlek (utt. kärlek). Gutierna härskade i de nämnda områdena ända fram till år 900 f kr.

Enligt historiska källor, var det kyrtierna vilka Alexander den Store gjort bekantskap med på Zagros-bergen, som levde i de trakter där gutierna hade levat. Det historiska och geografiska område, som idag kallas Kurdistan, är urhem för kurdernas förfäder gutierna, kyrtierna och kardukerna.

Det bergiga Ardalan i norra Mesopotamien anses vara kurdernas riktiga urhem. Endast i mellersta Kurdistan, det nuvarande Bothan där bertoshi-kurdernas oavhängiga klaner höll till, har det gamla namnet karduker (omtalad i Anabasis-Ksenefon 430 fkr) bibehållits (2).

Kurderna har genom historien bildat imperier i nära- och mellanöstern. Några av de främsta är Mederna 500-talet f kr, Marwaniderna i Amîda på 1000-talet, Shaddadierna 900-talet i Ganja i södra Kaukasien och Ayyoubiderna från Persien till Egypten på 1200-talet.






 

 

Första och andra delningen av Kurdistan mellan ottomanerna, ryssarna och perserna

Kurdistan delades för första gången mellan det ottomanska och det persiska riket i två delar, enligt det sk Kasr-î Shirin avtalet år 1639. Vid denna tidpunkt var expansionen mellan dessa två stormakter i näraöstern storartad. Det första som dessa växande stater gjorde var att dela landet Kurdistan i två delar och exploatera dess rikedomar.

En andra omgång av Kurdistans delning ägde rum i Turkmencay i 10 februari 1828 denna gång mellan Det ryska och persiska imperierna. Östra Kurdistan delades således i två delar och den delen som hamnade hos Det ryska imperiet kallas för Kaukasiska Kurdistan.

Detta status quo bevarades fram till det ottomanska imperiets fall och delning efter det första världskriget.

Nästa gång var det makter utanför mellanöstern som hade avsikt att dela Kurdistan i ytterligare två delar.

Landet Kurdistan sträcker sig över geopolitiskt mycket viktiga stora landsområden i norra delar av Mesopotamien som har varit en viktig farled genom tiderna. Den kurdistanska geografin den av historiker och vetenskapsmän uppkallade bördiga halvmånen. I och med den höga bördigheten i detta landområde så har området blomstrat ekonomiskt och socialt genom tiderna genom tiderna.

Kurdistans geografiska yta uppskattas till över 550 000 km2. Den viktigaste vägen mellan öst och väst som kallades sidenvägen gick igenom Kurdistans terräng. Många främmande härar bland annat Alexander den Stores gjorde landerövringar i detta område.

Runtom kurdiska städerna byggdes strategiskt placerade kullar som fungerade som ett effektivt varningssystem mot främmande arméers försök att ockupera området. När en främmande här närmade sig, drog den civila befolkningen sig tillbaka till Kurdistans höga berg. De kurdiska försvarsarméerna bjöd på svårt motstånd när hären passerade igenom de strategisk viktiga och trånga bergspassen, till exempel Ksenefons arméer på 400-talet fKr.

Den grekiska armégeneralen Ksenefons arméer led stora förluster från kardukernas stora, dödliga och ytterst snabba pilregn som avfyrades från enorma bågar med hjälp av fötterna. De fungerade som strategisk placerade försvarskanoner i de svårgenomträngliga bergspassen som gav stora förluster för den främmande hären. Kurderna klarade sig många hundra år oavhängigt tack vare dessa ogenomträngliga höga berg när det blev invasion av de främmande hären. Kurdistans bördiga dalar som i en gång i historien hade bidragit till mänsklighetens utveckling genom bildandet och utvecklandet avde tidiga samhällen i det historiska Kurdistan var den främsta attraktionen för dessa främmande makter. Det är mämligen som forskarna menar att de första samhällena uppstod i och med att odlingsrevolutionen ägde rum i denna geografi och därför kallas detta landsområde den Bördiga halvmånen eller civilisationens vagga. Många arméer som färdades igenom det paradisliknande behagligt tempererade kurdisktanska klimatet i norra Mosopotamien, ville ha detta land till vilket pris som helst. Liksom dagens turkiska ockupationsmakt.

De arabisk-islamistiska arméerna nådde Kurdistans gräns under 700-talet. Då bjöd de icke-muslimska kurderna på hårt motsånd som varade i många hundra år. År 990 e kr stormade den kurdiske kungen Marwan den högt belägna basaltstaden Amîda (Diyar-î Bekr), långa tidsperioder Kurdistans politiska och administrativa medelpunkt, vid övre Tigris, vilken dittills varit ständigt arabisk-islamisk herravälde sedan islams arméer gjorde erövringar från början av 700-talet.

Den kurdiske kungen Marwan var likaså grundläggare av en på sin tid berömd kungadöme. Marwaniderna, som härskade hundra år bortåt Eufrats och Tigris högland, hade även de andra murstäderna Mia-Farqin (Sliva), och den bergige Bitlis inom sitt kurdvälde (990-1096).

Sheddadider (951-1174) i norr och Hasawahidierna (959-1015) i sydost var två andra kurdiska dynastier som härskade kring Gandja och Kermanshah. Ayyubider (1169-1250) med den magnifike Saladin härskade över hela den islamiska Mellanöstern från Perisen till Egypten. Det officiella språket i ayyoubidernas kung den magnifika Saladins palats var kurdiska.

I och med expansionen av islam, delade araberna vid senare tillfälla upp Mesopotamien och dess angränsande områden efter efter tre stamfäder i lika många delar eller landskap (diyar). Dessa stammars tre stamfäder var Nesars söner Rabie, Nasar samt Bekr. Bekir slog sig ner i Mesopotamiens nordligare del, i övre Tigris bergland, som uppkallades efter honom; Diyar-î Bekr.

Vid slutet av 1000-talet gjorde de nomadiska barbarerna från mellersta asien intrång i nordligare Kurdistan och mindre Asien. De var flyende stammar från torkan och hungern som hade tvingat dem västerut. En del av dessa nomadstammar hade valt vägen söderom det kaspiska havet och nått ända till Kurdistan och mindre Asien. Akincilar dvs de turkiska anstomningstrupperna som gick i spetsen av dessa nomadtåg, plundrade, slaktade och brände allt i sin väg för att bana väg för de nomader som följde efter. Vid denna tidpunkt var det ett ständigt motstånd mot islams arméer som tryckte på Kurdistans, Persiens och hela den icke-muslimska Mesopotmiens gränser sedan 700-talet e Kr.

De krigiska turkiska nomadstammarna som hade börjat bosätta sig i Kurdistan och inre delar av mindre Asien, bytte religion och gick förvånansvärt snabbt över till islam. Islams arméer fick ny kraft i och med detta och allt motståndet från de civiliserade folken i Mesopotamien slogs i spillror. Kurdistan, Persien, inklusive hela Mesopotamien föll i islams arméers händer.

Senare under det multinationella ottomanska riket, hade den kurdiska provinsen Kurdistan varit autonomtstyrt med eget rättsväsende, mynt och flagga.

 

 

 

 

Dansande kurder från Kurdistan delen i Kaukasus

 

 

 

Tredje delningen mellan England och Frankrikes vasaller (kolonistyre) Turkiet, Irak och Syrien

Allt som ett folk inte önskar sig hände det kurdiska folket när den turkiska republiken bildades på spillrorna av det sönderfallna ottomanska riket efter det första världskriget.

I början av 1920-talet bildades en ny turkisk stat, samtidigt som en rad arabiska stammar blev befriade från den gamla vargen - det ottmanska väldet. Vad hände med kurdernas autonoma stat efer ombildningen av den turkiska staten? Det symboliska svaret på denna fråga ser man i resultatet av det första världskriget. Det verkliga svaret finner man i det brott som begicks av de som skapade det nybildade Turkiet.

Den nationalistiska turkiske ledaren Mustafa Kemal Ataturk som helt enkelt spelade räv genom att "glömma" sitt löfte om att acceptera kurderna som denne tidigare utryckte: "ett broderfolk" i den nygrundade staten. Kurderna hade till och med räddat turkarna och fördrivit de främmande ockupanterna, engelsmännen och fransmännen från hela landet.

 

 

Lausannekonferensen

På spillrorna av Tysklands gamla koloni* det ottmanska riket, började en ny statsbildning. Vid en konferens i Lausanne, (21 november 1922) reviderades freden i Sevres (20 augusti 1920) där bl a Turkiets nya gränser fastslogs. I själva verket blev Lausanne-avtalet ingenting annat än godkännandet av en politisk triumf för Turkiets ockupation av Kurdistan samt ett internationellt erkännande av Kurdistans delning mellan övriga nytillkomna angränsande stater, Syrien och Irak.

Den största delen av landet Kurdistan som hittills varit flera autonoma furstendömen (Djizir, Baban, Ardalan) i den multinationella ottomanska sammansättningen, lämnades till den nyskapade turkiska republiken. Näst största delen tillföll Iran och två delar gick till irakiska och syriska araber.

Så slutade historien om denna motståndskamp mot främmande makter. Kurderna deltog och ledde detta mostånd, vet man i slagfälltskampen vid de kurdiska provinserna Ruha, Diluk, Gimgim, Meresh, Semsûr. Kurderna kämpade mot engelsmännen och fransmännen som ockuperat delar av det döende ottomanska väldet. Senare med anledning av de hjältemodiga insatser som kurderna vid dessa städer gjorde, döptes de kurdiska städerna om med ganska smickrande namn i turkiska av det turkiska parlamentet. Några exempel: Ruha, döptes t ex om till Sanli Urfa = dvs Berömd Urfa. Dilûk döptes om till Gazi Antep = dvs Veteran Antep. Gimgim döptes om till Kahraman Maras = dvs Det hjältemodiga Meresh och Semsûr döptes om till Adiyaman = dvs Hjältenamn. Men det var kurdernas grannar (turkar, perser, och araber) som fick den totala fördelen i denna kamp.

För att bilda en oberoende kurdisk stat, startade under ledningen av den kurdiske ledaren Sheyx Said ett uppror i Diyar Bekr 1925 som blodigt slogs ned av den nya republiken. Den nybildade turkiska staten bekyllde Sheikh Saids uppror vara för att bakåtsträvande, fanatiskt, religilöst.

Sheikh Said med sina vapenbröder tillfångatogs och hängdes vid torget Derê Chiyê och deras kvarlevor kastades i en grop. De turkiska makthavarna byggde ett biopalats (Yeni Sehir Sinemasi) på platsen där den kurdiska upprorsledaren Sheikh Said och hans följe hade kastats i en grop och till dags dato år 2007 ligger de fortfarande ligger där. Numera har biopalatset byggts om till ett gigantiskt sjukhus.

 

 

 

 

Kurder från den kaukasiska delen av Kurdistan, cirka 1940

 

 

 


Hur delades Kurdistan i fyra och till och med fem delar

Här hittar vi svaret på varför Kurdistan delades i fyra delar, förtrycktes och förtrycks ända tills in i våra dagar.

Kurdistans delning innebar att kurderna förtrycktes och deras nationella identitet förnekades. Kurderna utsattes för assimilering och förintelse enbart pga Kurdistans rikedomar. Det är den främsta anledningen till varför Kurdistan ockuperades och delades.

Vid sekelskiftet hade de engelska och franska strävandena, att positionera sig i de nyupptäckta oljerika områdena i Mellanöstern nått kulmen. Det är just dessa två stormakter som orsakade att Kurdistan styckades mellan många stater. Det kurdiska folket lider fortfarande pga detta.

Nedan hittar ni en passage ur sociologen Dr Ismail Besikcis* artikel i tidskriften Serbesti (frihet), nr3/2005 och längst ner hittar ni texten om humanisten, frihetskämpen Ismail Besikcis intressanta liv och gärningar.

Här nedan gör Dr Ismail Besikci en genomgående ekonomisk och politisk analys om bakomliggande orsakerna som ligger i grund för Kurdistans delning.

"Man förnekar rätten till de kurdiska självständighetskraven genom att påstå att Kurdistan har aldrig varit en stat. Detta är en mycket felaktig ställning. Att det funnits eller inte funnits kurdiska stater i historien kan man naturligtvis diskutera med vetenskapliga metoder, men låt oss anta att det inte fanns någon kurdisk stat i historien. Det är inte logiskt att påstå då att det inte skall existera en kurdisk stat i nutid eller i framtiden bara för det. Därför att frihet är en universal passion. Alla strävar vi efter frihet. Alla vill vi leva i frihet. Detta är människans outtömliga kampvilja för sina grundläggande fri- och rättigheter."

Man kan numera konstaterna att det finns en stor omfattande och geografisk avgränsad kurdisk nation som saknar stat. Dessutom finns också, sedan år 1991, faktiskt också en erkänd kurdisk statsbildning nämligen: Irakiska Kurdistans Federala Stat. Den ideala målsättningen är att få stat och nation att sammanfalla som inbegriper och tolererar olika etniciteter i samma statsbildning. (Detta stycke är tillagt, januari 2010)

"Under andra världskriget fanns det bara 4 eller 5 suveräna stater i Afrika. Idag är däremot detta antal över 50. Det fanns inte Gana, Senegal, Togo, Benin, Ruanda, Burundi, Chat, Somali, Djibuti, Eritrea, Gine Bissau osv, osv i historien före andra världskriget.

Den 10 december 1948 publicerades Den Globala Deklarationen om Mänskliga Fri- och Rättigheter. I denna deklaration stod det om frihet och oberoende för de förtryckta nationerna och länder. Men ingen av dessa krav och principer tillämpades för kurdernas fördel.

De kurdiska kraven för frihet beaktogs inte heller av det beslut [1514(XV)] som Förenta Nationerna tog. Enligt ett Förenta Nationernas beslut från 14 december 1960 som publicerades som en deklaration stod det: "alla nationerna har lika värde och de har rätt till självbestämmanderätt utan att särskiljas på hudfärg, kön, språk eller religion. Att man respekterar folkens grundläggande rättighet till frihet att leva sida vid sida i fred och harmoni." Men ingen av dessa principer tillämpades för kurdernas fördel.

Trots Förenta Nationernas deklaration om mänskliga fri- och rättigheter fortsatte denna orättvisa att drabba kurder. Man har alltid sett mellan fingrarna när det gäller den kurdiska frågan. Ingen paragraf av det föredrag som Förenta Nationerna godtog, tolkades för att ge kurderna deras rättigheter. Man har alltid försökt att hitta en förevändning, som t ex att dessa stadgar och principer skulle endast gälla för de förtryckta och förslavade nationer där det finns ett geografiskt avstånd mellan kolonisatörer och själva kolonin.

 

 

 

Den engelska kolonialist maktens armé i den oljerika kurdiska staden Kirkuk 1918

 

 



I kurdernas och Kurdistans historia finns det två viktiga europeiska stater: England och Frankrike. När man granskar det första kvartalet av 1900-talet, de största imperialistiska staterna i denna tid är England och Frankrike. England är den imperialistiska staten nr 1 och strax efter den kommer nr 2 Frankrike - den andra imperialistiska staten i dåvarande värld. I kurdernas och Kurdistans historia har just den största fördelningen av landet skett under denna tidsperiod. Dagens kurdiska, kurdistanska status har bestämts just i denna tidsepok.

Efter Första världskriget, vid Lausannekonferensen , (21 november 1922) reviderades freden i Sévres (20 augusti 1920) där bl a Turkiets nya gränser fastslogs. Detta avtal blev ingenting annat än godkännande av en politisk triumf för Turkiets ockupation av Kurdistan samt internationellt erkännande av Kurdistans delning mellan övriga nykomliga vasallstater, (Englands) Irak och (Frankrikes) Syrien.

Dessa två stater, England och Frankrike har alltid varit anti-kurd. Varken det är vänsterregeringar eller höger eller liberaler, har regeringarna i dessa länder alltid följt en anti-kurd politik. De har alltid bibehållit goda relationer med de stater som förtryckt kurderna. Dessa stater som förtrycker kurderna har varit främsta bundsförvanter eller vasallstater för England och Frankrike.

Efter det första världskriget, uppstod behovet av en ny organisering mellan länderna för att försvara och bevara freden i världen. Detta behov fortsatte även efter det andra världskriget. Både Nationernas Förbund och Förenta Nationernas tid publicerades många slutdekret och deklarationer för att bemöta detta behov och säkerställa nationernas frihet, mänskliga rättigheter och säkerheten i stort. Man har strävat efter för att efterleva dessa principer och deklarationer. Men vad innebar dessa dekret och deklarationer för kurderna? Å ena sidan har vi de internationella freds- och frihets organisationer och å andra sidan har vi kurdernas påtagligt dåliga situation idag.

Efter det första världskriget rasade det österrikisk-ungerska Imperiet, det Tyska Imperiet, det ottomanska och Ryska Imperierna. En socialistisk stat bildades i Ryssland i 1917. De segrande staterna i det första världskriget, England, Frankrike och Italien skrev under ett föredrag med Tyskland (Versailles 7 maj 1919), Österrike (Saint Germain 10 september 1919), Bulgarien (27 november 1919), och Ungern (4 juni 1920). Till sist skrev man under ett föredrag med det förlorande ottomanska imperiet (10 augusti 1920). Dessa föredrag skrevs under inför Fredkonferensen i Paris i den 18 januari 1919.

 

 

 

En typisk kurdisk familj från Kaukasus

 

 

 

Två år efter det första världskriget, började man med kulisserna för att skapa en internationell politisk organisation för att förebygga krig och bevara freden och säkerheten i världen. Dessa diskussioner hölls i synnerhet i Schweiz, Holland, England, Frankrike, USA. Det var diskussioner som senare bidrog till att Pariskonferensen samlades. Pariskonferensen gjorde sitt bästa med att förbereda bildandet av Nationernas Förbund. USAs president Wilson deltog mycket aktivt för att denna organisation skulle bildas. Paris Konferensen godtog den betydande positionen av Nationernas Förbund den 10 januari 1920. Det var 5 stater som var de mest framträdande i besluten i Paris Konferensen. Dessa var USA, England, Frankrike, Japan och Italien. Bland dessa 5 stater var det England och Frankrike som var de slutgiltiga makthavare i detta politiska initiativ. Det blev så att i praktiken var det alltid dessa två stater som i själva verket tog alla besluten åt Nationernas Förbund.

Under första världskriget proklamerade USAs president Wilson en sk ’14 punkter’s principer. De internationella relationerna skulle omformas efter dessa principer. Pariskonferensen godtog dessa principer. President Wilsons princip nr 12 bland de "14 principerna" löd: "När man beaktar rätten till suveränitet för turkarna i det ottomanska imperiet, då skall de icke-turkiska minoriteterna som utgör det multinationella ottomanska sammansättningen, skall ges autonomi." Detta var en princip som innehöll självbestämmande rätt för nationerna. Denna princip försvarades av bolchevikerna i Ryssland också.

I den 22 paragrafen av Nationernas Förbunds deklaration framgick att bilda vasallstater. Vasallregimerna, är med andra ord ett kolonistyre. Det var tre typer av vasallregimer i regionen:

Vasallstat Typ A: Vasallregimer bildades i de landområden som frigjort sig från det ottomanska imperiet. Enligt denna nya politiska landsfördelningen bildades engelska vasallregimer i Irak, Palestina och Jordanien, och en fransk vasallregim i vardera Syrien och Libanon.

Vasallstat Typ B: Denna typ av vasallregimer skulle bildas i gamla Tysklands kolonier. Ruanda och Burundi skulle omfattas av den belgiska vasallregimen. Kamerun och Togo skulle tillsammans omfattas av engelsk-fransk vasallregim. Tanganika (Tanzania) skulle tillfalla under den engelska vasallregimen.

Vasallstat Typ C: Dessa vasallregimer skulle bildas i länder i Afrika och i de sydostasiatiska Stillahavs öarna. Under 1900-talet var dessa länder engelsk kolonier: Sydafrika, Nord Rodezia (Zambia), Syd Rodezia (Zimbabwe), Becceuland (Botsvana), Syd Väst Afrika (Namibia), Kenya, Uganda, Sudan, Sierra-Leone, Nigeria; Guld-Gulfen (Gana).

Marocco, Algeriet, Tunisien, Gambia, Det Franska Väst Afrika, Det Franska Ekvatoriska Afrika, Madagaskar var franska koloniländer. Angola, Mocambik, Gine.Bissao, pourteguisiska, Väst Sahara, Rio Menhi (den Ekvatoriska Guinea), spanska, Kongo (Zaire), belgiska kolonier. I Eritrea och Libien hade italienarna bildat kolonistater.

Under Paris Fredskonferensens och Nationernas Förbunds tidsepok har det slagits största slaget med enorma konsekvenser som påföljd ända in i våra dagar mot kurderna. Man kan säga att den kurdiska frågan härstammar från denna tid. Om under Nationernas Förbunds tidsepok när vasallregimer typ A bildades, hade man bildat en kurdisk vasallstat, då skulle det inte finnas en fråga som heter kurdisk fråga eller förmodligen den skulle inte vara så betungande och svår som idag. Om man bildade en sådan kurdisk vasallstat, då skulle det betyda att man skulle som i övriga vasallnationer dra en politisk gräns. Detta skulle i sin tur leda till att kurderna eller Kurdistan kunna så småningom bli självständig. Det blev inte så. Under Sevrés och Lousanneföredraget, styckades kurder som folk och Kurdistan som land i olika delar - varje del tillfall till en annan stat. Detta är en mycket stor, mycket tung orättvisa som har riktats mot kurderna. Denna orättvisa i sin tur har lett till att det har blivit allvarligare konsekvenser. Det är mycket naturligt att vara mot denna orättvisa och sträva emot denna orättvisa. Denna attityd i sin tur är en rättmätig attityd.

Den internationella och framförallt den europeiska ordningen från historien som har allvarliga påföljder för det kurdiska folket, bör kritiseras hårt. Man bör kritisera gamla Europa, nya EU för detta historiska misstag och kräva att man rättar till misstaget. Man bör fråga: varför President Wilsons sk "14 Principer" som förespråkar nationernas självbestämmande rätt inte tillämpats för kurderna? Kurder har rätt att självbestämma över sitt öde, över sin framtid enligt dessa de internationella föredrag och principer. De ovannämda huvudaktörerna i Kurdistans fördelning England och Frankrike har blankt struntat i detta. Dessa två stater har en ledande roll även i EU. De bör inte följa de gamla koloniala, förlegade kurdistanpolitiken.

Man kan fråga varför har man inte bildat en kurdisk vasallstat som tillhört England eller Frankrike under tiden för Paris Fredskonferens och Nationernas Förbund?

Av vilken anledning delade man upp det kurdiska folket och deras land Kurdistan? När man får svar för dessa frågor, får man även svar för den mörka politiska perioden i Mellanösterns politik under början av förra seklet. Dessa avslöjanden har gemensamma sidor likaväl med Turkiet, Irak, Syrien och Iran. En stor del av Mellanöstern och därmed hela Europas, världens moderna historia.

Det arabiska folket också delades. Men de delades som olika vasallstater. Men kurder och Kurdistan delades mellan de starkaste två stater i Mellanöstern: Turkiet och Iran samt de två nya vasallstaterna Irak och Syrien för att assimileras och förintetgöras. Detta skedde till synes med de viktiga två europeiska staternas goda minne."

 

 

 

 

Kurder från den kaukasiska delen av Kurdistan, cirka 1940



**

Svaret som Ismail Besikci försöker ge är att det som vi tidigare hört men hittills inte sett vägen till det; är de rika oljefyndigheterna i Kurdistans mark, samt de bördiga mesopotamiska områderna som de stora makterna alltid och gärna velat annektera. Besikci ger det rätta svaret medan han ställer dessa två frågor med stark betoning. Svaret som vi förstår är att Kurdistan måste tappas på sina oljekällor och andra rikedomar. Det har sagts ju att kurdernas rättigheter är dränkta i den svarta oljan.

Historiens första största flygräd ägde rum i början av 1920-talet i bombardemanget av den kurdiska staden Suleimania i Södra (irakiska) Kurdistan då engelsmännen hann vara först med att göra ett flygrädd med en av de första flygplantyperna. Fler plan flög tillsammans för att genomföra uppdraget än ett enda plan dittills brukade göra. Deras fiende var den kompromislöse kurdiske kungen Mahmoud Barzendji som inte gick med på engelsmännens krav att ge sig till engelska styrkorna som hade ockuperat Irak. Mahmoud Berzenci tillfångatogs och skickades i exil i Indien.

Enligt de engelska militärspioner som hade under långt tid verkat för drottningens olje- och rikedomsökande strävan i Mellanöstern, hade Irak en god potential av att inneha världens största oljesprutande brunnar. Frankrike som hade samma ambitioner som England, måste också ta sin del av kakan och var redan på plats och sökte sin del av olja i Syrien och Libanon.

Det är vida känt att många militäroffcerare från den kungliga engelska underrättelsetjänsten (t ex Major Noel), från Tysklands underrättelsetjänst (Karl Hadank), opererade i området i många år under täckmanteln upptäctresande, språk och civilisationsforskare, mm.

Anledningen till att de lade sig i Mellanösterns politik var den klassiska anledningen, nämligen att ta hem rikedomar från den delan av världen. Att detta var ett land, att människorna i dessa länder hade rätt att exploatera sina egna rikedomar själva struntade man blankt i.

Det är högtid att korrigera orättvisorna från denna tid för fred och frihetens fortlevnad, därför borde man ge tillbaka kurderna deras stulna rättigheter.

 

 

 

 

 

Kurdên Gurcistanê

 

 

 

 

Den röda Kurdistan republiken 1923 - 1991


Två år efter Sovjetunionens fall 1991 fördrevs de kaukasiska kurderna bort från sina hem av armenier och azerbadjaner..

Många kurdiska städer tömdes på sin befolkning, tusentals människor mördades.. Det var en etnisk rensning, ett folkmord som armenierna gjorde sig skylldiga til!

Utan att tänka på att deras eget folk hade också råkat ut för ett sådant fasansfullt öde begick armenierna kallblodigt samma hemska brott.

Kurderna fördrevs från sina egna hem för att de saknar en stat, en egen stat som kan skydda dem och deras land Kurdistan mot invasion och folkmord.

Den Röda Kurdistan Republiken Lachin:

I kaukasiska Kurdistan ropades en oberoende kurdisk stat under namnet Röda Kurdistan 1923, men den störtades senare av Stalin.

Efter Sovjetunionens fall 1991 försökte de kaukasiska kurderna att skapa en egen stat en gång till under namnet Kurdistan Republiken Lachin då attackerades de av både Armenien och Azerbadjan. Kurdistan Republiken Lachins grundare och ledare Vakil Mustafaev lever idag i exil i Italien.

Kurder har inte kommit från någonstans till detta området om någon undrar över det. Historien berättar för oss att de första kurdiska imperierna bildades här i Kaukasus. Många kurdiska små och stora furstendömen och imperier har bildats genom årtusenden just i denna geografi.

Det äldsta kända kurdiska imperiet gutierna (2700 fKr) bildades i Kaukasien och huvudstaden var Ganja som numera är under azerbadjansk styre.

Detta område är också en del av Kurdistan, en väsentlig del av Kurdistan.

Kurdistan är förresten som många kurder inte vet det än, inte delats till fyra delar utan det delades tyvärr till fem delar! I denna del som också kallas för kaukasiska Kurdistan har kurderna alltid levt och bott där och fortfarande lever där.

Kurdistan delades för första gången mellan de persiska och ottomanska imperierna 1631, den andra gången mellan Persien och Ryssland 1828, den tredje gången med aktiv ledning av England och Frankrike mellan de nyskapade och konstgjorda nationerna Turkiet, Irak och Syrien 1923. Det vill säga kurdernas land har delats tre gånger och till fem delar!

Kriget i Kaukasus som är mellan Armenien och Azerbadjan handlar just om att vem som ska göra anspråk över dessa kurdiska områden som egentligen heter Lachin men är mera känd under det azerbadjanska namnet Karabagh.

Den 17 maj 1991 attackerade den armeniska armén Lachins alla städer och dödade tusentals civila kurder. Närmare 500 tusen kurder fördrevs från kaukasiska Kurdistan Lachin.

 

 

I denna bild ser man att en del av de fördrivna kurder som måste fly från den armeniska armén genom göga kaukasiska bergspassen för att kunna rädda sina liv.
När turkarna hade massakrerat armenierna hade många kurder gömt undan armenierna från en säker död. Men nu jagas de av själva armenierna..!

 

 

Nödvändigheten av en kurdisk stat

Vid ett senare tillfälle skriver Ismail Besikci om kurdernas naturliga rättigheter som de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som detta innebär att bilda en egen stat och leva i fred och harmoni i det fria fosterlandet:

"Även under de mest svåra poilitiska villkoren, bör kurderna häva sina nationella, rättigheter. De bör deklarera att dessa rättigheter kommer inte på något sätt att utgöra något hot mot någon. Det som är onaturligt, det är de politiska villkoren i efterkrigstiden i och efter första världskriget (1920) som lämnade kurderna utan status. De som vill förstå kurdernas situation väl, bör väl gå igenom händelseutvecklingen och dess slutsatser i 1920-talet.

• Hur kom “Irans Kurdistan”, Iraks Kurdistan”, “Syriens Kurdistan” och “Turkiets Kurdistan” till?

• I den frihetliga epoken för nationernas rätt till självbestämmande hur kom det sig att kurder som nation och land delades i stycken och fördelades mellan olika statsmakter?

• Hur och varför råkade kurderna ut för den förbannelsen?

Dessa punkter bör naturligtvis vara ämne för utredning. Utöver allt detta bör vi utreda hur och varför den internationella världsordningen skapade en opinion mot kurdernas nackdel. Detta bör vara ett ämne för kurderna att utreda, att förstå. Varför den internationella världsordningen efter Pariskonferensen 1919 skapades i en sådan stort utstreckning mot kurdernas nackdel bör kritiseras av kurder med välgrundad fakta och källor. Kurdiska intellektuella, kurdiska författare, kurdiska journalistkåren, bör kunna diskutera denna tidsperiod tillsammans med de västerländska akademikerna, författarna och journalisterna.

Idag finns det över 200 stater i världen. Invånarantalet av mer än 100 av dessa stater är färre än 7-8 miljoner. Sådana EU medlemstaterna som Luxemburg, Malta, Cyperns befolkningsmängd är under 1 miljon. Sedan andra EU medlemstaterna som Estland har 1 miljon, Letland 2 miljoner, Litaun 3 miljoner invånare. Sloveninen har 2, Danmark 5, Finland 5, Den Irländska Republiken 4 miljoner invånare. De europeiska staterna Bosnien och Hersegovina har 3, Kroatien 4, Norge 4, Bulgarien 7, Mekadonien 2 miljoner invånare.

De arabiska staterna Katar runt 600 tusen, Bahrein 700 tusen, Kuwait 2 miljoner, Jordanien 5 miljoner, Förenade Arab Emiraterna 2,5 miljoner invånare. Libien har 5 miljoner invånare. De andra världsstaterna Singapor har 4, Albanien 4, Georgien 5, Armenien 3 miljoner.

Det bör tänkas över varför över 40 miljoner kurder i dessa villkor i Mellanöstern har inga som helst status. Dessutom de har styckats och deras identitet har förnekats. Det bör att utredas om vilka villkor har orsakat denna slutsats.

De EU medlemstaterna är samtidigt medlemmar för Europarådet som bildades i 1949 och har 47 ständiga medlemmar. Liechtestein, Island, San Marino, Andorra, Monaco, Montenegro...

Montenegro är den senaste Europarådet-medlemmen. Denna stat blev Europarådsmedlem under år 2007. Den har runt 680 tusen invånare. Island har runt 300 tusen invånare. Stater som Liechtestein, Andorra, San Marino, Monaco har under 50 tusen invånarantal. Vatikan är en stat med runt 1 tusen invånarantal. Vatikanstaten har en ständig observatör i Europarådet.

Turkiet vill att EU, Europarådet, FN, USA, England, Frankrike, Tyskland, Ryska Federationen, Japan, samt de arabiska staterna, de andra muslimska staterna att erkänna den Norra Cypriotiska Turkiska Republiken som en oberoende stat. Turkiet spenderar en intensiv diplomatisk energi för att nå detta mål. Detta är en statlig politik i Turkiet. Invånarantalet i Norra Cypriotiska Turkiska Republiken är bara 180 tusen.

Europarådet som också betecknas som 'Europas samvete', 'världens samvete' beslutar emellanåt även för kurder. "Vi är emot att det ska bildas en oberoende kurdisk stat i Mellanöstern', 'vi är emot att gränserna i Mellanöstern ändras'', 'men kurder också bör åtnjuta vissa rättigheter inom de ländernas gränser som de lever i' säger dem. För att säga detta, påpkera Europarådet först och främst vissa 'oacceptabla' situationer och sedan säger 'vi är emot detta', 'vi är emot denna' osv. Under beslut som Europarådet tagit, finns det namnskrift av stater som har 100 tusen invånare, stater som har under 50 tusen invånare. Man kan lätt fråga sig hur och varför dessa stater anskaffat sig rätten att bestämma över kurder som har över 40 miljoner invånare i Mellanöstern? Vilka överlägsenhets tecken har dessa stater som har lyckats bli en stat och spelar avgörande roll över kurdernas framtid? Vilka saker saknar kurder som inte blivit någonting? Hur ser 'Europas samvete' på dessa djupa konflikter? Kurder bör med välgrundade fakta och källor utreda dessa frågor. Kurder bör kritisera denna världsordning som skapades i 1920-talet även om det är lite sent.

När Vatikanens Rättvise- och Freds råd Kardinal Mantino utrycker sig om denkonflikt mellan Turkiet och Irak och säger att denna konflikt bör lösas med fredliga medel, poängterar Kardinal Mantino särskillt kurdernas situation med att säga; 'nödvändigheten av en egen kurdisk stat.' Vatikan representanten Kardinal Mantino säger: 'Vatikanen är för de frågor mellan Turkiet och Irak löses inom kort på fredliga vägar. I denna lösning bör det kurdiska folkets behov också iaktas. Därför att kurdernas situation saknar motstycke i dagens värld. Vi har ett folk, men detta folk saknar har ingen stat.''

 

 





Vid en av de otaliga turkiska 'rättegång'ar - förklarar Dr Besikci orättvisorna mot det kurdiska folket.
Varje gång belastas han med flera års fängelsestraff och mångmiljonbelopps böter.


Click here to see the video clip:


ISMAIL BESIKCI FÖRSVARAR KURDERNA & KURDISTAN I TURKISK ''DOMSTOL'' DÅ ORDET KURDISTAN HADE FÖRBJUDITS AV TURKARNA.

Han fick sitta 17 år i fängelse för sin doktasavhandling




.

 

____________________________________
*Dr ISMAIL BESIKCI - en outtrötlig kämpe, en sann humanist

är född i 1939 i staden Corum vid svarta havets södra kust. I 1962 spenderade han 2 år av sin tid i norra Kurdistan som turkisk soldat när han gjorde militärtjänst. Han blev intresserad av Kurdistan och studerade sociologi vid den kurdiska staden Erzeroms Universitet. Besikci blev klar med sin utbildning och han skrev sin doktorsavhandling i 1967. Hans teser handlade om om regionens (Kurdistans) socialpolitiska frågor: De sociala förändringarna hos de kurdiska stammarna i Östra Anatolien publicerades i bokform i 1968. Senare i 1969 publicerades hans andra bok: Förändringar i Öst – Strukturella frågor hos den kurdiska nomadstammen Alikan. Dessa böcker kostade honom hans jobb på universitet och dessutom närmare 14-års fängelse.

Senast var han åtalad och fängslad i 1993 för en av sina tidigare böcker som han hade skrivit i 1977: Den vetenskapliga metoden 1– Implementationen i Turkiet: tvångsförflytning och assimileringen av kurder.

Besikci har dömts till i över 200 års fängelsestraff och motsvarande miljoner svenska kronors böter för sina böcker.

Besikci har bevakats av Amnesti International och den internationella författarklubben PEN noggrant. Tack vare dessa demokratiska organisationer har han slutligen blivit frisläppt från turkiskt fängelse efter att ha tillbringat närmare 20 år av sitt liv i fängelse.

Besikci har inte gett upp. Senast har han i en av sina artiklar i tidskriften Serbesti (frihet), gett sin syn på anledningen till Kurdistans fördelning och förtrycket av dess nation kurderna.

Ur fred och frihets synvinkel, berör frågan oss alla: D ärför borde vi höra vad frihetens kämpe Ismail Besikci har att berätta om varför Kurdistan styckades och varför dess invånare förtrycktes så grymt.

**Det försvagade osmanska riket i början av förra seklet var militärt och politisk helt i Tysklands händer. Den tyska armégeneralen Liman von Sander hade stationärat sig med en tysk armé i det döende osmanska imperiet och hade stora planer på att nå de rika oljekällorna i antingen mellanöstern eller Kaukasus.

Dr Ismail Besikcis Böcker:

o Dogu Mitinglerinin Analizi 1967 (Analysen av Demonstrationerna i Öst)

o Dogu Anadolu da Göçebe Kürt Asiretlerinde Toplumsal Degisime 1968 (De sociala förändringarna hos de kurdiska stammarna i Östra Anatolien)

o Doguda Degisim ve Yapisal Sorunlar 1969 (Förändringar i Öst och de Strukturella Frågorna)

o Dogu Anadolu nun Düzeni, Sosyo-Ekonomik ve Etnik Temeller1969 (Ordningen i Östra Anatolien, De socialekonomiska och etniska grunderna)

o Bilim Yöntemi, Türkiye'deki Uygulama 1 Kürtlerin Mecburi Iskani 1977 (Den vetenskapliga metoden – Implementationen i Turkiet 1: tvångsförflytning och assimileringen av kurder)

o Bilim Yöntemi, Türkiye'deki Uygulama 2 Türk Tarih Tezi, Günes Dil Teorisi ve Kürt Sorunu, 1978 (Den vetenskapliga metoden - Implementationen i Turkiet 2 – Den turkiska historietesen; Solspråkteorin och den kurdiska frågan)

o Bilim Yöntemi, Türkiye de ki Uygulama 3 cumhuriyet Halk Firkasinin tüzügü ve Kürt Sorunu 1978 (Den vetenskapliga metoden - Implementationen i Turkiet 3– Stadgarna av det republikanska folkpartiet och den kurdiska frågan)

o Devletlerarasi Sömürge Kürdistan 1990 (Kurdisan - en internationell koloni)

o Bilim, Resmi Ideoloji, Devlet, Demokrasi ve Kürt Sorunu 1990 (Vetenskap, den oficiella ideologin, stat, demokrati och den kurdiska frågan)

o Bir Aydin Bir Örgüt ve Kürt Sorunu 1990 (En intellektuell, en organisation och den kurdiska frågan)

o Tunceli Kanunu ve Dersîm Jenosidi 1990 (Lagen om Tunceli och folkmordet i Dersim)

o Savunmalar 1991 (Försvarstal i rättegångar)


Sammanställt och översatt av Goran Candan



___________________
KÄLLFÖRTECKNING:

1) Guns Germs and Steel, Jared Diamonds, 1997

2) Orienten, Kurdistan/ Lehrchefeldt, A, 1881

3) Barbarer / Terry Jones, 2009

Dr Ismail BESIKCIs* artikel om Kurdistan i tidskriften Serbesti (frihet), nr3/2005


 

 

 

EN KORT INBLICK I
KURDISTANS POLITISKA HISTORIA

 

 

GORAN CANDAN

 

 


Foundation For Kurdish Library & Museum