LANDET ÄR TILL FÖR ALLA HOS NATURFOLKEN - Atahualpa, Vercingetorix och Sheyx Saîds land - Hos naturfolken äger man inte land, snarare är det landet (naturen) som äger en. Land är någonting som tillhör alla. Man har förpliktelser gentemot naturen (landet); att skörda jorden, sköta hemmet och familjen. Då får man tillbaka för sina insatser i naturen. Det man får delar man med alla. - Frågan är inte vem äger landet, utan vems, vilkas landet är. Dessa kloka ord sades en gång av en vis människa för att beskriva den olyckliga situationen för kurdernas land Kurdistan. Läs gärna mer om de verkliga villkoren över varför Kurdistan delades i så många delar och ockuperades av fyra och till och med fem olika stater här nedan. Men först ska vi kasta ett snabbt inblick i historen av två
andra folkgruppers öden; Inka indianernas och kelternas historia.
Detta för att ännu en gång påpeka den klassiska
kolonialismens, omänskliga och ständigt den samma brottsliga
fula tryne; plundring, masslakt och lögner. Tawantinsuyos historia i korthet Professorn vid det ameikanska Universitetet UCLA och författaren för den Pulitzer belönta boken Guns Germs and Steel, Jared Diamonds berättar i sin omnämnda verk hur de europeiska kolonisatörerna plundrade och ödelade rikedomarna i Latinamerika för cirka 500 år sedan. I och med de tydliga parallellerna mellan historien av Inkariket Tawantinsuyo och kurdernas land Kurdistan, vore det intressant att gå en snabb genomgång av Inkarikets ödeläggelsehistoria. Inkariket hade sin största utbredning då de spanska conquistadorerna anlände år 1532. Under Inkarikets höjdpunkt sträckte det sig från Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia till Chile och Argentina, det vill säga det var mer än 4 000 km långt och täckte ett territorium på mer än 3 miljoner kvadratkilometer. Inkariket eller Tawantinsuyo fanns till i cirka 300 år. Inkafolket saknade skriftspråk så det vi vet om Inkarikets historia är det som hade bevarats i muntlig tradition och som nedtecknades av spanjorerna. Erövrare, krigare, upptäckare och äventyrare, kallades conquistadorer, som under 1400-1600-talen lade stora delar av Syd- och Centralamerika under spanskt styre. När Francisco Pizzaro anlände Inkariket med sin armé år 1532 var huvudsyftet att hitta guld och andra ädla råvaror och rikedommar för att ta med sig tillbaka till Spanien. Francisco Pizzaro upptäckte en svaghet hos det fredliga naturfolket inka och utsatte dem för de mest grymma och hänsynslösa folkmord. Concuistadorerna med sina dödliga och moderna handeldvapen hade flera gånger större övertag än inkafolkets spjutvapen, pil och bågar. Fransico Pizzaro tvekade inte att fängsla kung Atahualpa och visa fräckheten med att till och med åtala Atahualpa för att vara i förberedelse för uppror gentemot hans legosoldater. Kung Atahualpa erbjöd Pizzaro ett 50 kvm stort rum fyllt av guld och rikedomar om han gick med på att frige honom. Kung Atahualpa höll sin del av avtalet och lät inkafolket samla allt guld som behövdes. Flera hundra lamadjur fraktade guld och skatter under flera månader från hela inkariket och rummet fylldes till bredden med dyrbarheterna. Men Francisco Pizzaro anklade återigen kung Atahualpa med falska åtal. Denna gång förklarade analfabeten Francisco Pizzaro Atahualpas dödsdom. Dommen löd, antingen brännas levande på bål eller bli konverterad till kristendom och sedan hängas. Kung Atahualpa valde att bli hängd. Året var 1533. Idag säger historiker att plundringen av Inkariket var så stor att det inte går att ge en bestämd siffra. Men om man ändå ska försöka uppskatta värdet motsvarar det över 185 000 kilo guld som har plundrats från inkafolket. Allt unikt hantverk och ovärderliga skatter av guld smältes ner och fraktades till Spanien. En del kom inte ens fram pga de tungt belastade segelfartygen som var ett lätt byte för sjörövare. När forskarna pratar om att jordens oljeresurser sinar, är det paradoxalt nog samtidigt som man hittar stora oljefynd överalt i dagens Kurdistan, till och med på skolgårdar. Den kurdiske exilförfattaren Mehmed Emin Bozaslan gav ut en kurdisk ABC-bok i Istanbul år 1968 och det var brottsligt tyckte det turkiska åklagarämbetet som hade två åtalspunkter som är lika orättfärdiga som Fransico Pizzaros falska åtal mot inkarikets kung Atapualpa. Mehmed Emin Bozaslan säger att det första åtalspunkten löd: "Att utveckla det kurdiska språket." Den andra punkten var "Att propagera för det kurdiska folket." Likheten och orsakerna är slående mellan hur de bägge historiska urfolken koloniserades och behandlades. Inkariket och Kurdistan har båda plundrats av en enda anledning;
deras naturtillgångar. Galliens historia i korthet Ett annat exempel på hur en civilisation pga sitt öppna samhälle som gjort dem sårbara och förintetgjordes av offensiva arméer, är kelternas frihetskamp mot romarna. Det sk "barbariska" keltiska samhället jämfört med det sk "civiliserade" romerska samhället var på många sätt mer humant och civiliserat. År 59 f.Kr. anlände Julius Caesar till Gallien för att att utvidga Roms gränser västerut och ta hem guld från de otaliga keltiska guldgruvorna och betala av den växande romerska statskulden. Caesars våldsamma framfart ledde år 52 f.Kr. till ett folkligt uppror lett av kelternas kung Vercingetorix som slogs ned och därefter hamnde nästan hela västeuropa inom det romerska imperiets gränser. Vid denna tidpunkt hade kelterna lyckats bygga upp ett fredlig, och ekonomisk välfungerande samhällsmodel som skiljde sig mycket från romarnas. Kelternas transport och kommunikation förband många städer av samma storlek och betydelse. Alla vägar leder till Rom sade man redan för att Roms samhälle var mycket centraliserat, kontrollerat och utformat för att tjäna en enda plats i Rom, tjäna de fåtal personer som styrde i staden. Det keltiska Europa var annorlunda. Vägarna gick inte samma plats för att det fanns inget centrum. Kelterna ville inte centralisera makten och dominera andra. Kelternas samhälle var förbundet över ett större område än Romariket. Kelterna hade format sig själva till ett avancerat samhälle. På vissa sätt mer avancerat än Rom. Kelternas land var rik på järn, bly, tenn, guld och silver. Smederna förvandlade det till värdefulla produkter. Vapen och smycken som de handlade med ända i Afrika. Den primära handeln skedde med Rom. Varför invaderade Caesar gallerna? Caesar sade att han blev tvungen till det då en här barbarer kallade helveterna (dagens Schweiz), hade övermannat en romarvänlig här. Caesar marcherade norrut och slaktade nobelt angriparna. Det var en ärorikt seger som gav Caesar mängder av militärpolitiska fördelar. Men det är något skumt med Caesars berättelse. De flesta helveter var barn, kvinnor och gamla, 258 000 obeväpnade civila, alla fanns angivna i dokument som man hittade i deras läger. Det låter inte som en armé och det var det inte. Helveterna var en keltisk stam på vandring som keltiska stammarna brukade. Allt var mycket organiserat i deras samhälle. Listorna såg till att alla fick mat och husrum. Caesars vältränade armé gick 25 km söder om Bibracte lös på folket, slaktade och fångade en kvarts miljon av dem. Helveterna skulle korsa område under Caesars bekydd. De bad om lov och när han vägrade, tog dem vägen genom keltiskt område. Caesar hävdade att Rom skulle skydda kelterna. Vilken tur för dem! Han "beskyddade" fler kelter i hela Gallien. Det var hans jobb. Han hade utsetts till gallernas beskyddare! När han hade skyddat färdigt, hade två miljoner kelter dödats eller förslavats. Varför? Kelterna hade avancerat sig i konsten att prägla mynt. Det finns keltiska guldmynt prägllad med Vercingetorix huvud på från 100-talet f. Kr. Om man jämför med romerska guldmynt från den tiden, upptäckte man något intressant. Det finns inga. Inte från när kelterna redan kunde prägla vid första århundradet f Kr. Inte från när Caesar invaderade Gallien. Kort efter erövringen började romarna tillverka guldmynt. Caesar visste något som historikerna precis hade fått reda på. Man hade länge vetat att kelterna använde guld till mynt och smycken men man trodde att de bara kunde få metallen via handel. Kelterna bröt guld i omfattande mängder i över 400 av Galliens guldgruvor. Kelterna satt på en riktig skatt som gav tonvis med guld ständigt och inte behövde romarnas guld ens de hade haft nåt. Det var romarna särskilld Caesar som ville ha kelternas guld. Caesar behövde kontanter till att betala sin skuld och militärangrepp för karriärens skull. Kelterna kunde ge bägge delar. Caesar var ivrig med att skaffa sig stora militär-politiska vinningar genom att erövra Gallien som skulle ge guld till hären och status i Rom. Caesar skrev historien på sitt sätt så att alla skulle se det som han och det blev sedan vår historia. Efter erövringen hade han stulit så mycket guld att priset föll med 25%. Han var så framgångsrik att han blev diktator i Rom. Hur avancerat kelternas samhälle var, var de ändå alltid barbarer i romarnas ögon. I det avancerade keltiska samhället var kvinnorna fria medan romerska kvinnor var inte medborgare ens, kunde inte bedriva handel och var mycket isorlerade. Deras bröder, män eller fäder bestämde över dem hela livet. Jämlikheten var större i det keltiska samhället. De sociala reglerna var mycket mer öppna så kvinnor kunde bli något antingen genom att uppnå något eller ärva sin status. Det gick inte i Rom. Romarna efterlämnade böcker över sina liv och lagar och historia, men kelterna skrev inte ner saker. Deras lagar och litteratur fanns bara i muntlig form. Långt senare började kelter tillverka böcker. Professor Donnchadh O'Corrain vid University College i Cork berättar om innehållet av den äldsta keltiska boken som finns bevarad i biblioteket vid Tirinity College i Dublin: "I Rom hade kvinnor låg status, medan barbarernas kvinnor brukade ha större roll i samhället. De första irländska lagarna skrevs på 600-talet och är konskventa och ger kvinnor och barn status som inte finns i det romerska samhället. En kvinna kan t ex skilja sig från sin man om han är impotent, steril eller om han föredrar att gå i säng med pojkar istället. Om han slår henne kan hon skilja sig. Då tar hon med sig alla sin egendom. Då får hon gifta sig igen. Inte bara kvinnorna var skyddade enligt keltiska lag. De gamla och senila, den mental eller fysiskt handikappade ska man försörja. Småbarn har samma rättigheter som prästerna pga sin oskuld. Det stod i skarp kontrast till Rom där oönskade barn kastades ut som sopor. Keltisk lag handlar om rättigheter och skylldigheter. Det skiljer sig med Rom där det är familjens överhuvud som gäller. Kelterna hade ingen Rom, ingen huvudstad att ödelägga. Kelterna hade ett avancerat samhälle på många sätt var det mer avancerat än romarnas. Kelterna kastade inte barn till soporna. Faktiskt stod det i lagen att familjer skulle ta hand om gamla och handikappade. De gav också ersättning för orättfärdigt kränkande." Kelternas samhälle var inte underlägset Rom, men det var annorlunda. Deras fria samhällsstruktur, gjorde dem sårbara för romarnas hänsynslösa armé. Vilket Caesar bevisade i Alecia. Kung Vercingetroix beordrade att gamla, kvinnor och barn skulle i säkerhet. Det tillätt inte Caesar. De lämnades att dö av svällt och törst i inför ögonen på sina söner, fäder och makar. 70 000 människor dog i Alecia och det var bara början. När Caesar var klar beräknade han att han hade dödat en miljon och gjort en miljon till slavar. När Vercingetroix gav upp, gav det Caesar mer än en militär säger. I 2000 år stod sig Caesars version av historien. Vercingetroix togs till Rom där han var fängslad i fem år. Därefter visades han offentligt att hedra Caesar och avrättades. - Vad de besegrade! Den keltiska världen har inte gått förlorad, den blev snarare medvetet förintad av ett hänsynslöst imperium. - Så vilka var barbarerna? Romarna undrade själva det. Cornelius Tacitus Romarrikets främste historiker som har lämnat de viktigaste bidragen till vår kunskap om det tidiga romerska kejsardömets historia förklarade mycket väl den misstolkade innebörden mellan barbari och civilisation genom dessa lysande ord: när erövringsarméerna i själva verket i plundringens syfte erövrade de sk "barbarernas" länder statuerade de istället själva det utmärkta exemplet på barbari och lät därefter sina barbariska lagar råda och kallade tillståndet fred: "Om man vill styra världen gör det att alla andra vill förslavas? Rån, slakt och plundring ger friheten ett lögnaktig namn. Det skapar en laglöshet som kallas fred." Efter de två tragiska historierna om Inka indianernas och kelternas frihetskamp som har stora likheter med kurdernas frihetskamp, läs gärna den kortfattade dramatiska historien av kurdernas land Kurdistan nu:
Kurdistans historia i korthet Floderna Eufrat och Tigris har sin källa och följer ner igenom hela den avlånga Kurdistan geografi söderut. Landet Kurdistan har genom tiderna varit farled mellan Europa och Asien. Handels- och upptäcktresande från Europa for till Indien och Kina längs sidenvägen som gick rakt igenom Kurdistans bergiga terräng. Det gjorde även upptäcktresande Marc O'Polo från Venedig och for över det bergiga Erz In Djan i Norra Kurdistan vilket framgår av hans reseskildringar. Kurderna härstammar från en av de tidiga indo-europeiska stammarna som levde öster om Kapadokien dvs i norra Mesopotamien och har spelat en viktig roll i Mellanösterns historia, inte minst i världshistorien. Det kurdiska folket har sitt ursprung från de forna gutierna som levde och härskade i hela den nordvästliga delen av Mesopotamien år 2100 f kr. Det var gutierna som bildade kurdväldet Kardunijash i Babilonien och motstod hetiterna i norr när de försökte inta de mesopotamiska städerna. En av gutiernas kungar hette Sherlek (utt.kärlek). Gutierna härskade i de nämnda områdena ända fram till år 900 f kr. Enligt historiska källor, var det kyrtyerna vilka Alexander den Store gjort bekantskap med på Zagros-bergen, som levde i de trakter där gutierna hade levat. Det historiska och geografiska område, som idag kallas Kurdistan, är urhem för kurdernas förfäder gutierna, kytierna och kardukerna. Det bergiga Ardalan i norra Mesopotamien anses vara kurdernas riktiga urhem. Endast i mellersta Kurdistan, det nuvarande Bothan där bertoshi-kurdernas oavhängiga klaner höll till, har det gamla namnet karduker (omtalad i Anabasis-Ksenefon 430 fkr) bibehållits. Kurderna har genom historien bildat stater i Mellanöstern. Några av de främsta är Mederna 500-talet f kr, Marwaniderna i Amîda på 1000-talet, Shaddadierna 900-talet i Ganja i södra Kaukasien och Ayyoubiderna från Persien till Egypten på 1200-talet. Första delningen av Kurdistan mellan osmanerna och perserna Kurdistan delades för första gången mellan det ottomanska och det persiska riket i två delar, det sk Kasr-î Shirin avtalet år 1639. Vid denna tidpunkt var expantionen mellan dessa två stormakter i Mellanöstern storartad. Det första dessa växande stater gjorde var att dela landet Kurdistan i två delar. Detta statuquo bevarades fram till det ottomanska imperiets fall och delning efter det första världskriget. Nästa gång var det makter utanför Mellanöstern som hade avsikt att dela Kurdistan i ytterligare två delar. Landet Kurdistan sträcker sig över ett geopolitiskt mycket viktigt stora landsområden i norra delar av Mesopotamien som har varit en viktig farled genom tiderna. Dessutom hela den kurdistanska geografin utgör den av historiker och vetenskapsmän uppkallade bördiga halvmånen i och med den höga fertililteten av detta landsområde när det gäller odling och naturtillgångar. Kurdistans geografiska yta uppskattas till över 550 000 km2. Den viktigaste vägen mellan öst och väst som kallades siden vägen gick igenom Kurdistans terräng. Många främmande här bl annat Alexander den Stores gjorde landserövringar i detta området. Runtom kurdiska städerna byggdes strategisk placerade kullar som fungerade som ett effektivt varningssystem mot främmande arméers försök att ockupera området. När en främmande här närmade sig, drog den civila befolkningen sig tillbaka till Kurdistans höga berg. De kurdiska försvarsarméerna bjöd på svårt motstånd när hären passerade igenom de strategisk viktiga och trånga bergspassen. Den grekiska armégeneralen Ksenefons arméer led stora förluster från kardukernas stora, dödliga och ytterst snabba pilregn som avfyrades från enorma bågar med hjälp av fötterna. De fungerade som strategisk placerade försvarskanoner i de svår genomträngliga bergspassen som gav stora förluster för främmande hären. Kurderna klarade sig många hundra år oavhängigt tack vare sina höga berg och bidrog till mänsklighetens utveckling genom att bilda och utveckla de tidiga samhällena. Nämligen det är som forskarna menar att de första samhällena uppstod i och med odlingsrevolutionen ägde rum i denna geografi och därför kallas detta landsområde den bördiga halvmånen eller civilisationens vagga. Många arméer som färdades igenom det paradisliknande behaglig tempererade kurdisktanska klimatet i norra Mosopotamien, ville ha detta land till vilket pris som helst. Den arabisk-islamistiska arméerna nådde Kurdistans
gräns under 700-talet. Då bjöd de icke-muslimska
kurderna på ett hårt motsånd som varade i många
hundra år. År 990 e kr stormade den den kurdiske kungen
Marwan den högt belägna basaltstaden
Amîda (Diyar-î Bekr), långa tidsperioder Kurdistans
politiska och administrativa medelpunkt, vid övre Tigris, vilken
dittills varit ständigt arabisk-islamisk herravälde sedan
islams arméer gjorde erövringar från början
av 700-talet. I och med expansionen av islam, delade araberna vid senare tillfälla upp Mesopotamien och dess angränsande områden efter efter tre stamfäder i lika många delar eller landskap (diyar). Dessa stammars tre stamfäder var Nesars söner Rabie, Nasar samt Bekr. Bekir slog sig ner i Mesopotamiens nordligare del, i övre Tigris bergland, som uppkallades efter honom; Diyar-î Bekr. Vid slutet av 1000-talet gjorde de nomadiska barbarer från mellersta asien intrång i nordligare Kurdistan och mindre Asien. De var flyende stammar från torkan och hungern som hade tvingat dem västerut. En del av dessa nomadstammarna hade valt vägen söderom det kaspiska havet och nått ända till Kurdistan och mindre Asien. Akincilar dvs de turkiska anstomningstrupperna som gick i spetsen av dessa nomadtåg, plundrade, slaktade, brände allt i sin väg för att bana väg för de nomaderna som följde efter. Vid denna tidpunkt var det ett ständigt motstånd mot islams arméer som tryckte på Kurdistans och persiens, hela den icke-muslimska Mesopotmiens gränser sedan 700-talet e Kr. De krigiska turkiska nomadstammarna som hade börjat bosätta sig i Kurdistan och inre delar av mindre Asien, bytte religion och gick förvånansvärt fort över islam. Islams arméer fick nykraft i och med detta och all motståndet från de civiliserade folken i Mesopotamien slogs i spillor. Kurdistan, Persien och inklusive hela Mesopotamien föll i islmas arméers händer. Senare under det multinationella ottomanska riket, hade den kurdiska provinsen Kurdistan var autonom styrt med eget rättsväsende, mynt och flagga. Andra delningen mellan England och Frankrikes vasaller (kolonistyre) Turkiet, Irak och Syrien Allt som ett folk inte önskar sig hände det kurdiska folket när den turkiska republiken bildades på spillorna av det sönderfallna osmanska riket efter det första världskriget. I början av 1920-talet bildades en ny turkisk stat, samtidigt som en rad arabiska stammar blev befriade från den gamla vargen - det osmanska väldet. Vad hände med kurdernas autonoma stat efer ombildningen av den turkiska staten? Det symboliska svaret på denna fråga ser man i resultatet av det första världskriget. Det verkliga svaret finner man i det brott som begicks av de som skapade det nybildade Turkiet. Den nationalistiska turkiske ledaren Mustafa Kemal Ataturk som helt enkelt spelade räv genom att "glömma" sitt löfte om att acceptera kurderna som denne tidigare utryckte: "ett broder folk" i den nygrundade staten. Kurderna hade till och med räddat turkarna och rensat de främmande ockupanterna, engelsmännen och fransmännen från hela landet. Lausanne konferensen På spillorna av Tysklands gamla koloni* det osmanska riket, började en ny statsbildning. Vid en konferens i Lausanne, (21 november 1922) reviderades freden i Sevres (20 augusti 1920) där bl a Turkiets nya gränser fastslogs. I själva verket blev Lausanne-avtalet ingenting annat än godkännande av en politisk triumf för Turkiets ockupation av Kurdistan samt internationellt erkännande av Kurdistans delning mellan övriga nykomliga angränsande stater, Syrien och Irak. Den största delen av landet Kurdistan som hittills var flera autonoma furstendömen (Djizir, Baban, Ardalan) i det multinationella osomanska sammansättningen, lämnades till den nyskapade turkiska republiken, näst största delen tillföll Iran och två delar gick till irakiska och syriska araber. Så slutade historien om denna motståndskamp mot främmande makter. Kurderna som deltog och ledde i detta mostånd vet man i slagfälltskampen vid de kurdiska provinserna Ruha, Diluk, Gimgim, Meresh, Semsûr. Kurderna kämpade mot engelsmännen och fransmännen som ockuperat delar av det döende ottomanska väldet. Senare med anledning av de hjältemodiga insatser som kurderna vid dessa städer gjorde, döptes de kurdiska städerna städerna om med ganska smickrande namn i turkiska av det turkiska parlamentet. Några exempel: Ruha, döptes t ex om till Sanli Urfa = dvs Nämnvärd Urfa. Dilûk döptes om till Gazi Antep = dvs Veteran Antep. Gimgim döptes om till Kahraman Maras = dvs Det hjältemodiga Meresh och Semsûr döptes om till Adiyaman = dvs Hjältenamn. Men det var kurdernas grannar (turkar, perser, och araber) som fick den totala fördelen i denna kamp. För att bilda en oberoende kurdisk stat, startade under ledningen av den kurdiske ledaren Sheyx Said ett uppror i Diyar Bekr i 1925 som slogs ned blodigt av den nya republiken. Den nybildade turkiska staten bekyllde Seyx Saids uppror vara för bakåtsträvande, fanatiskt, religilöst. Sheyx Said med sina vapenbröder tillfångatogs och hängdes vid torget Derê Chiyê och deras kvarlevor kastades i en grop. De turkiska makthavarna byggde ett biopalats (Yeni Sehir Sinemasi) på platsen där den kurdiska upprorsledaren Sheyx Said och hans följe hade kastats i en grop och dags dato år 2007 defortfarande ligger där. Numera har biopalatset byggts om till sjukhus. Hur delades Kurdistan i fyra delar Här hittar vi svaret till varför
Kurdistan delades i fyra delar, förtrycktes och förtrycks
ända tills in i våra dagar. Vid sekelskiftet hade de engelska och franska
strävandena, att postionera sig i de nyupptäckta oljerika
områdena i Mellanöstern nått kulmen. Det
är just dessa två stormakterna som orsakade att Kurdistan
styckades mellan många stater. Det kurdiska folket lider fortfarande
pga detta. Här nedan gör Dr Ismail Besikci en genomgående
ekonomisk och politisk analys om bakomliggande orsakerna som ligger
i grund för Kurdistans delning. De kurdiska kraven för frihet beaktogs inte heller av det beslut [1514(XV)] som Förenta Nationerna tog. Enligt ett Förenta Nationernas beslut från 14 december 1960 som publicerades som en deklaration stod det: "alla nationerna har lika värde och de har rätt till självbestämmanderätt utan att särskiljas på hudfärg, kön, språk eller religion. Att man respekterar folkens grundläggande rättighet till frihet att leva sida vid sida i fred och harmoni." Men ingen av dessa principer tillämpades för kurdernas fördel. Trots Förenta Nationernas deklaration om mänskliga fri-
och rättigheter fortsatte denna orättvisa att drabba kurder.
Man har alltid sett mellan fingrarna när det gäller den
kurdiska frågan. Ingen paragraf av det föredrag som Förenta
Nationerna godtog, tolkades för att ge kurderna deras rättigheter.
Man har alltid försökt att hitta en förevändning,
som t ex att dessa stadgar och principer skulle endast gälla
för de förtryckta och förslavade nationer där
det finns ett geografiskt avstånd mellan kolonisatörer
och själva kolonin. Efter Första världskriget, vid Lausanne
konferensen , (21 november 1922) reviderades freden i Sévres
(20 augusti 1920) där bl a Turkiets nya gränser fastslogs.
Detta avtal blev ingenting annat än godkännande av en
politisk triumf för Turkiets ockupation av Kurdistan samt internationellt
erkännande av Kurdistans delning mellan övriga nykomliga
vasallstater, (Englands) Irak och (Frankrikes) Syrien. Efter det första världskriget, uppstod behovet av en ny organisering mellan länderna för att försvara och bevara freden i världen. Detta behov fortsatte även efter det andra världskriget. Både Nationernas Förbund och Förenta Nationernas tid publicerades många slutdekret och deklarationer för att bemöta detta behov och säkerställa nationernas frihet, mänskliga rättigheter och säkerheten i stort. Man har strävat efter för att efterleva dessa principer och deklarationer. Men vad innebar dessa dekret och deklarationer för kurderna? Å ena sidan har vi de internationella freds- och frihets organisationer och å andra sidan har vi kurdernas påtagligt dåliga situation idag. Efter det första världskriget rasade det österrikisk-ungerska Imperiet, det Tyska Imperiet, det ottomanska och Ryska Imperierna. En socialistisk stat bildades i Ryssland i 1917. De segrande staterna i det första världskriget, England, Frankrike och Italien skrev under ett föredrag med Tyskland (Versailles 7 maj 1919), Österrike (Saint Germain 10 september 1919), Bulgarien (27 november 1919), och Ungern (4 juni 1920). Till sist skrev man under ett föredrag med det förlorande ottomanska imperiet (10 augusti 1920). Dessa föredrag skrevs under inför Fredkonferensen i Paris i den 18 januari 1919. Två år efter det första världskriget, började man med kulisserna för att skapa en internationell politisk organisation för att förebygga krig och bevara freden och säkerheten i världen. Dessa diskussioner hölls i synnerhet i Schweiz, Holland, England, Frankrike, USA. Det var diskussioner som senare bidrog till att Paris Konferensen samlades. Paris Konferensen gjorde sitt bästa med att förbereda bildandet av Nationernas Förbund. USAs president Wilson deltog mycket aktivt för att denna organisation skulle bildas. Paris Konferensen godtog den betydande positionen av Nationernas Förbund den 10 januari 1920. Det var 5 stater som var de mest framträdande i besluten i Paris Konferensen. Dessa var USA, England, Frankrike, Japan och Italien. Bland dessa 5 stater var det England och Frankrike som var de slutgiltiga makthavare i detta politiska initiativ. Det blev så att i praktiken var det alltid dessa två stater som i själva verket tog alla besluten åt Nationernas Förbund. Under första världskriget proklamerade USAs president Wilson en sk ’14 punkter’s principer. De internationella relationerna skulle omformas efter dessa principer. Paris Konferensen godtog dessa principer. President Wilsons princip nr 12 bland de "14 principerna" löd: "När man beaktar rätten till suveränitet för turkarna i det ottomanska imperiet, då skall de icke-turkiska minoriteterna som utgör det multinationella ottomanska sammansättningen, skall ges autonomi." Detta var en princip som innehöll självbestämmande rätt för nationerna. Denna princip försvarades av bolchevikerna i Ryssland också. I den 22 paragrafen av Nationernas Förbunds deklaration framgick att bilda vasallstater. Vasallregimerna, är med andra ord ett kolonistyre. Det var tre typer av vasallregimer i regionen: Vasallstat Typ A: Vasallregimer bildades i de landsområden som frigjort sig från det ottomanska imperiet. Enligt denna nya politiska landsfördelningen bildades engelska vasallregimer i Irak, Palestina och Jordanien, och en fransk vasallregim i vardera Syrien och Libanon. Vasallstat Typ B: Denna typ av vasallregimer skulle bildas i gamla Tysklands kolonier. Ruanda och Burundi skulle omfattas av den belgiska vasallregimen. Kamerun och Togo skulle tillsammans omfattas av engelsk-fransk vasallregim. Tanganika (Tanzania) skulle tillfalla under den engelska vasallregimen. Vasallstat Typ C: Dessa vasallregimer skulle bildas i länder i Afrika och i de sydostasiatiska Stillahavs öarna. Under 1900-talet var dessa länder engelsk kolonier: Sydafrika, Nord Rodezia (Zambia), Syd Rodezia (Zimbabwe), Becceuland (Botsvana), Syd Väst Afrika (Namibia), Kenya, Uganda, Sudan, Sierra-Leone, Nigeria; Guld-Gulfen (Gana). Marocco, Algeriet, Tunisien, Gambia, Det Franska Väst Afrika, Det Franska Ekvatoriska Afrika, Madagaskar var franska koloniländer. Angola, Mocambik, Gine.Bissao, pourteguisiska, Väst Sahara, Rio Menhi (den Ekvatoriska Guinea), spanska, Kongo (Zaire), belgiska kolonier. I Eritrea och Libien hade italienarna bildat kolonistater. Under Paris Fredskonferensen och Nationernas Förbunds tidsepok
har det slagits största slaget med enorma konsekvenser som
påföljd ända in i våra dagar mot kurderna.
Man kan säga att den kurdiska frågan härstammar
från denna tid. Om under Nationernas Förbunds tidsepok
när vasallregimer typ A bildades,
hade man bildat en kurdisk vasallstat, då skulle det inte
finnas en fråga som heter kurdisk fråga eller förmodligen
den skulle inte vara så betungande och svår som idag.
Om man bildade en sådan kurdisk vasallstat, då skulle
det betyda att man skulle som i övriga vasallnationer dra en
politisk gräns. Detta skulle i sin tur leda till att kurderna
eller Kurdistan kunna så småningom bli självständig.
Det blev inte så. Under Sevrés och Lousanne föredraget,
styckades kurder som folk och Kurdistan som land i olika delar -
varje del tillfall till en annan stat. Detta är en mycket stor,
mycket tung orättvisa som har riktats mot kurderna. Denna orättvisa
i sin tur har lett till att det har blivit allvarligare konsekvenser.
Det är mycket naturligt att vara mot denna orättvisa och
sträva mot denna orättvisa. Denna attityd i sin tur är
en rättmätig attityd. Man kan fråga varför har man inte bildat en kurdisk vasallstat som tillhört England eller Frankrike under tiden för Paris Fredskonferens och Nationernas Förbund? Av vilken anledning delade man upp det kurdiska folket och deras land Kurdistan? När man får svar för dessa frågor, får man även svar för den mörka politiska perioden i Mellanösterns politik under början av förra seklet. Dessa avslöjanden har gemensamma sidor likaväl med Turkiet, Irak, Syrien och Iran. En stor del av Mellanöstern och därmed hela Europas, världens moderna historia. Det arabiska folket också delades. Men de delades som olika vasallstater. Men kurder och Kurdistan delades mellan de starkaste två stater i Mellanöstern: Turkiet och Iran samt de två nya vasallstaterna Irak och Syrien för att assimileras och förintetgöras. Detta skedde till synes med de viktiga två europeiska staternas goda minne.” Svaret som Besikci försöker ge är det som vi tidigare
hört men hittills inte sett vägen till det; är de
rika oljefyndigheterna i Kurdistans mark samt de bördiga mesopotamiska
områderna som de stora alltid velat annektera. Besikci ger
det rätta svaret medan han ställer dessa två frågor
med stark betoning. Svaret som vi förstår är att
Kurdistan måste tappas på sina oljekällor och andra
rikedomar. Det har sagts ju att kurdernas rättigheter är
dränkta i oljan. Det är vida känt att många militäroffcerare
från den kungliga engelska underrättelsetjänsten
(Major Noel), från Tysklands underrättelsetjänst
(Karl Hadank), opererade i området i många år
under täckmanteln upptäctresande, språk och civilisationsforskare,
mm. Det är högtid att korrigera orättvisorna från denna tid för fred och frihetens fortlevnad, därför borde man ge tillbaka kurderna deras stulna rättigheter. Nödvändigheten av en kurdisk stat Vid ett senare tillfälle skriver Ismail Besikci om kurdernas naturliga rättigheter som de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som detta innebär att bilda en egen stat och leva i fred och harmoni i det fria fosterlandet: "Även under de mest svåra poilitiska villkoren,
bör kurderna häva sina nationella, rättigheter. De
bör deklarera att dessa rättigheter kommer inte på
något sätt att utgöra något hot mot någon.
Det som är onaturligt, det är de politiska villkoren i
efterkrigstiden i och efter första världskriget (1920)
som lämnade kurderna utan status. De som vill förstå
kurdernas situation väl, bör väll gå igenom
händelseutvecklingen och dess slutsatser i 1920-talet. • Hur och varför råkade kurderna ut för
den förbannelsen? Idag finns det över 200 stater i världen. Invånarantalet av mer än 100 av dessa stater är färre än 7-8 miljoner. Sådana EU medlemstaterna som Luxemburg, Malta, Cyperns befolkningsmängd är under 1 miljon. Sedan andra EU medlemstaterna som Estland har 1 miljon, Letland 2 miljoner, Litaun 3 miljoner invånare. Sloveninen har 2, Danmark 5, Finland 5, Den Irländska Republiken 4 miljoner invånare. De europeiska staterna Bosnien och Hersegovina har 3, Kroatien 4, Norge 4, Bulgarien 7, Mekadonien 2 miljoner invånare. De arabiska staterna Katar runt 600 tusen, Bahrein 700 tusen, Kuwait 2 miljoner, Jordanien 5 miljoner, Förenade Arab Emiraterna 2,5 miljoner invånare. Libien har 5 miljoner invånare. De andra världsstaterna Singapor har 4, Albanien 4, Georgien 5, Armenien 3 miljoner. Det bör tänkas över varför över 40 miljoner kurder i dessa villkor i Mellanöstern har inga som helst status. Dessutom de har styckats och deras identitet har förnekats. Det bör att utredas om vilka villkor har orsakat denna slutsats. De EU medlemstaterna är samtidigt medlemmar för Europarådet som bildades i 1949 och har 47 ständiga medlemmar. Liechtestein, Island, San Marino, Andorra, Monaco, Montenegro... Montenegro är den senaste Europarådet-medlemmen. Denna stat blev Europarådsmedlem under år 2007. Den har runt 680 tusen invånare. Island har runt 300 tusen invånare. Stater som Liechtestein, Andorra, San Marino, Monaco har under 50 tusen invånarantal. Vatikan är en stat med runt 1 tusen invånarantal. Vatikanstaten har en ständig observatör i Europarådet. Turkiet vill att EU, Europarådet, FN, USA, England, Frankrike, Tyskland, Rysska Federationen, Japan, samt de arabiska staterna, de andra muslimska staterna att erkänna den Norra Cypriotiska Turkiska Republiken som en oberoende stat. Turkiet spenderar en intensiv diplomatisk energi för att nå detta mål. Detta är en statlig politik i Turkiet. Invånarantalet i Norra Cypriotiska Turkiska Republiken är bara 180 tusen. Europarådet som också betecknas som 'Europas samvete', 'världens samvete' beslutar emellanåt även för kurder. "Vi är emot att det ska bildas en oberoende kurdisk stat i Mellanöstern', 'vi är emot att gränserna i Mellanöstern ändras'', 'men kurder också bör åtnjuta vissa rättigheter inom de ländernas gränser som de lever i' säger dem. För att säga detta, påpkera Europarådet först och främst vissa 'oacceptabla' situationer och sedan säger 'vi är emot detta', 'vi är emot denna' osv. Under beslut som Europarådet tagit, finns det namnskrift av stater som har 100 tusen invånare, stater som har under 50 tusen invånare. Man kan lätt fråga sig hur och varför dessa stater anskaffat sig rätten att bestämma över kurder som har över 40 miljoner invånare i Mellanöstern? Vilka överlägsenhets tecken har dessa stater som har lyckats bli en stat och spelar avgörande roll över kurdernas framtid? Vilka saker saknar kurder som inte blivit någonting? Hur ser 'Europas samvete' på dessa djupa konflikter? Kurder bör med välgrundade fakta och källor utreda dessa frågor. Kurder bör kritisera denna världsordning som skapades i 1920-talet även om det är lite sent. När Vatikanens Rättvise- och Freds råd Kardinal Mantino utrycker sig om denkonflikt mellan Turkiet och Irak och säger att denna konflikt bör lösas med fredliga medel, poängterar Kardinal Mantino särskillt kurdernas situation med att säga; 'nödvändigheten av en egen kurdisk stat.' Vatikan representanten Kardinal Mantino säger: 'Vatikanen är för de frågor mellan Turkiet och Irak löses inom kort på fredliga vägar. I denna lösning bör det kurdiska folkets behov också iaktas. Därför att kurdernas situation saknar motstycke i dagens värld. Vi har ett folk, men detta folk saknar har ingen stat.' |
|
____________________________________ Besikci har dömts till i över 200 års fängelsestraff
och motsvarande miljoner svenska kronors böter för sina
böcker. **Det försvagade osmanska riket i början av förra seklet var militärt och politisk helt i Tysklands händer. Den tyska armégeneralen Liman von Sander hade stationärat sig med en tysk armé i det döende osmanska imperiet och hade stora planer på att nå de rika oljekällorna i antingen mellanöstern eller Kaukasus. Dr Ismail Besikcis Böcker: o Dogu Mitinglerinin Analizi 1967 (Analysen av Demonstrationerna i Öst) o Dogu Anadolu da Göçebe Kürt Asiretlerinde Toplumsal Degisime 1968 (De sociala förändringarna hos de kurdiska stammarna i Östra Anatolien) o Doguda Degisim ve Yapisal Sorunlar 1969 (Förändringar i Öst och de Strukturella Frågorna) o Dogu Anadolu nun Düzeni, Sosyo-Ekonomik ve Etnik Temeller1969 (Ordningen i Östra Anatolien, De socialekonomiska och etniska grunderna) o Bilim Yöntemi, Türkiye'deki Uygulama 1 Kürtlerin Mecburi Iskani 1977 (Den vetenskapliga metoden – Implementationen i Turkiet 1: tvångsförflytning och assimileringen av kurder) o Bilim Yöntemi, Türkiye'deki Uygulama 2 Türk Tarih Tezi, Günes Dil Teorisi ve Kürt Sorunu, 1978 (Den vetenskapliga metoden - Implementationen i Turkiet 2 – Den turkiska historietesen; Solspråkteorin och den kurdiska frågan) o Bilim Yöntemi, Türkiye de ki Uygulama 3 cumhuriyet Halk Firkasinin tüzügü ve Kürt Sorunu 1978 (Den vetenskapliga metoden - Implementationen i Turkiet 3– Stadgarna av det republikanska folkpartiet och den kurdiska frågan) o Devletlerarasi Sömürge Kürdistan 1990 (Kurdisan - en internationell koloni) o Bilim, Resmi Ideoloji, Devlet, Demokrasi ve Kürt Sorunu 1990 (Vetenskap, den oficiella ideologin, stat, demokrati och den kurdiska frågan) o Bir Aydin Bir Örgüt ve Kürt Sorunu 1990 (En intellektuell, en organisation och den kurdiska frågan) o Tunceli Kanunu ve Dersîm Jenosidi 1990 (Lagen om Tunceli och folkmordet i Dersim) o Savunmalar 1991 (Försvarstal i rättegångar) Sammanställt och översatt av Bavê Barzan ___________________ Lehrchefeldt, A/ Orienten, Kurdistan Terry Jones Barbarer Dr Ismail BESIKCIs* artikel om
Kurdistan i tidskriften Serbesti (frihet), nr3/2005
|
