1. Mordet på Enver Ata
Sommaren 1984 inträffade ett politiskt mord med långtgående följdverkningar.
Kurden Enver Ata sköts till döds i Uppsala av en man vid namn Zülküf Kilinc. Det
har sagts många gånger att mordet skedde på uppdrag av PKK, men detta är inte
klart belagt. Kilinc dömdes den 26 juli i Uppsala tingsrätt till livstids
fängelse samt utvisning ur riket. Låt oss börja med att läsa domen, där vi
hittar en klar beskrivning av hur mordet gick till:
Domen mot Kilinc
” Yrkanden
Åklagaren har yrkat ansvar enligt följande. Kilinc har den 20 juni 1984 omkring klockan 15.15 på Stora Torget i Uppsala
medelst avlossande från skjutvapen berövat turkiske medborgaren Enver Ata,
född den 1 januari 1958, livet. Mord (3 kap 1 § brottsbalken). Åklagaren har vidare yrkat att en hos Kilinc beslagtagen revolver förverkas
samt att Kilinc utvisas ur riket med förbud för honom att återvända hit. Domskäl
Kilinc har erkänt gärningen samt medgett de särskilda yrkandena om förverkande
och utvisning. I sak har Kilinc uppgett följande. Han är kurd och tillhör en grupp om 6
̶ 7
personer som kämpar för Kurdistans befrielse från turkisk kolonisation. Han
kände inte Enver Ata till namnet men har träffat honom i Kurdistan år 1979. Ata
spelade då 'falsk revolutionär' men hans riktiga avsikter avslöjades år 1982.
Det visade sig då att Ata arbetade med stöd från Turkiets regering och därmed
sålt sitt folk och begått högförräderi. Ata tillhörde en grupp som kallades
'yngre kemalister'. Dessa var ansvariga för massavrättningar av kurder i
turkiska fängelser. Den grupp Kilinc tillhör gick då ut till 'folket' och
frågade vad som skulle ske med Ata. 'Folket' dömde Ata till döden och det
tillkom då någon i gruppen att ta på sig uppdraget att verkställa dödsdomen.
Kilinc tog uppdraget och fick genom kontakter höra att Ata befann sig i
Sverige. Kilinc uppehöll sig hos en bekant i Paris och försörjdes genom medel
från 'folket'. Den 8 april i år reste han på enkel biljett via Västtyskland
till Sverige. Han kom till Helsingborg vid lunchtiden. Han reste tillsammans
med en person som skulle till Stockholm. De tog tåget vidare dit. Redan samma
dag vid 23-tiden lämnade Kilinc Sverige och återvände till Frankrike. Den 20
juni återvände han till Stockholm där han promenerade runt ett par timmar och
tittade efter den man han skulle döda. Hans enda ärende i Sverige var detta
uppdrag och han medförde en revolver och ammunition. Han hade fått beskedet
att den 'dödsdömde' mannen vistades i Stockholm eller Uppsala. Han promenerade
runt ett par timmar i Stockholm utan att finna mannen.
Han tog då tåget till Uppsala och gick till stadens centrum, där han satte sig
på en bänk vid Stora torget. När han satt där kom en man och passerade på några
meters håll och Kilinc tyckte sig känna igen mannen som den han sökte. Mannen
gick och satte sig på en bänk på andra sidan körbanorna. Kilinc satt kvar och
iakttog mannen fem - tio minuter. Han blev övertygad att mannen var rätt
person. Han gick till baksidan av den bänk mannen satt på och kunde då på nytt
närmare se på mannen när han passerade denne på några meters håll. Kilinc sköt
mannen bakifrån och denne föll ner på marken framför bänken. Kilinc kan inte
närmare redogöra för hur skotten träffade mannen. Kilinc sprang från platsen
och kastade bort revolvern på väg till järnvägsstationen. Han tog en taxi och
blev strax därpå gripen av polis. Kilinc handlade helt på egen hand under
vistelsen här i Sverige. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med städerskan (..) och
församlingsassistenten (..) ... ansett sig kunna känna igen Kilinc som
gärningsmannen... företagen obduktion... skottskador... i hjärnan, hjärtat och
en lunga... Det av Kilinc angivna motivet för gärningen, nämligen att verkställa en av
'folket' i Kurdistan fattad 'dödsdom', kan inte föranleda annan bedömning
från tingsrättens sida än att påföljden för ett på detta sätt planerat och
verkställt dödande måste bli fängelse på livstid...” (Dom nr DB 647)
|
Domen fastställdes den 25 september 1984 i Svea Hovrätt. Motiveringen är mycket
kort:
” Yrkanden i hovrätten
Kilinc har yrkat att fängelsestraffet ska tidsbegränsas. Åklagaren har
bestritt ändring. Hovrättens domskäl
Av Kilincs egna uppgifter framgår att han utfört gärningen uppsåtligen och
efter noggrann planläggning. Det av Kilinc angivna motivet för gärningen - att
politiska skäl gjorde det nödvändigt att undanröja en meningsmotståndare -
utgör enligt hovrättens uppfattning inte någon grund för strafflindring.
Tvärtom bör av domen framgå att den svenska rättsordningen inte godtar att av
politiska skäl motiverade våldshandlingar företas här i landet. Tingsrättens
dom skall därför fastställas... ” (Dom nr DB 133)
|
Vem har beställt mordet?
Mördaren erkänner utan omsvep att han utfört en politisk avrättning. Han har
utfört dådet i vittnens åsyn och det är självklart att han ska dömas till lagens
strängaste straff.
Både tingsrättens och hovrättens dom lämnar emellertid en grundläggande fråga
obesvarad: Vad är det för organisation som har bestämt att Ata skall avrättas?
Det har producerats kilovis med papper om detta mord. Inget av dessa svarar på
frågan: Vilken organisation tillhörde Kilinc?
Inget åtal för medhjälp
Kilinc sade att han hade utfört mordet på egen han men polis och åklagare
misstänkte att det fanns medhjälpare. Uppgiften att spåra upp dessa lades på
Säpo. I början av september 1984 lade åklagaren (Bertil Carrick) ned
utredningen om medhjälp. Veckorna därefter greps tretton PKK-sympatisörer
som hade funnits med i den nedlagda förundersökningen.
Ismet Celepli berättar om tiden i häkte. Låt oss snabbt återvända till hans
försvarstal, som vi återgav i inledningen:
” Nära 20 kurder häktades. Man tog dem till Säpos högkvarter, Kronobergshäktet
och förhörde dem i tre månader. Under förhörens gång släppte man åtta personer
och sedan ytterligare tre. Under förhören frågade Säpo ingenting om mordet i
Uppsala. Istället frågades det om alla sidor av PKK:s verksamhet, inte bara i
Sverige utan i hela världen. Säpo påstod att jag var medlem av PKK:s
centralkommitté för Europa, fastän jag inte har en enda organisatorisk
anknytning till PKK. För mig skulle det vara en ära att vara medlem i PKK,
men jag har inte uppnått den äran... De frågor som ställdes till mig under
förhören hade ingen anknytning till Sverige, utan det var samma frågor som
militärdomstolen i Diyarbakir ställde till PKK:s krigsfångar... Säpo hotade oss hela tiden och försökte samtidigt köpa oss. Om vi accepterade
att PKK var en terroristorganisation, så skulle vi få jobb som tjänstemän och
en stor summa pengar (alltefter vars och ens politiska värde)... Efter tre
månader släpptes vi fria, men sattes nu i kommunarrest på obegränsad
tid. Så småningom har det blivit till en prestigesak för Säpo och
regeringen. Allt detta skedde utan rättegång, och grunden för
anklagelserna blev inte förelagd oss...”
|
Säpo frågar om mördarens kontakter
Istället för att utreda på vilken organisation det är som ligger bakom mordet
lägger Säpo ner stora ansträngningar på att bygga upp en indiciekedja. Den
första länken i den kedjan är att mördaren gjort sällskap med en ledande
PKK-talesman, Altun, under sin första resa från Paris till Stockholm, två
månader före mordet. Altun kontaktade en aktiv PKK-sympatisör vid detta besök.
Säpo försöker ringa in vilka personer som haft kontakt med mördaren och det hör
naturligtvis hemma i en mordutredning. Man antar sedan att de kontakter man
ringar in med automatik måste ha varit delaktiga i mordet och säger sedan till
regeringen att mordet ” aldrig skulle kunnat ha ägt rum utan ett mycket aktivt
stöd från den förvarstagna kretsen ”.
Det har blivit ett axiom i den allmänna debatten att det var PKK som avrättade
en av sina avhoppare. Låt oss därför studera vad Säpo antecknat från sina
förhör med Kilinc. Läsaren bör noggrant observera att Säpo inte frågar mördaren
vilket parti han tillhör. Om frågan har ställts så undviker Säpo att
dokumentera svaret.
” TRANSUMT
RIKSPOLISSTYRELSEN
FÖRHÖR C
Säkerhetsavdelningen |
Stockholm |
|
1984-10-18 |
|
Tid: |
1984-10-18 kl 09.40 -11.40 |
|
|
Plats: |
Kronobergshäktet,Stockholm |
|
|
Närvarande |
Zülküf KILINC ......- |
|
|
|
Förhörsledare WP |
HEMLIG |
|
|
Förhörsvittne .. |
enl
5 kap 1 par |
|
|
Tolk .. |
sekretesslagen |
|
|
|
RIKSPOLISSTYRELSEN |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De första 45 minuterna av förhöret/samtalet spelades in på band. Då Kilinc inte
var villig att prata med bandspelare påkopplad kunde något bandbyte inte ske
varför resterande del av förhöret inte är inspelat. Efter cirka 60 minuters
samtal om politik, politiska flyktingar, revolutionära handlingar, kurdiska
folkets problem m.m. kom samtalet slutligen in på KILINCs vistelse i Sverige. Under den delen av förhöret framkom följande:
|
att |
han
reste in i Sverige den 8 april tillsammans med ALTUN |
att |
ALTUN ringde från Helsingborg till Ismet CELEPLI |
att
|
ALTUN och KILINC kom till Stockholm vid åtta-tiden... ” |
Anteckningarna från förhör D 84-10-22, samma plats och personer, inleds också
med en notis om den politiska bakgrunden.
” Den första delen av förhöret, samtalet handlade om KILINCs syn på mordet som
politisk gärning, KILINCs missnöje över att inte ha blivit dömd för politiskt
mord och om det kurdiska folkets förtryck. Under övriga delen av
förhöret framkom följande, vad avser vistelsen i Sverige 840409:
|
att |
han kom till Sverige 8 april med tåg till Helsingborg och att han hade
sällskap med ALTUN |
att |
de stannade i Helsingborg 2─3 timmar och att ALTUN därifrån ringde till
Ismet CELEPLI... |
att |
han lärde känna ALTUN i Paris och att de haft sällskap därifrån |
att |
han lärt känna ALTUN därför att han sysslade med politik, 'det var därför vi
träffades' |
att |
de inte arbetat tillsammans politiskt... |
att |
KILINC och
ALTUN inte träffade några andra under besöket i Stockholm och
att KILINC inte känner någon i Sverige ”
|
Ett porträtt av mördaren
Berättelsen har återkommit i pressen med jämna mellanrum om hur Zülküf Kilinc
verkställde PKK:s dödsdom under medverkan från nio sedermera kommunarresterade
kurderna. Dagens Nyheter lyckades hitta en ny vital vinkel när de skickade ut
en reporter för fråga ut den livstidsdömde Kilinc i fängelset. Intervjun
publicerades på ett dubbelt uppslag i Dagens Nyheters söndagsbilaga vintern 89.
” JAG ÅNGRAR INGENTING
PKK-aren Zülküf Kilinc berättar varför han mördade den kurdiske flyktingen Enver Ata
Jag har sett poliser skjuta ihjäl mina egna kamrater under en demonstration,
mina klasskompisar, jag har sett militären klubba ihjäl folk, jag har sett
gravida kvinnor bli sparkade, jag har sett små barn bli svårt slagna och
misshandlade... 1979 hade Zülküf bestämt sig för att bli revolutionär. Det var inte att ha långt
hår och kalla sig revolutionär som i väst på 60-talet, säger han, det var att
veta att man kunde bli fängslad, torterad, avrättad, när som helst, det är
'naturliga saker'. Han var 17 år och tror att han tog steget därför att han
upplevde orättvisorna och övergreppen starkare än många andra. Zülküf vill inte säga vart han flydde, troligen var det till Libanon. PKK har
goda kontakter med de mer radikala palestinska organisationerna. I augusti
1982 fördrev israelerna PLO ut ur Beirut. De flesta PKK-arna tog sig då till
Europa. ̶ Jag kom till Frankrike i slutet av 1983. Uppdrag att döda
Det var någon gång i början av 1984, som han frivilligt åtog sig uppdraget att
döda Enver Ata. ̶ Man dömer mig, men man ser inte på vad han har ställt till med. Här i
Västeuropa har man en hycklande inställning. Och man anklagar PKK för att döda
oskyldiga kvinnor och barn i byarna när PKK bekämpar de kurdiska överlöparna
som ställer upp i den turkiska lokalmilisen. Det är hyckleri. ̶ Vi vill inte att oskyldiga ska dö, men om befrielsen kommer ett år närmare om
vi kan döda ansvariga för MIT eller kompradorer (kurdiska storgodsägare som
stöder regimen) eller lokalmilisen, som gömt sig till exempel i ett hus, så
gör vi det när det är krig. Det är armén som är de skyldiga när de gömmer sig
bakom kvinnor och barn. Zülküf Kilinc menar att PKK har ensamrätt på att
avgöra hur den kurdiska kampen ska föras, de som aktivt bekämpar PKK likställs
med MIT-agenter. Han säger att Ata, Güngör och Karer tillhörde en grupp som
objektivt gick den turkiska regimens ärenden. Detta betyder att
centralkommittén beslutat att det var så och att Kilinc därefter lojalt litade
på att det var riktigt och åtog sig uppdraget. ” (Dagens Nyheter 12 februari 1989)
|
Efter artikeln ringde Gunnar Wall vid Internationalen upp DN-reportern:
” Artikeln i söndagens DN är skriven av Peter Bratt, en gång känd som
IB-avslöjare. Han säger till Internationalen: ̶ Det var DN:s redaktionsledning som menade att PKK står om inte i centrum så
åtminstone på torget i debatten om Palmemordet. Så jag fick en beställning att
ta reda på vad PKK egentligen är. Sa ditt intervjuoffer Zülküf Kilinc till dig att han representerade PKK och att
hans uttalanden skulle tolkas som organisationens? ̶ Nej, men han sa mycket klart att han var aktiv sympatisör. ”
|
Gunnar Wall fortsätter:
” I artikeln säger Peter Bratt att Kilinc och den person som dömdes för ett annat
kurdmord på Medborgarhuset i Stockholm ingick i den grupp på nio som
terroriststämplades. Detta är dock oriktigt. Dessa två personer är dömda enligt brottsbalken och i
domarna ingår också att de ska utvisas efter avtjänade fängelsestraff. Det har
inget med terroristlagen att göra. ”
(Internationalen 7/89)
|
PKK förberedde väpnat uppror i Turkiet
Som vi har sett av domslut och förhörsprotokoll finns det ingenting som visar
att Kilinc tillhörde PKK eller handlade på uppdrag av detta parti. I brist på
bevis har PKK:s skuld gjorts till ett antagande som upprepats så många gånger
att det fått status av sanning.
Vilka motiv skulle PKK då ha att avrätta Enver Ata?
-
Partiledaren Abdullah Öcalan lär ha sagt i olika tal och artiklar att
förrädare måste avrättas. På grund av bristande kunskaper i turkiska kan förf.
inte kontrollera exakt vad Öcalan har sagt, men det verkar rimligt att
partiledaren gjort sådana uttalanden. Frågan är sedan om det betyder att partiet
skall skicka ut mordpatruller i diasporan. När Ata dödades i Uppsala var PKK i
full färd med att förbereda ett väpnat uppror mot de turkiska styrkorna i
Kurdistan. PKK befinner sig i krig med Turkiet sedan augusti 1984.
- Enver Ata hade brutit med PKK och propagerade mot organisationen. PKK
betraktade ATA som en förrädare och hans död väckte ingen sorg bland
sympatisörerna.
Vilka hade motiv?
Mordet på Enver Ata har
blivit föremål för kvalificerat icke-utredande och det är tveksamt om vi
någonsin kommer att få veta vad som låg bakom. Vad vi vet är att dådet har
utförts av politiska skäl, när det gäller vilka som låg bakom finns det flera
tänkbara förklaringar:
-
PKK:s högsta ledning har beslutat om mordet och de har använt sina sympatisörer
på svensk botten för de praktiska förberedelserna. Detta är naturligtvis en
förklaring som inte kan uteslutas. Frågan är om det är rationellt av ett parti
som förbereder en så krävande uppgift som ett gerillakrig att ägna kraft åt att
planera mord på motståndare i fjärran exil.
-
Någon som vill skada PKK utför ett attentat som kan misskreditera partiet.
Fördelarna kan då vara flera: motsättningarna ökar mellan PKK och andra
kurdiska grupper, svenska staten och polisen slår in på en PKK-fientlig linje
och PKK-anhängarna drivs in i ett hörn, där de får svårt att försvara sina
ståndpunkter.
-
En liten grupp hämndlystna personer utanför partiet tar ett eget initiativ.
Detta är en fullt möjlig förklaring. Vid slutet av 1970-talet var Turkiet en
skådeplats för ett dagligt politiskt våld, med väpnade uppgörelser mellan
höger- och vänstergrupper och mellan rivaliserande grupper. Med den blodiga
militärkuppen 1980 tog sig staten ensamrätten till politisk våldsutövning, men
det finns naturligtvis en hel del människor som lever kvar i den tidigare ""villda
västernandan".
De kan vara mordiskt inställda till människor som också hatas av PKK.
Om vi antar att Kilinc tillhört någon
liten isolerad grupp så har han agerat rationellt. Han har lärt känna en person
som har kontakter i Sverige och säkert sitter inne med en del användbara
upplysningar. När denne ska resa till Stockholm hänger Kilinc på och tar sig
genom tullen och passkontrollen i hägnet av sin medresenär
*
PKK:s dåvarande talesman i Europa Hüseyin Yilderim ger en tänkbar förklaring i en intervju i Svenska Dagbladet
” Yilderim
medger att han träffat mordoffret i Uppsala och att de då hamnat i diskussion om
PKK:s policy.
̶ Jag uppmanade honom att resa till Köln för att få bättre kunskap om PKK:s mål
och medel. När han kom tillbaka gick han runt bland kurder och sade att han
skulle göra allt för att förinta PKK. Jag tror att mördaren, som jag inte
känner, utförde sin gärning på eget initiativ. ”
(Svenska Dagbladet 6 augusti 1985)
|
Fotnoter
Även omnämnd under namnet Kasim
När Peter Bratts artikel publicerades var kurdaffärerna
inne i en mycket turbulent fas. Högsta domstolen höll på att pröva frågan om
det är förenligt med grundlagen att sätta människor i kommunarrest.
Nyhetsspalterna fylldes med avslöjanden om olaglig avlyssning från Säpos sida.
Tidningen Lektyr som hade pekat ut tre namngivna personer som medhjälpare vid
kurdmord var på väg att förlora ett tryckfrihetsmål.
Hösten 1985 sköts ytterligare en kurd. Båda morden brukar tillskrivas
PKK. Gärningsmannen vid det senare mordet uppgav att han tillhörde en
organisation vid namn KUKNKB.
Yilderims förklaring har sedan försvunnit helt i det massmediala bruset. I
intervjun finns också ett signalstarkare påstående som blivit väl återanvänt.Se