1.  Mordet på Enver Ata

 

Sommaren 1984 inträffade ett politiskt mord med långtgående följdverkningar. Kurden Enver Ata sköts till döds i Uppsala av en man vid namn Zülküf Kilinc. Det har sagts många gånger att mordet skedde på uppdrag av PKK, men detta är inte klart belagt. Kilinc dömdes den 26 juli i Uppsala tingsrätt till livstids fängelse samt utvisning ur riket. Låt oss börja med att läsa domen, där vi hittar en klar beskrivning av hur mordet gick till:

 

Domen mot Kilinc

 
 
” Yrkanden

Åklagaren har yrkat ansvar enligt följande.

Kilinc har den 20 juni 1984 omkring klockan 15.15 på Stora Torget i Uppsala medelst avlossande från skjutvapen berövat turkiske medborgaren Enver Ata, född den 1 januari 1958, livet. Mord (3 kap 1 § brottsbalken).

Åklagaren har vidare yrkat att en hos Kilinc beslagtagen revolver förverkas samt att Kilinc utvisas ur riket med förbud för honom att återvända hit.

Domskäl

Kilinc har erkänt gärningen samt medgett de särskilda yrkandena om förverkande och utvisning.

I sak har Kilinc uppgett följande. Han är kurd och tillhör en grupp om 6  ̶  7 personer som kämpar för Kurdistans befrielse från turkisk kolonisation. Han kände inte Enver Ata till namnet men har träffat honom i Kurdistan år 1979. Ata spelade då 'falsk revolutionär' men hans riktiga avsikter avslöjades år 1982. Det visade sig då att Ata arbetade med stöd från Turkiets regering och därmed sålt sitt folk och begått högförräderi. Ata tillhörde en grupp som kallades 'yngre kemalister'. Dessa var ansvariga för massavrättningar av kurder i turkiska fängelser. Den grupp Kilinc tillhör gick då ut till 'folket' och frågade vad som skulle ske med Ata. 'Folket' dömde Ata till döden och det tillkom då någon i gruppen att ta på sig uppdraget att verkställa dödsdomen. Kilinc tog uppdraget och fick genom kontakter höra att Ata befann sig i Sverige. Kilinc uppehöll sig hos en bekant i Paris och försörjdes genom medel från 'folket'. Den 8 april i år reste han på enkel biljett via Västtyskland till Sverige. Han kom till Helsingborg vid lunchtiden. Han reste tillsammans med en person som skulle till Stockholm. De tog tåget vidare dit. Redan samma dag vid 23-tiden lämnade Kilinc Sverige och återvände till Frankrike. Den 20 juni återvände han till Stockholm där han promenerade runt ett par timmar och tittade efter den man han skulle döda. Hans enda ärende i Sverige var detta uppdrag och han medförde en revolver och ammunition. Han hade fått beskedet att den 'dödsdömde' mannen vistades i Stockholm eller Uppsala. Han promenerade runt ett par timmar i Stockholm utan att finna mannen.

Han tog då tåget till Uppsala och gick till stadens centrum, där han satte sig på en bänk vid Stora torget. När han satt där kom en man och passerade på några meters håll och Kilinc tyckte sig känna igen mannen som den han sökte. Mannen gick och satte sig på en bänk på andra sidan körbanorna. Kilinc satt kvar och iakttog mannen fem -  tio minuter. Han blev övertygad att mannen var rätt person. Han gick till baksidan av den bänk mannen satt på och kunde då på nytt närmare se på mannen när han passerade denne på några meters håll. Kilinc sköt mannen bakifrån och denne föll ner på marken framför bänken. Kilinc kan inte närmare redogöra för hur skotten träffade mannen. Kilinc sprang från platsen och kastade bort revolvern på väg till järnvägsstationen. Han tog en taxi och blev strax därpå gripen av polis. Kilinc handlade helt på egen hand under vistelsen här i Sverige.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med städerskan (..) och församlingsassistenten (..) ... ansett sig kunna känna igen Kilinc som gärningsmannen... företagen obduktion... skottskador... i hjärnan, hjärtat och en lunga...

Det av Kilinc angivna motivet för gärningen, nämligen att verkställa en av 'folket' i Kurdistan fattad 'dödsdom', kan inte föranleda annan bedömning från tingsrättens sida än att påföljden för ett på detta sätt planerat och verkställt dödande måste bli fängelse på livstid...”

(Dom nr DB 647)

 

 

Domen fastställdes den 25 september 1984 i Svea Hovrätt. Motiveringen är mycket kort:

 
 
Yrkanden i hovrätten

Kilinc har yrkat att fängelsestraffet ska tidsbegränsas. Åklagaren har bestritt ändring.

Hovrättens domskäl

Av Kilincs egna uppgifter framgår att han utfört gärningen uppsåtligen och efter noggrann planläggning. Det av Kilinc angivna motivet för gärningen  -  att politiska skäl gjorde det nödvändigt att undanröja en meningsmotståndare  -  utgör enligt hovrättens uppfattning inte någon grund för strafflindring. Tvärtom bör av domen framgå att den svenska rättsordningen inte godtar att av politiska skäl motiverade våldshandlingar företas här i landet. Tingsrättens dom skall därför fastställas...

(Dom nr DB 133)

 

 

Vem har beställt mordet?

Mördaren erkänner utan omsvep att han utfört en politisk avrättning. Han har utfört dådet i vittnens åsyn och det är självklart att han ska dömas till lagens strängaste straff.

Både tingsrättens och hovrättens dom lämnar emellertid en grundläggande fråga obesvarad: Vad är det för organisation som har bestämt att Ata skall avrättas?

Det har producerats kilovis med papper om detta mord. Inget av dessa svarar på frågan: Vilken organisation tillhörde Kilinc?

 

Inget åtal för medhjälp

Kilinc sade att han hade utfört mordet på egen han men polis och åklagare misstänkte att det fanns medhjälpare. Uppgiften att spåra upp dessa lades på Säpo. I början av september 1984 lade åklagaren (Bertil Carrick) ned utredningen om medhjälp. Veckorna därefter greps tretton PKK-sympatisörer som hade funnits med i den nedlagda förundersökningen.

Ismet Celepli berättar om tiden i häkte. Låt oss snabbt återvända till hans försvarstal, som vi återgav i inledningen:

 

 

Nära 20 kurder häktades. Man tog dem till Säpos högkvarter, Kronobergshäktet och förhörde dem i tre månader. Under förhörens gång släppte man åtta personer och sedan ytterligare tre. Under förhören frågade Säpo ingenting om mordet i Uppsala. Istället frågades det om alla sidor av PKK:s verksamhet, inte bara i Sverige utan i hela världen. Säpo påstod att jag var medlem av PKK:s centralkommitté för Europa, fastän jag inte har en enda organisatorisk anknytning till PKK. För mig skulle det vara en ära att vara medlem i PKK, men jag har inte uppnått den äran... De frågor som ställdes till mig under förhören hade ingen anknytning till Sverige, utan det var samma frågor som militärdomstolen i Diyarbakir ställde till PKK:s krigsfångar...

Säpo hotade oss hela tiden och försökte samtidigt köpa oss. Om vi accepterade att PKK var en terroristorganisation, så skulle vi få jobb som tjänstemän och en stor summa pengar (alltefter vars och ens politiska värde)...

Efter tre månader släpptes vi fria, men sattes nu i kommunarrest på obegränsad tid. Så småningom har det blivit till en prestigesak för Säpo och regeringen. Allt detta skedde utan rättegång, och grunden för anklagelserna blev inte förelagd oss...

 

 

Säpo frågar om mördarens kontakter

Istället för att utreda på vilken organisation det är som ligger bakom mordet lägger Säpo ner stora ansträngningar på att bygga upp en indiciekedja. Den första länken i den kedjan är att mördaren gjort sällskap med en ledande PKK-talesman, Altun 1,  under sin första resa från Paris till Stockholm, två månader före mordet. Altun kontaktade en aktiv PKK-sympatisör vid detta besök.

Säpo försöker ringa in vilka personer som haft kontakt med mördaren och det hör naturligtvis hemma i en mordutredning. Man antar sedan att de kontakter man ringar in med automatik måste ha varit delaktiga i mordet och säger sedan till regeringen att mordet aldrig skulle kunnat ha ägt rum utan ett mycket aktivt stöd från den förvarstagna kretsen.

Det har blivit ett axiom i den allmänna debatten att det var PKK som avrättade en av sina avhoppare. Låt oss därför studera vad Säpo antecknat från sina förhör med Kilinc. Läsaren bör noggrant observera att Säpo inte frågar mördaren vilket parti han tillhör. Om frågan har ställts så undviker Säpo att dokumentera svaret.

 

 

 

TRANSUMT

RIKSPOLISSTYRELSEN

FÖRHÖR C

Säkerhetsavdelningen

Stockholm

  1984-10-18  

Tid:

1984-10-18 kl 09.40 -11.40    

Plats:

Kronobergshäktet,Stockholm    

Närvarande

Zülküf KILINC ......-

   

 

Förhörsledare WP HEMLIG  

 

Förhörsvittne .. enl 5 kap 1 par  

 

Tolk .. sekretesslagen  

 

  RIKSPOLISSTYRELSEN  

 

     

 

     

De första 45 minuterna av förhöret/samtalet spelades in på band. Då Kilinc inte var villig att prata med bandspelare påkopplad kunde något bandbyte inte ske varför resterande del av förhöret inte är inspelat. Efter cirka 60 minuters samtal om politik, politiska flyktingar, revolutionära handlingar, kurdiska folkets problem m.m. kom samtalet slutligen in på KILINCs vistelse i Sverige.

Under den delen av förhöret framkom följande:
 

att

 han reste in i Sverige den 8 april tillsammans med ALTUN

att

ALTUN ringde från Helsingborg till Ismet CELEPLI

att
 

ALTUN och KILINC kom till Stockholm vid åtta-tiden... ” 

 

 

Anteckningarna från förhör D 84-10-22, samma plats och personer, inleds också med en notis om den politiska bakgrunden.

 

 

Den första delen av förhöret, samtalet handlade om KILINCs syn på mordet som politisk gärning, KILINCs missnöje över att inte ha blivit dömd för politiskt mord och om det kurdiska folkets förtryck. Under övriga delen av förhöret framkom följande, vad avser vistelsen i Sverige 840409:
 

att

han kom till Sverige 8 april med tåg till Helsingborg och att han hade sällskap med ALTUN

att

de stannade i Helsingborg 2─3 timmar och att ALTUN därifrån ringde till Ismet CELEPLI...

att

han lärde känna ALTUN i Paris och att de haft sällskap därifrån

att

han lärt känna ALTUN därför att han sysslade med politik, 'det var därför vi träffades'

att

de inte arbetat tillsammans politiskt...

att

KILINC och ALTUN inte träffade några andra under besöket i Stockholm och att KILINC inte känner någon i Sverige


 

 

Ett porträtt av mördaren

Berättelsen har återkommit i pressen med jämna mellanrum om hur Zülküf Kilinc verkställde PKK:s dödsdom under medverkan från nio sedermera kommunarresterade kurderna. Dagens Nyheter lyckades hitta en ny vital vinkel när de skickade ut en reporter för fråga ut den livstidsdömde Kilinc i fängelset. Intervjun publicerades på ett dubbelt uppslag i Dagens Nyheters söndagsbilaga vintern 89.

 
 
” JAG ÅNGRAR INGENTING
PKK-aren Zülküf Kilinc berättar varför
han mördade den kurdiske flyktingen Enver Ata

Jag har sett poliser skjuta ihjäl mina egna kamrater under en demonstration, mina klasskompisar, jag har sett militären klubba ihjäl folk, jag har sett gravida kvinnor bli sparkade, jag har sett små barn bli svårt slagna och misshandlade...

1979 hade Zülküf bestämt sig för att bli revolutionär. Det var inte att ha långt hår och kalla sig revolutionär som i väst på 60-talet, säger han, det var att veta att man kunde bli fängslad, torterad, avrättad, när som helst, det är 'naturliga saker'. Han var 17 år och tror att han tog steget därför att han upplevde orättvisorna och övergreppen starkare än många andra.

Zülküf vill inte säga vart han flydde, troligen var det till Libanon. PKK har goda kontakter med de mer radikala palestinska organisationerna. I augusti 1982 fördrev israelerna PLO ut ur Beirut. De flesta PKK-arna tog sig då till Europa.

̶  Jag kom till Frankrike i slutet av 1983.

Uppdrag att döda

Det var någon gång i början av 1984, som han frivilligt åtog sig uppdraget att döda Enver Ata.

̶  Man dömer mig, men man ser inte på vad han har ställt till med. Här i Västeuropa har man en hycklande inställning. Och man anklagar PKK för att döda oskyldiga kvinnor och barn i byarna när PKK bekämpar de kurdiska överlöparna som ställer upp i den turkiska lokalmilisen. Det är hyckleri.

̶  Vi vill inte att oskyldiga ska dö, men om befrielsen kommer ett år närmare om vi kan döda ansvariga för MIT eller kompradorer (kurdiska storgodsägare som stöder regimen) eller lokalmilisen, som gömt sig till exempel i ett hus, så gör vi det när det är krig. Det är armén som är de skyldiga när de gömmer sig bakom kvinnor och barn. Zülküf Kilinc menar att PKK har ensamrätt på att avgöra hur den kurdiska kampen ska föras, de som aktivt bekämpar PKK likställs med MIT-agenter. Han säger att Ata, Güngör och Karer tillhörde en grupp som objektivt gick den turkiska regimens ärenden. Detta betyder att centralkommittén beslutat att det var så och att Kilinc därefter lojalt litade på att det var riktigt och åtog sig uppdraget.

(Dagens Nyheter 12 februari 1989) 2

 

 

Efter artikeln ringde Gunnar Wall vid Internationalen upp DN-reportern:

 

 

Artikeln i söndagens DN är skriven av Peter Bratt, en gång känd som IB-avslöjare. Han säger till Internationalen:

̶  Det var DN:s redaktionsledning som menade att PKK står om inte i centrum så åtminstone på torget i debatten om Palmemordet. Så jag fick en beställning att ta reda på vad PKK egentligen är.

Sa ditt intervjuoffer Zülküf Kilinc till dig att han representerade PKK och att hans uttalanden skulle tolkas som organisationens?

̶  Nej, men han sa mycket klart att han var aktiv sympatisör.

 

 

Gunnar Wall fortsätter:

 

 

I artikeln säger Peter Bratt att Kilinc och den person som dömdes för ett annat kurdmord på Medborgarhuset i Stockholm ingick i den grupp på nio som terroriststämplades.

Detta är dock oriktigt. Dessa två personer är dömda enligt brottsbalken och i domarna ingår också att de ska utvisas efter avtjänade fängelsestraff. Det har inget med terroristlagen att göra.

(Internationalen 7/89) 

 

 

PKK förberedde väpnat uppror i Turkiet

Som vi har sett av domslut och förhörsprotokoll finns det ingenting som visar att Kilinc tillhörde PKK eller handlade på uppdrag av detta parti. I brist på bevis har PKK:s skuld gjorts till ett antagande som upprepats så många gånger att det fått status av sanning.

Vilka motiv skulle PKK då ha att avrätta Enver Ata?

 

Vilka hade motiv?

Mordet på Enver Ata har blivit föremål för kvalificerat icke-utredande och det är tveksamt om vi någonsin kommer att få veta vad som låg bakom. Vad vi vet är att dådet har utförts av politiska skäl, när det gäller vilka som låg bakom finns det flera tänkbara förklaringar:

    Om vi antar att Kilinc tillhört någon liten isolerad grupp så har han agerat rationellt. Han har lärt känna en person som har kontakter i Sverige och säkert sitter inne med en del användbara upplysningar. När denne ska resa till Stock­holm hänger Kilinc på och tar sig genom tullen och passkontrollen i hägnet av sin medresenär 3

 

 

*

 

PKK:s dåvarande talesman i Europa Hüseyin Yilderim ger en tänkbar förklaring i en intervju i Svenska Dagbladet 4 

 

 

Yilderim medger att han träffat mordoffret i Uppsala och att de då hamnat i diskussion om PKK:s  policy.

̶  Jag uppmanade honom att resa till Köln för att få bättre kunskap om PKK:s mål och medel. När han kom till­baka gick han runt bland kurder och sade att han skulle göra allt för att förinta PKK. Jag tror att mörda­ren, som jag inte känner, utförde sin gärning på eget initiativ.

(Svenska Dagbladet 6 augusti 1985)

 


 

 

 

Fotnoter

[1]  Även omnämnd under namnet Kasim

[2]  När Peter Bratts artikel publicerades var kurdaffärerna inne i en mycket turbulent fas. Högsta domstolen höll på att pröva frågan om det är förenligt med grundlagen att sätta människor i kommunarrest. Nyhetsspalterna fylldes med avslöjanden om olaglig avlyssning från Säpos sida. Tidningen Lektyr som hade pekat ut tre namngivna personer som medhjälpare vid kurdmord var på väg att förlora ett tryckfrihetsmål.

[3] Hösten 1985 sköts ytterligare en kurd. Båda morden brukar tillskrivas PKK. Gärningsmannen vid det senare mordet uppgav att han tillhörde en organisation vid namn KUKNKB.

[4] Yilderims förklaring har sedan försvunnit helt i det massmediala bruset. I intervjun finns också ett signalstarkare påstående som blivit väl återanvänt.Se kapitel 4.

 


 

Innehåll

Nästa kapitel